DAGBOK FRÅN ALPERNA
BADGASTEIN 2001
För vissa är problemet med skidresor att få tag i pengar, för mig är det att hitta resesällskap. Men det här året lyckades jag få tag i min väninnas homosexuelle vän Mikael, som jag bara träffat några gånger. Men man tar vem som helst för att få åka skidor! Det var för övrigt ett mycket bra val av respartner.

Turen skulle gå med STS Alpresor till Badgastein i Österrike. Bara att välja mellan Chamonix och Badgastein, samt specialpaket (halvpension+liftkort) eller ej, var ett helt företag! Vårt mål var nämligen att åka så billigt som möjligt. Till slut blev det utan specialpaket med tanke på att man då kan äta hur billigt man vill.		 SAALBACH 2004
Under min turismutbildning hade vi ett antal praktikperioder och den här sista ville jag spendera i en skidort eftersom jag gärna tar chansen att få åka skidor i flera veckor gratis!
Det fick ju bli Österrike för språkets skull och Saalbach var ett av mina främsta alternativ dels för att det är en mycket turistig ort, jag aldrig varit där och skidsystemet är stort nog för att man inte ska tröttna så fort när man är där så länge.
Att hitta praktikplats gick ganska lätt, hade ett par alternativ att välja emellan, ett var att städa på ett lyxhotell (nja, inte så givande för min utbildning) och det andra var att sitta i receptionen på ett pensionat samt på en skidskola. Boende skulle jag få gratis. Så fick det bli!
BADGASTEIN | SAALBACH
 BADGASTEIN
Fredag 5 januari 2001:
Vi tog oss upp till Helsingborg för att ta båten och sedan åka ner genom Danmark. (Varför bygga en bro när man inte använder den..?) Förutom att man inte sov en blund gick resan smidigt och vi anlände sex minuter före utsatt tid, 8.00 på morgonen, i ett varmt och fuktigt Badgastein. Man kunde knappt tro att det var vinter.
Lördag 6 januari:
Den stora nackdelen med Badgastein är de stora höjdskillnaderna i byn. Att med packning gå uppför en backe som känns lika brant som ett kyrktorn för att komma till och från hotellet är måttligt kul! Dessutom fick vi inte rummet förrän klockan 15.00 ("enligt internationell hotellstandard"). Men ivriga som vi var bytte vi om till skidkläder utanför auditoriet på Salzburger Hof och tog oss upp för den hemska backen igen till liften. När vi kom dit fick vi snällt gå tillbaka för liften var stängd p.g.a. storm! Kul? Nej, inte särskilt. Då tog vi istället bussen Bad Hofgastein en kvart bort. Där var det nästintill strålande sol och ännu varmare. Jacka, vantar och mössor var helt överflödiga. Vi hade en mycket skön skiddag, i alla fall till en början, för sedan blev snön för blöt och vi beslöt oss för att ta skidvägen tillbaka till Badgastein. Men det var mer eller mindre barmark på vissa backar och inte nog med det så började det regna! Det var ganska skönt att komma tillbaka till byn igen. Men då var det dags att flytta tillbaka packningen till Hotel Neue Post och vårt rum; ett lite lustigt sådant för vi hade toalett i en garderob!
Efter uppackning och TV4-sporten i TV-rummet gick vi till grannhotellet Gisela och åt en mycket god hamburgare. Lördagar var den enda dag vi fick äta där eftersom övriga dagar var till förgästerna som beställt specialpaket. Det var nästan så att vi kände oss utanför den eventuella gemenskapen...
Den sömnlösa bussnatten, i alla fall för mig, gjorde att vi somnade ganska snabbt på kvällen efter att jag besegrat Micke i en Jeopardy-match.
Micke i vårt rum på
Hotel Neue Post
Söndag 7 januari:
Vi steg upp tidigt för att ta bussen till Dorfgastein, skidområdet längst i norr. När jag dock gick ut på balkongen öste det ner. Nej, inte snö - regn! Hur kul är det på en skidsemester? Men men... det är bara att tuta och köra. Väl där var det inte så farligt. Det regnade inte på toppen och solen tittade till och med fram då och då. Vi följde med "turbogruppen" på pistvisningen och fick en liten gratis lektion i danska av reseledaren Sören. Det var lite väl blött och snöfattigt, men bättre än väntat. Dorfgastein var riktigt trevligt.
Middagen intog vi på en krog i närheten av vårt hotell. Där lurade servitören oss att han var österrikare när han i själva verket var svensk! Sånt gillar inte vi, framför allt inte när vi gjorde bort oss genom att prata om honom! På kvällen följde vi med STS på en pubkväll som började med glühwein på Salzburger Hof. Därefter promenerade vi vidare till Silver Bullet och fick en Flügerl, dvs. Red Bull och vodka med en isbit i - mycket gott! Traditionen var att man skulle byta isbiten med sin kärlek.
Efter att ha beskådat en ölhävning med två lag liggandes på ett bord med en tratt i munnen, gick vi över gatan till Gatz där vi fick öl och hade en limbotävling.
Jubel utbröt när vi upptäckte att snön vräkte ner från himlen! Inte en minut för tidigt!
När snön äntligen kom
ville det inte sluta
Måndag 8 januari:
Snön fortsatte vräka ner. Så mycket att liftarna var stängda in på förmiddagen. Sen var det bara off pist som gällde. De flesta i vårt sällskap valde att titta på "Titanic" i auditoriet. Men varför var vi där, för att titta på film eller åka skidor..? Valet var inte svårt för oss. Även om jag inte är speciellt förtjust i djupsnö och puckelpist åkte vi hela dagen i Badgasteins skidområde, Stubnerkogel, och hade dessutom ganska kul. Glasögonen snöade igen, lavinfaran var påtaglig och det var hopplöst att svänga. Men varför inte prova på alla vädertyper när vi ändå var i farten? När vi ville vila stannade vi vid ett hus och byggde en snögubbe och hoppade i snödrivorna som två femåringar.
Begravd i snön
Tisdag 9 januari:
Det var som sagt lika bra att avverka alla vädertyper den här veckan. Idag var det dimmans tur och vi var tillbaka till Bad Hofgastein. Med noll sikt åkte vi runt och försökte följa pisten. Inte alltid så lätt. Till och med reseledaren åkte fel på pistvisningen så vi fick gå upp en bit i backen. Jippie...
På eftermiddagen behagade dock solen titta fram ganska lagom till det var dags att åka tillbaka.
Dagens middag blev ett budget-alternativ på rummet med bulle, yoghurt och banan.
Onsdag 10 januari:
Till vår förtjusning såg vi att solen sken på morgonen. Vi steg upp sju för att vara först i liften i Sportgastein. Bussen dit tog en knapp halvtimme och uppe på toppen hade vi de nypistade manchestermönstrade backarna för oss själva. Helt fantastiskt! Utsikten var storslagen. Vi fick höra redan på välkomstmötet att Sportgastein är det absolut bästa området och när det öppnade (från början var det stängt p.g.a. hård vind) skulle vi åka dit direkt. Som det kanske hörs på namnet är Sportgastein ingen riktig ort som de övriga i Gasteiner-dalen. Det enda som finns i dalen är äggliften upp till toppen. Vi hade en fin skiddag med långa härliga backar, men det var trots allt inte lika gemytligt som de andra orterna. Åkningen var nästan uteslutande ovanför trädgränsen och för första gången under veckan frös man lite. Vi stannade nästan till liftarna stängde.
På kvällen åt vi på en ganska primitiv pizzarestaurang och gick en runda i byn. Under promenaden diskuterade vi varför det numera kommer så få turister till Badgastein. Många av de k-märkta husen står öde och skulle behöva en ordentlig renovering. Orten har så mycket att erbjuda och förtjänar mycket mer turism. Stort skidsystem, kurhotell och casino borde kunna locka vem som helst! Inte är det meningen att en så fin ort ska se ut som en spökstad.
Toppen på Sportgastein
Torsdag 11 januari:
Dags att testa Dorfgastein med mer snö. Molnen var tillbaka och det snöade ännu mer. En österrikisk TV-kanal har utsett Dorfgastein till Österrikes bästa skidort och visst är det mysigt, men jag är nog inte riktigt så säker på att det skulle vara Österrikes bästa... Om inte annat för att det ligger lägre och har lite svårare med snögarantin.
På kvällen åt vi återigen en budgetmiddag. Till efterrätt skulle vi äta glass, men det är som sagt inte så kallt i Badgastein som det blev mer soppa än glass... (Balkongen var ingen vidare frys...)
Micke väntar på bussen
Fredag 12 januari:
Sista skiddagen som spenderade vi på Schlossalm (Bad Hofgastein). Dessvärre var dimman tillbaka.
Vi började med att åka den 13 km långa pisten från Hohe Scharte medan det var någorlunda nypistat. Utan ett enda stopp på vägen var man lite mör när man var nere i byn igen. Men det var kul så vi tog den igen, förutom den sista biten. Solen behagade titta fram en liten stund på eftermiddagen och då passade vi på att ta ett kort!
Vi åt en Apfelstrudel till lunch i backen och på vägen tillbaka till Badgastein stannade vi på Fun Park på toppstationen. Där fanns TV-spel, biljardbord, lekhörna och Internet.
På vårt hotell bodde ett stort gäng norrmän som höll låda i TV-rummet långt in på nätterna trots att det skulle vara tyst klockan elva. Micke och jag satt lugnt och tittade på TV på eftermiddagen när en man kom in och körde ut oss. Nu skulle man stänga rummet p.g.a. misskötsel. Känns inte det bekant? Det är väl knappast första gången norrmän förstör för oss svenskar?
Senare på kvällen följde vi med till casinot. Det var en upplevelse. En mycket vacker byggnad och inredning. Lite spel på en enarmad bandit var så långt vi sträckte oss med spelandet. Sedan hade vi varit på ett casino också.
Till sist satte vi oss på Gatz och drack Coca Cola och åt jordnötter. Det smakade ljuvligt, precis vad man behövde just då!
Sol på Schlossalm

Entrén till casinot
Lördag 13 januari:
Veckans första dag med strålande solsken passade på att dyka upp då vi INTE skulle åka skidor! In i det sista funderade vi på om vi inte skulle åka i alla fall, men det hade inneburit ganska mycket besvär insåg vi. Istället gav vi oss ut på en mycket intressant tur på stan efter att vi lämnat rummet klockan tio. Vi skulle döda nio timmar och började med att gå runt i affärerna, tog en sightseeing i byns nedre del och tog slut på filmen i kameran. Nere vid vatten-fallet gick vi över en bro ut till ett av många totalt övergivna jättehus. Dörren var öppen och vi klev nyfikna in. Det luktade gammalt trä och det kändes som om man klev rakt in i en film. Det var jord överallt och hål rakt igenom golvet. Man undrade hur länge det stått tomt och kunde inte hejda känslan av att man ville rädda även det huset och hela Badgastein från ett öde nästan likt Cyperns Famagusta.
Café Advokat mitt i byn är ett vackert inrett glasscafé som vi planerat att besöka hela veckan. Nu passade det utmärkt och vi satte oss och tog varsin Heisse Liebe (glass med varma hallon) och läste några tidningar. Där dödade vi effektfullt en och en halv timme och hade dessutom mycket trevligt. Sedan gick vi tillbaka till liften och satte oss på en servering i backen och solade. Vi upptäckte att en av liftarna saknade liftkortsautomat och återigen kom längtan att åka skidor tillbaka. Kanske skulle vi hämta skidorna och ta ett par åk? Men besväret kändes tyngre än glädjen så vi lämnade backen och gick till Spar för att fylla på förrådet av färdkost inför buss-resan. På något lustigt vis lyckades vi döda en och en halv timme i en mataffär...På vägen tillbaka till hotellet tog vi en omgång biljard och sista timmen dödade vi med tidningen Silikon inne på Salzburger Hof.
Det övergivna huset

Vilken dag i backen! Utan skidor...
Söndag 14 januari:
Resan hem gick i rekordfart bl.a. tack vare Stig-Helmers och Oles hysteriska sällskapsresa. Den kan man inte få nog av... Och stoppet på McDonald´s i Greding är snart lika klassiskt på skidresor som Jägermeister.
12.00 stod vi återigen på svensk mark. Inga alper, inga mysiga tyrolerhus, inga skidbackar och ingen snö. Att en veckas skidsemester kan få en att känna sig så tom... Genast började vi planera för nästa år. Nu kanske vi skulle prova Chamonix? Micke har ju lärt mig att räkna till tio på franska, så det kan väl vara läge att praktisera sina kunskaper? Han blev ju riktigt duktig på tyska!
Un, deux, trois, quatre, cinq, six, sept, huit, neuf, dix...
Hamntorget i Helsingborg, aldrig har det väl varit så trist...

 SAALBACH
Söndag 1 februari:
Nu är jag i Österrike igen. Kom hit igår efter en lång resa från Malmö till Zell am See med buss svensk charterbuss. Det tog mycket längre tid än vanligt p.g.a. stora omvägar. Bussen släpper av folk lite överallt. Vi körde i alla fall förbi Innsbruck och jag vill verkligen dit. Får se om jag får möjlighet till det.
I Zell am See fick fick jag vänta länge på postbussen till Saalbach. Men sen var det lätt att hitta när jag väl kom hit. Över en parkeringsplats och sedan var jag framme.
Skidskolan och boendet ligger mitt i centrum, vilket är kanon såklart. Jag bor med ett 20-tal skidlärare och huset är okej. Jag har dock tyvärr fått det sämsta rummet. Här finns ingen vask, som de andra har, och man får tvätta händerna och borsta tänderna i köket, som ligger precis utanför och är sällan tyst... Men min rumskompis Zuzana från Slovakien är jättetrevlig. Idag hade hon två tjeckiska skidlärarkompisar här och vi drack en massa vin. De andra som bor i huset har jag inte umgåtts så mycket med.
Jag jobbar först några timmar i skidskolan (tittar mest på), sedan åker jag skidor några timmar och på kvällen jobbar jag i receptionen på ett pensionat som ligger 200 m från centrum. Ska mest finnas där för gästerna, men det händer knappt nånting så det är lite trist... Som tur är bjuder de på liftkort! Det är kanonsnällt!
Jag fick träffa Niki, sonen till paret som äger skidskolan och pensionatet idag. Han åker visst i Världscupen för Libanon! Ja, det är väl lättare att ta sig in i det landslaget än i det österrikiska...
När jag kom ut efter jobb regnade det! Det har varit strålande sol sedan jag kom hit och så blir det regn och snön blir helt blaskig!
Har hittat gratis Internet här - på banken! Ska bara skaffa ett kort så att jag kan komma in även efter banken stängt.
Jag och Zuzana på vårt rum
Tisdag 3 februari:
Jag har haft en ganska jobbig dag. Klockan 8 var jag vid liften och väntade på arrangörerna till en snowboardtävling jag skulle hjälpa till med. När de väl dök upp tog det evigheter innan jag fick veta vad jag skulle göra. Dessutom hade jäkligt svårt att förstå vad de sa. Det är ju märkligt att de måste sluddra så! Visst, jag har ju hört denna dialekt förr, men nu är det så viktigt att man fattar rätt. Jag fick åka runt och sätta upp flaggor på käpparna. Det var en lång bana och väldigt varmt så jag svettades som 17. Solen stekte och jag hade inga solglasögon.
Sen fick jag stå och kolla om någon körde ur. Tur att det inte var kallt... Slutligen hjälpte jag till att plocka ner allt - och det var inte lite. Åkte upp med pistmaskinen ett antal gånger, det var rätt kul!
Tävligen var för brittiska armén och den filmades till och med. Efteråt skulle vi få middag men det blev bara gatuköksmat. Träffade två snowboardinstruktörer, en tjej från Niederösterreich och en kille från England, som båda var trevliga.
Jag kom hem halv fyra och en timme senare var det ju dags för nästa jobb. Fan att man inte får betalt!		  
Onsdag 4 februari:
Idag följde jag med skidlärarna på deras träning. Det var ordentligt ansträngande, men intressant. Jag fick nåt tips av Hannes (ägaren till skidskolan). Blev ledig klockan 10, men orkade inte upp i backen igen. Så det blev små ärenden som att handla mat, laga mat, tvätta och besöka Internet på banken, men den funkade inte som vanligt så jag fick gå till det dyra Internetcaféet. Betalade 16 euro plus deposition för att få surfa i tre timmar. Ibland använder jag datorn på Hannes kontor på pensionatet, men han kommer in varje dag och jag vill inte gärna att han hittar mig där.
Zuzanas tjeckiske kompis tipsade mig om Underbar, en svensk bar här och jag gick dit med Zuzana. Det är visst alla svenska researrangörers stamställe, drinklistan är på svenska och personalen är svenskar. Får gå dit fler gånger så jag får träffa lite fler folk. Hade varit kul att prata med några svenskar för det har jag inte träffat några. Skidlärarna i huset är mest östeuropéer.
Jag och Zuzana
Onsdag 11 februari:
Efter sol och 15 graders värme för en knapp vecka sedan har klimatet nu förändrats och snön har vräkt ned de senaste dagarna, framför allt idag. Från början blev jag glad att det snöade eftersom det har varit dåligt med den varan, men idag var det min första lediga dag och jag kunde knappt åka. På vissa ställen var det dock mysig lössnö och det gick ganska bra. Trillade för första gången och det kändes som att landa i ett duntäcke.
Jag är ganska uttråkad här! Tänkte att jag kunde åka till Salzburg en sväng, men det är jättedyrt. Det hade dock varit gött att komma till en stad och shoppa lite. Får väl nöja mig med Innsbruck. Kan förhoppningsvis åka dit nästa helg och ska då träffa min kompis Jürgen som kommer dit från Linz.
Har varit ute några gånger på Underbar. Massor av svenskar och danskar där och jag blev bjuden på sprit.		  
Torsdag 19 februari:
Jag har blivit ganska bra vän med de bulgariska skidlärarna i huset, tre killar mellan 35 och 51 år! De är så roliga och trevliga.
Nikis kompis Peter har börjat jobba som skidlärare här. Han läser till tränare och slutade tävla för två år sedan. Jag visade honom runt i Saalbach igår. Jättetrevlig kille.
Ikväll tittade jag på Operabalen i TV! Jag visste inte ens att den visades i TV, men var härligt att se dansparen svänga runt i "An der schönen blauen Donau". Har ju blivit wienervalsfrälst sedan min tid i Wien!		  
Fredag 20 februari:
Dags för en liten weekendtrip. Fick gå upp klockan sex för att ta bussen till Zell am See. Ville inte ta bussen efter för då hade jag bara haft två minuter på mig att köpa biljett och gå till tåget. Men det var trevligt att promenera runt i Zell am See. Svinkallt dock. Jag hade gärna kommit tillbaka på sommaren för det var strålande vackert kring sjön med de snötäckta omgärdande bergen. Det fanns båtankringsplatser och badbryggor överallt och ute på en udde låg lyxhotellet Grand Hotel. Oerhört vackert.
Hade tänkt sova på tåget, men Österrike är så vackert att jag inte ville stänga ögonen...
När jag kom fram gick jag runt på sightseeing direkt. När det var dags att möta Jürgen efter 1,5 timme hade jag sett vad jag ville se.
Det var jättekul att träffa Jürgen igen. Gick runt på sightseeing igen, han visade var han bott och så satt vi på hans favoritcafé och till sist åt vi en pizza. När han åkt gick jag lite i affärer och det var kul, men jag var rejält trött i benen. Det är så skönt att vara i en stad igen! Trafikljus, breda gator, shoppingcenter, bilar... Men en och annan släpande på skidor och snowboards ser man ändå!
När jag hittat till mitt hostel längtade jag plötsligt tillbaka till Saalbach. Kände mig så ensam och visste inte vad jag skulle hitta på. Satt på mitt rum och åt Ritter Sport-choklad. De gjorde reklam i TV om en ny sort, stracciatella, vilket jag älskar i glass och gärna ville prova. Har inte hittat den i Saalbach, men här gjorde jag och det är SÅ god! Smakar precis som glassen! Måste köpa mer!
Till sist gick jag ut en runda och hittade gratis Internet i ett av shoppingcentren.
Har svettats hela dagen och det är fortfarande varmt ute! Precis som om våren är här! Jätteskönt!
Jürgen tipsade om att ta gondolen upp till Hafelekar så det kanske jag gör imorgon.
Jag och Jürgen vilar i en park


Jag vid Goldenes Dachl
Lördag 21 februari:
Blev lite besviken när jag såg vilket väder det var idag. Helt mulet. Men det var märkligt för himlen var inte grå eller vit utan beige! Sen fick jag veta att det var sand från Sahara som blåst in! Jag hade ju tänkt åka upp till bergstoppen, men hoppade över det och gick runt i stan istället. Tittade i affärer och köpte bl.a. mer stracciatella-choklad.
Sedan tog jag bussen till flygplatsen eftersom jag tänkt ta en transferbuss tillbaka till Saalbach för att slippa ta tåget och sen byta till buss i Zell am See. Hade pratat med både Nortlander och Ving och skulle få åka gratis med dem, men båda deras bussar var fulla så jag fick åka med Sportresor istället, vilket det kostade mig 20 euro.
Jag skulle egentligen börjat jobba klockan fyra, men kom vid halv sju...
Tisdag 24 februari:
Suck! Allt är skit. Den här veckan måste jag hjälpa till med alla småbarn som är här. Det var värst i förrgår när jag skulle leka med dem och försöka lära dem att "åka skidor", men igår fick jag en lite lättare uppgift med att sköta rullbandet. Men man får ständigt vara där och plocka upp dem när de trillar och gå på toa med dem när de behöver det. Jag är inte så road av att umgås med småbarn och har ingen aning om vad och hur jag ska göra! De flesta barnen är dessutom holländare och förstår inte vad man säger och jag förstår inte vad de säger...
När jag avslutat passet med barnen måste jag jobba på pensionatet också vilket innebär att jag tvingas jobba från morgon till sen kväll - utan betalning!
  
Tisdag 2 mars:
I fredags blev jag äntligen ledig! Då kunde jag få åka skidor ordentligt, men naturligtvis var det jättekallt och snöade så in i bomben. Men mina tre första åk var några av mitt livs bästa! Pistad backe med c:a 10 cm orörd nysnö. Helt underbart! Men de varade ju inte så länge.
I lördags åkte jag och Stefan, en skidlärare från Berlin som jag blivit god vän med, skidor hela dagen. Det var mycket trevligt. Vi har så mycket gemensamt. Han blev visst imponerad av hur fort jag åker, ha ha! På lunchen åt vi Apfelstrudel och Sachertårta medan vi tittade på Världscupslalom i TV. Vi tränade störtlopp och banåkning och tävlade mot varandra. Men jag höll på att skada mig två gånger.
Jag har fått ett hatobjekt. Det är Hannes mamma som bor på pensionatet. Hon klagar på precis allt och det är inte lätt att förstå henne.
Vi har haft fyra roliga svenska killar som gäster den här veckan. När de skulle hem var deras buss fyra timmar försenad och de spenderade mycket tid på pensionatet. Tanten blev helt galen och klagade hela tiden på dem. De tyckte att hon var helt tokig och visste inte hur de skulle hantera henne. Jag blev som ett stöd för dem, översatte och var på deras sida. De var övertacksamma och glada att jag var där. Hannes tvingade mig att stanna till de åkt så jag kunde inte gå förrän 21:20.
Idag har jag åkt skidor hela dagen. Stack till Leogang och åkte bana. Först i två stycken som var uppsatta för träning, en storslalom och en slalom, och sedan i den vanliga selftimern som jag och Stefan åkte i. Den var grymt kul att åka idag. Mycket bättre än sist och jag åkte om och om för att försöka komma under 25 sekunder. Lyckades på mitt sista försök och blev överlycklig. Det var en sån härlig känsla! 		 
Onsdag 3 mars:
Klockan är 02:48 och jag har haft en fantastisk kväll! Först var jag och Stefan ute och åt. Han åt en jättegod stark pizza med salami och jag åt en Heisse Liebe (glass med varma hallon). Sen funderade jag länge på om jag ville gå ut eller ej. Det gjorde vi till slut. Vi gick till Castello som vanligt. Jag sa till Stefan att jag väldigt gärna ville dansa wienervals och att vi skulle försöka fixa en CD och CD-spelare. (Han tävlar i sällskapsdans). Så frågade han om jag verkligen skulle dansa om han bad discjockeyn spela en. Jag sa "ja" och Stefan rusade iväg. Jag blev helt rädd och undrade vad jag gett mig in på. Men de kunde inte spela nån wienervals. Konstigt... Sen berättade Stefan om nån pub som hade livemusik med mycket latinamerikansk dans. Vi gick dit och hade jätteroligt. Han lärde mig slowfox, quick step, ruma, samba, cha cha och salsa. Han blev grymt imponerad av hur snabbt jag lärde mig, vilket var kul. Sen lärde jag honom bugg och han var lika snabb. Men det bästa av allt var att han bad bandet spela en wienervals och de spelade "An der schönen blauen Donau"! Vi virvlade runt där och kände oss som proffs (det var bara vi som dansade wienervals, de andra dansade nåt annat). Jag blev överlycklig över att det gick så bra. Trodde inte att jag skulle komma in i det så lätt efter en kvälls träning för nästan två år sedan. Men det berodde nog också på läraren. Han är grym!		  
Fredag 5 mars:
Det var strålande sol idag och jag och Stefan åkte skidor. Antagligen skulle jag jobba så jag ringde kontoret och då sa de att jag skulle komma halv elva. Fick åka tillbaka direkt. Men anledningen till att jag fick jobba var att DE skulle ut och åka skidor! Jag var så förbannad för det! Var tvungen att äta innan jag gick ut i backen igen så jag band fast hunden, sprang in i huset och satte på på ugnen. Sen gjorde jag samma procedur och satte in pommes fritesen. När de äntligen kom tillbaka efter nästan tre timmar (det längsta jag nånsin fått jobba på skidskolekontoret såklart!) kunde jag snabbt steka en köttbit, äta och sen åka ut med Stefan igen. Vi hann inte åka så mycket då heller eftersom jag hade mitt pensionatjobb att gå till.
Jag och Stefan var ute och dansade ikväll igen. Nu sitter samban, slowfoxen och cha chan som de ska. Frågan är bara hur länge... Vi önskade återigen en wienervals och bandet sa att de fått en önskan om en wienervals från "detta unga par", ha ha!
Stoyan, Giorgie, Dagmar, Asen, Zuzana och Stefan
Lördag 6 mars:
Idag var det hyfsat väder, men lite mulet. Åkte lite skidor med Stefan innan han skulle med tåget. Var rejält trött för jag hade bara sovit 3,5 timmar...
Det är dags för mig också att åka hem. Jag kommer verkligen sakna möjligheten att bara gå ut i backen när man har några timmar ledigt. Utnyttjade de sista timmarna jag hade i backen och fick lite stressigt sen, men jag hann och Zuzana hjälpte mig med väskorna. Fick faktiskt 200 euro i lön! Inte alls dumt! Det förtjänade jag!
Jag kommer sakna allihopa så mycket. Hann bara säga hej då till Zuzana och en av bulgarerna. Och jag som hade lovat Stoyan, en annan bulgarier, att ge honom en avskedspuss, ha ha!
Jag och Stefan vår sista skiddag
Förstasidan