- sevärdheter och dagböcker
 

 

 

 

 

 

 

 
Lissabon.

Fakta...
Land: Portugal
Areal: 100 km²
Invånare: 553 000
Flygplats: Lisbon Portela
(6 km norr)
Utflyktstips: Sintra, Estoril-Cascais, Mafra
Bästa tid: April-oktober
Prisnivå: Låg
Mer info: www.visitlisboa.com, www.golisbon.com


Sevärt i Lissabon

Alfama
Castelo de São Jorge
Sé de Lisboa
Museo Nacional do Azulejo
Praça de Comércio
Baixa
Chiado
Museu Nacional de Arte
Antiga

Parque das Nacões
Belém
Mosteiro dos Jerónimos
Palácio Nacional de Queluz
Sintra
Palácio da Pena
Lissabon, som ligger vid floden Tejo utmed Portugals atlantkust, är en av Europas dolda pärlor, om än lite mer sliten än andra västeuropeiska stortäder. Portugal har haft tufft med ekonomin under många år, men turismen har ökat på senare år och staden också moderniserats med bl.a. bättre kommunikationer.
Det sägs att Lissabon grundades av den grekiska hjälten Odysseus och döptes till Olissipo, som betyder "förtrollad hamn". År 205 f.Kr. togs staden över av romarna som styrde i två sekel. Den döptes om till Felicitas Julia och blev en av iberiska halvöns viktigaste städer. År 716 intogs staden av morerna, vilka återtog det gamla namnet. De stod pall mot de kristna korstågen i över 400 år, men 1147 erövrades Lissabon av den portugisiske kungen Afonso I blev landets huvudstad 1256.
Under åren för Portugals upptäcktsresor på 1500-talet blev Lissabon Europas största och viktigaste handelsstad, men den 1 november 1755 inträffade en kraftig jordbävning, som följdes av en tsunami och en brand som ödelade nästan hela staden och dödade över 100 000 människor. Förste markisen av Pombal och kung José I:s premiärminister, Sebastiao Jose de Carvalho e Melo, blev ansvariga för stadens återuppbyggnad och skapade en modernare stad med breda gator. Jordbävningen och kolonin Brasiliens självständighet 1822 ledde dock till ett ekonomiskt förfall som varade fram till början av 1900-talet.


Billig logi... (H=Hostel)
Stay Inn Lisbon H, Lisbon Lounge H, Lisboa Central H, Goodnight Lisbon H, Alfama Patio H, Equity Point Lisboa, Lisbon Old Town H, Travellers House, Lisbon Destination H, Sunset Destination H, Rossio H, Lisbon Poets H, Living Lounge H, Home Lisbon H, Goodmorning Lisbon H, Downtown Design H, Lisb'on H, Alface Bairoo Alto H, HI-Lisbon Parque das Nacões, We Love F*** Tourists, Shiado H, Lookout! Lisbon! Hostel, This is Lisbon H, The Independente H, Lisbon Soul H, Vistas de Lisboa, Johnie's Place Lisbon H, Yes! Lisbon H, Lisbon Chillout H, The Elevator H, Chiado Guesthouse, Golden Tram 242 H, Lisbon Lover H, Easy Lisbon H, Mar Portuguez H, Inn Possible Lisbon H, 5 Sins Chiado H, Grapes & Bites, PH in Chiado, Lost Inn, Oasis H Lisbon, Lisbon Calling H (Lissabon), People Hostel, Famous Crows (Belém), Nice Way Sintra Palace, Portuguest H, Almaa Sintra H, Moon Hill H, Sintra Small Hostel (Sintra)

  Alfama  


Spårvagn nr 28 i Alfama




Igreja de Santa Engrácia

Alfama är Lissabons äldsta distrikt och sträcker sig från floden Tejo upp till Castelo de São Jorge. Namnet kommer av det arabiska ordet alhama som betyder källa eller bad. Under morernas tid i Lissabon var det ett överklassområde, men efter att flera jordbävningar förstört deras villor och palats togs området över av arbetarklassen. Tack vare den fasta berggrunden överlevde distriktet den förödande jordbävningen 1755. Nu är det ett charmigt och gammalt virrvarr av smala gränder som slingrar sig uppför berget, vitputsade hus med gjutjärnsbalkonger och tvätt som hänger mellan husen.
Spårvagn nummer 28 är det ultimata sättet att se Alfama om man vill slippa gå upp- och nedför de branta backarna.
Bästa utsikten över området får man från Miradouro das Portas do Sol och Miradouro de Santa Luzia, ett romantiskt torg med bougainvillea och vacker pergola täckt av azulejos (kakelplattor). Ena sidan upptas av kyrkan Santa Luzia vars södra mur är täckt av två kakelpaneler, en som föreställer Praça de Comércio före jordbävningen och en som skildrar händelsen då de kristna anfaller Castelo de São Jorge.
Från Miradouro das Portas do Sol ser man två av Alfamas landmärken, São Vicente de Fora och Igreja de Santa Engrácia. São Vicente de Fora (Largo de São Vicente), ett av landets viktigaste kloster, grundades 1147 och tillägnades Sankt Vincentius av Zaragoza, Lissabons skyddshelgon, vars kvarlevor flyttades hit från Algarve 1173. Klostret byggdes utanför stadens murar, därav namnet "St Vincentius utanför murarna". Under unionen med Spanien i slutet av 1500-talet beslutade man klostret helt skulle byggas om. Den nya kyrkan i italiensk renässansstil byggdes 1582-1629, men hela klostret färdigställdes först på 1700-talet. I klosterbyggnadens entré finns en vägg med azulejos som berättar klostrets historia och sakristian är berömd för sina olika typer av marmor. Taket och kupolen kollapsade i jordbävningen 1755, men återuppbyggdes senare. På 1800-talet gjordes klostret om till ett palats för Lissabons ärkebiskopar. Kung Ferdinand II gjorde om munkarnas matsal till ett tempel för kungarna av Bragança-ätten och här står stensarkofager över nästan varje kung och drottning från 1600-talet till Manuel II, Portugals sista kung.
En kort promenad bort ligger barockkyrkan Igreja de Santa Engrácia (Campo de Santa Clara) som började byggas 1682 efter att den tidigare kyrkan rasat i ett oväder året innan. Men efter att arkitekten dött 1712 tröttnade kungen och arbetet avstannade. Först på 1900-talet återupptogs arbetet då kupolen tillades och 1966 kunde kyrkan invigas. Golvet har ett magnifikt marmorgolv och den vackra barockorgeln är hämtad från Lissabons katedral under 1700-talet.
1916 blev kyrkan Panteão Nacional, nationellt tempel, och är begravningsplats eller kenotafer för portugisiska presidenter och andra viktiga personer. Balkongerna i kyrkan samt terrassen nedanför kupolen är öppna för allmänheten och från taket har man magnifik utsikt över Alfama och Tajo-floden.


Miradouro de Santa Luzia



São Vicente de Fora

  Castelo de São Jorge  


Murarna kring Castelo São Jorge

Rua de Santa Cruz do Castelo, Alfama
Alfamas största sevärdhet är Castelo de São Jorge, ett citadell som uppfördes av morerna under 1000-talet. Det användes då även som kungligt residens. 1147 intogs citadellet, och därefter Lissabon, av de kristna korstågen, under ledning av Portugals förste kung Afonso I. Efter att Lissabon blev huvudstad 1256 blev slottet återigen kungligt residens, kallat Paço da Alcáçova, och byggdes om rejält under 1300-talet. Mot slutet av århundradet dedicerade slottet till St Göran, skyddshelgon i både England och Portugal.
När det nya kungliga palatset, Paço da Ribeira, byggdes utmed Tajo-floden och kungafamiljen flyttade dit 1511 förlorade Paço da Alcáçova sin status. Efter en jordbävning 1531 förstördes det delvis och förföll mer och mer. Under de 60 åren av spanskt styre gjordes slottet om till militärkasern och fängelse.
Efter att Portugal åter blivit självständigt började man 1648 med en ny ombyggnad med bl.a. nya befästningar runt slottet och ett soldatsjukhus. Men den förödande jordbävningen 1755 lämnade stora delar av slottet i ruiner. Under 1800-talet byggdes militärgarnisoner över hela området, men 1938-1940 restaurerades Castelo de São Jorge och flera av militärbyggnaderna revs och citadellet och det gamla kungliga residenset återuppbyggdes. 1947 installerades även ett monument i brons över Afonso I på Praça d'Armas. Torget når man direkt efter entrén och här finns bänkar under skuggande träd, kanoner utmed muren och framför allt en magnifik utsikt över centrala Lissabon.
Inne från citadellet kan man gå upp på de rekonstruerade murarna varifrån man får ännu finare utsikt. I Torre de Ulisses, som en gång rymde nationalarkiven, Torre do Tombo, finns en camera obscura, ett optiskt system med linser och speglar som projicerar en 360-graders vy över staden på ett runt bord.
Mer info: castelodesaojorge.pt


Castelo de São Jorge

  Sé de Lisboa  


Santa Maria Maior de Lisboa

Largo da Sé
I de nedre delarna av Alfama, vid gränsen till Baixa, ligger den romanska katedralen Santa Maria Maior de Lisboa, eller bara Sé, Lissabons äldsta byggnad. Den uppfördes 1150 efter att Dom Afonso Henriques erövrat Lissabon från morerna tre år tidigare. På samma plats hade stadens viktigaste moské tidigare legat och den nya katedralen tillägnades stadens förste biskop, den engelske korsfararen Gilbert av Hastings.
I slutet av 1200-talet och under 1300-talet byggdes ett gotiskt kloster och det stora kapellet gjordes om till en kungligt tempel i gotisk stil. Båda dessa, flera av de andra kapellen samt det södra tornet förstördes i jordbävningen 1755. Katedralen återuppbyggdes delvis och det stora kapellet byggdes om i nyklassisicism och rokoko.
I början av 1900-talet renoverades katedralen grundligt, de nyklassicistiska dekorationerna togs bort för att ge den en mer medeltida stil. Man återskapade också det vackra rosettfönstret ovanför huvudingången med delar av originalfönstret. Huvudfasaden ser idag ut som en medeltida fästning och de två tornen tillhör Lissabons verkliga landmärken.
I sakristian finns en skattkammare som bl.a. rymmer kistan med Sankt Vincentius av Zaragoza, Lissabons skyddshelgon, vars kvarlevor flyttades hit från São Vicente de Fora (se Alfama ovan). Många av katedralens skatter försvann dock i jordbävningen 1755.
I den vackra gotiska korsgången, som en gång var klostrets trädgård, pågår ständigt utgrävningar och lämningar från romartiden, morernas ockupation och medeltiden hittas med jämna mellanrum.
Mer info: www.patriarcado-lisboa.pt
 

 

Museu Nacional do Azulejo  


Kyrkan i Madre de Deus-klostret

Rua da Madre de Deus, 4
I östra delen av Alfama ligger ett av stadens främsta museer, Museu Nacional do Azulejo, som tillägnas kakel, en av de viktigaste delarna av portugisisk hantverkskultur. Konsten är ett arv från morerna, men motiven har ändrats genom åren och bland annat har man avbildat människor, vilket inte var tillåtet inom islam.
Museet, som grundades 1965, inryms i det gamla klostret Madre de Deus som grundades av kung João II:s änka dona Leonor 1509. Kyrkan byggdes i emanuelstil, men restaurerades senare i renässansstil och på 1700-talet tillkom barockutsmyckningarna. Kakelmuseet flyttade in i klostrets pelargång och samlingen spänner från andra halvan av 1400-talet fram till idag och förutom kakel har man även porslin, keramik och fajans från 1800- och 1900-talen. På Kakelmakarutställningen får man se hur kaklet tillverkas. Museets främsta föremål är det 23 m långa panoramat av Lissabon tillverkad 1738 av 1300 kakelplattor. Den hämtades från ett av stadens palats och visar hur Lissabon såg ut före jordbävningen.
Några av höjdpunkterna från klostret är kapitelhuset, kyrkan med både kakelplattor och förgyllda trädekorationer och Santo António-kapellet med sina storslagna målningar och dekorationer.
Mer info: www.museudoazulejo.pt/en-GB


Panorama över Lissabon, Museu Nacional do Azulejo

  Praça de Comércio  
  Praça de Comércio ligger utmed floden Tajo i stadsdelen Baixa i centrala Lissabon. Det var här det magnifika kungliga palatset, Paço da Ribeira, låg fram till att jordbävningen 1755 förstörde det helt tillsammans med biblioteket och 70 000 böcker. Kungafamiljen flyttade till ett annat residens i Belém och den nya staden lät byggas av kung José I:s premiärminister och markisen av Pombal. Smågatorna invid palatset raserades och nya rakare vägar anlades. En del av planen var också att skapa ett nytt stort torg som skulle matcha andra europeiska städers storslagna piazzor. Torget uppkallades efter dess nya funktion som kommersiell plats. Byggnaderna med sina vackra arkader kring torget hyste myndigheter som kontrollerade tull och hamn, men inryms idag av framför allt restauranger och caféer.
Torget har varit skådeplats för otaliga konserter, demonstrationer, processioner, festivaler och även avrättningar. 1908 avrättades t.ex. kung Carlos och hans tronarvinge Luis Felipe här och 1974 samlades tusentals människor under den revolution som störtade diktaturregimen.
På norra sidan står Arco da Rua Augusta, en stor triumfbåge som leder till gågatan Rua Augusta. Triumfbågen började byggas 1759, men stod klar först 1873 efter ett långt uppehåll och ny design.
Mitt på torget står en ryttarstaty av kung José I. Den 14 m höga bronsstatyn på en magnifik piedestal invigdes 1775 . På torgets östra ligger bl.a. Lisboa Story Centre, ett interaktivt museum om Lissabons historia. Mer info: www.lisboastorycentre.pt
Utmed Tajo-floden, på andra sidan gatan söder om torget, ligger den vackra piren Cais das Colunas med sin breda marmortrappa. Piren var under flera århundraden stadens huvudentré.

200 m nordväst om Praça de Comércio ligger vackra torget Praça do Município som anlades 1755 och kantas av kommunhuset och appellationsdomstolen.
Kommunhuset, Paços Concelho, byggdes i samband med att torget anlades, men detta brann ned 1863. Det nuvarande kommunhuset i nyklassicistisk stil byggdes 1865-1880 och är ett av stadens vackraste byggnader. På insidan finns ett atrium med en magnifik marmortrappa. Från balkongen utropades republiken Portugal den 5 oktober 1910 och händelsen firas på torget varje år. Kommunhuset är öppet för guidade turer andra och fjärde söndagen i varje månad.
Mitt på torget står Pelourinho (skampålen), en spiralformad pelare från 1700-talet. Den symboliserar genomdrivandet av rättssystemet.


Praça de Comércio med Arco da Rua Augusta
och ryttarstatyn av José I




Kommunhuset på Praça do Município

  Baixa  


Elevador da Glória




Elevador de Santa Justa

Baixa, även kallat Baixa Pombalina, är den moderna stad med rutnätsmönstrade gatunät som skapades av Förste markisen av Pombal, Sebastiao Jose de Carvalho e Melo, efter jordbävningen 1755. Området ligger direkt norr om Praça de Comércio, mellan de högre belägna stadsdelarna Chiado och Alfama.
Från torgen Rossio och Praça da Figueira drogs åtta raka gator till Praça de Comércio i söder. De korsades vinkelrätt av åtta mindre gator. Husen längs gatorna byggdes alla i homogen nyklassicistisk stil.
Den pampigaste gatan är Rua Augusta, Lissabons livligaste gågata, kantad av butiker, restauranger, caféer och uteserveringar.
Rossio, eller officiellt Praça de Dom Pedro IV efter det självständiga Brasiliens förste kejsare, utgör Baixas hjärta och är stadens livligaste torg och knutpunkt för tåg, bussar och spårvagnar. Det har varit Lissabons absoluta centrum i århundraden och här har många militärparader, tjurfäktningar och festivaler hållits.
Mitt på torget står en 27 m hög kolonn krönt av en staty av Pedro IV, kung av Portugal och förste kejsaren av Brasilien. På varsin sida av monumentet finns två identiska barockfontäner, installerade 1889.
På torgets norra sida ligger Teatro Nacional Dona Maria II, som uppfördes i nyklassicistisk stil på 1840-talet. På torget ligger även två av Lissabons mest berömda caféer, Café Nicola och Café Suiça.
Några meter nordväst om Rossio-torget ligger den vackra Rossio-stationen som byggdes i sengotisk stil 1887. Efter ytterligare några meter når man Praça dos Restauradores som minner om restaurationen av Portugals självständighet från Spanien 1640. Den 30 m höga obelisken i mitten av torget invigdes 1886 och bär namn och datum på de olika slagen i restaurationskriget. Torgets främsta byggnad är barockpalatset Palácio Foz, som byggdes på 1755-1777 åt markisen av Castelo-Melhor. Palatset är idag döpt efter markisen av Foz som bodde här under 1800-talet. Interiören är magnifik med marmorpelare, förgylld stuckatur och takmålningar. Den vackraste salen är Sala dos Espelhos, en spegelsal som värdig Paris Versailles eller Wiens Schönbrunn. Palatset är öppet för bl.a. konserter. Mer info: www.gmcs.pt/palaciofoz
Sidan om ligger Eden Teatro, byggd i Art Deco-stil 1931. Teatern stängde 1989 och byggnaden stod tom fram till 2001 då den öppnade som hotell. Mycket har bevarats i byggnaden och de stora öppna ytorna i fasaden, som användes till reklamskyltar för nya filmer, är numera atrium var man planterat träd och palmer.
Vid Praça dos Restauradores börjar Avenida da Liberdade, en 1100 m lång och 90 m bred elegant boulevard som sträcker sig till Praça do Marques de Pombal i centrums norra delar. Området var tidigare en parkpromenad och en del av markisen av Pombals nya stadsplan. Det var dock bara aristokraten som hade tillgång till parken som omgärdades av en stor mur. Muren revs efter monarkins fall 1821 och parken gjordes om till en Champs Elysées-inspirerad aveny 1879-1886. Promenaden i mitten pryds av stora skuggande träd, fontäner, statyer av kända portugiser och monument som Monumento aos Mortos da Grande Guerra, invigd 1931 till minne av de portugisiska soldater som stred i Första världskriget. Avenyn kantas av grandiösa byggnader som rymmer hotell, biografer, kontor och exklusiva designerbutiker. Många av de vackra jugendfasaderna har dock ersatts av modernare snitt.
Lissabon är en backig stad och det var besvärligt att ta sig runt mellan de högre och lägre stadsdelarna. Om man inte gick kunde man dras av hästar och andra djur. På 1800-talet försökte man komma på andra lösningar. 1885 öppnade Elevador da Glória, en bergbana som först drevs av ett vattenkraftssystem, året därpå ersattes det med ångkraft och 1915 installerades en elmotor. Bergbanan, som idag är ett nationellt monument, används fortfarande och sammanbinder Praça dos Restauradores med Jardim de São Pedro de Alcântara i Bairro Alto.
1902 invigdes Elevador de Santa Justa (Rua de Santa Justa), en järnhiss i nygotisk stil, belägen två kvarter väster om Rua Augusta. Den drevs från början med ånga, men fick elkraft 1907. Hissen är enormt populär och från dess tak har man en magnifik utsikt över Baixa och Castelo São Jorge. En bro leder från hissen till Largo do Carmo i Chiado.
Bergbanan och hissen tillhör stadens transportsystem så har man dags- eller veckokort kan man använda dem.


Rua Augusta




Rossio med Teatro Nacional Dona Maria II i bakgrunden




Praça dos Restauradores med Eden Teatro
och Palácio Foz

  Chiado

 


Capela de São João Baptista
i São Roque-kyrkan




Café A Brasileira

Lissabons eleganta kulturcentrum Chiado ligger på höjden rakt väster om Baixa. Om man tar sig upp med Elevador de Santa Justa (se ovan) hamnar man direkt intill ruinerna av Igreja do Carmo, Karmelitkyrkan, som lät byggas av general Nuno Álvares Pereira som lovat att bygga en vacker kyrka om man lyckades besegra kastilianerna i slaget vid Aljubarrota 1385. Det gjorde man och kyrkan och klostret började byggas 1389. Komplexet i gotisk stil stod klart 1423 och Pereira levde som munk i karmelitorden resten av sitt liv.
Under jordbävningen 1755 var kyrkan full av gudtjänstbesökare då taket av tryckvågen kollapsade över samlingen. Endast väggarna och valvbågarna stod kvar. Eftersom pengar saknades kunde man inte återuppbygga kyrkan, så den blev kvar som minne av jordbävningen. I absiden finns ett litet arkeologiskt museum som bildades för att bevara konstföremål från olika kloster då religiösa ordnar förbjöds 1834.
Strax norrut ligger Igreja de São Roque (Largo Trindade Coelho), byggd 1565-1588 och en av världens första jesuitkyrkor. Insidan har en magnifik barockinteriör med åtta sidokapell. Den främsta, Capela de São João Baptista, sägs vara världens dyraste kapell då det tillverkades i Rom och består av material som elfenben, carraramarmor, guld, silver, porfyr, agat och lapis lazuli.
Ett par kvarter längre norrut ligger Jardim de São Pedro de Alcântara, en vacker terrass i två nivåer med geometriska blomsterplanteringar, träd, fontäner, statyer och framför allt en magnifik panoramautsikt över Baixa och Castelo São Jorge. En karta av kakelplattor markerar kända byggnader. Platsen är som vackrast i solnedgången.

Chiado har många vackra byggnader med gjutjärnsbalkonger och fasader i barock- och rokokostil, och här finns några av Lissabons viktigaste teatrar och bibliotek. Teatro Nacional de São Carlos (Rua Serpa Pinto 9) byggdes 1792-1795 för att ersätta det tidigare operahuset som förstördes i jordbävningen. Det öppnade 1793 och har en vacker fasad i rokoko och nyklassicistisk stil, inspirerad av La Scala i Milano. Mer info: tnsc.pt

Stadsdelens huvudgator, Rua do Carmo och Rua Garrett, kantas av mängder av affärer, caféer och restauranger. Ett av Lissabons äldsta och mest berömda café är Café A Brasileira (120 Rua Garrett), som har sitt ursprung 1905 i en liten affär som sålde "äkta brasilianskt kaffe". 1908 blev affären omgjort till café och 1922 byggdes det helt om i Art Deco-stil med spegelväggar, en lång ekbar och träbås. Caféet blev välbesökt av konstnärer, författare och akademiker. Så småningom ställde många av konstnärerna ut sina verk här och en av de mest berömda besökarna, poeten Fernando Pessoa, sitter sedan 1988 som staty på uteserveringen.
I augusti 1988 utbröt en brand i en av butikerna på Rua do Carmo. Branden spred sig snabbt till Rua Garrett och 18 byggnader brann helt eller delvis ned. Händelsen anses vara den största katastrofen som drabbat Lissabon sedan jordbävningen 1755. Byggnaderna har återuppbyggts, fasaderna restaurerades medan interiörerna byggts helt om efter moderna behov.
Rua Garrett slutar vid Largo do Chiado som kantas av två vackra barockkyrkor, Igreja do Loreto på södra sidan och Igreja de Nossa Senhora da Encarnaçao på den norra.


Igreja do Carmo



Jardim de São Pedro de Alcântara



Rua Garrett och Largo do Chiado

  Museu Nacional de Arte Antiga  


Belémmonstransen

Rua das Janelas Verdes
Museu Nacional de Arte Antiga anses vara Lissabons viktigaste museum och det är här den Portugals statliga konstsamling förvaras. Museet, som ligger strax väster om Lissabons citykärna, inryms i ett vackert 1600-talspalats som köptes av Markisen av Pombal 1770. En utställning med iberisk konst hölls i palatset 1882 och då det blev en sådan succé grundade man museet som invigdes 1884. Huvudfasaden är idag ett annex som byggdes 1940 på en plats där Sankt Alberts karmelitkloster tidigare fanns. Det enda som återstår av detta är det vackra barockkapellet som kan besökas på första våningen. Museets hjärta består av religiös konst som konfiskerades från olika kloster efter det att alla klosterordnar förbjöds 1834. På fjärde våningen, med portugisiskt måleri och skulptur, finns den ovärderliga polyptyken Sankt Vincentius-panelen som skapades omkring 1470 och föreställer 58 människors tillbedjan av Sankt Vincentius av Zaragoza, Lissabons skyddshelgon.
På andra våningen visas europeisk konst, framför allt tysk och flamländsk, från 1300-till 1800-talen i kronologisk ordning. På samma plan kan man också se möbler och brukskonst som gobelänger, mattor och biskopsmössor.
På tredje våningen finns Orientalisk och afrikansk konst från Portugals upptäcktsresor, Keramik, Silver och guld samt Smycken. Här kan man bl.a. se Namban-skärmar från 1500-talet föreställande portugisiska upptäcktsresandes ankomst till Japan, afrikanska elfenbensföremål med europeiska motiv och bland guld- och silverföremålen finns en magnifik uppsättning bordssilver och servis i 1200 delar från 1700-talet, kung Sancho I:s guldkors från 1214, relikskrinet från Madre de Deus med guld och ädelstenar och Belémmonstransen från 1506, tillverkad av guld som tagits hem av Vasco da Gama.
Utanför museet finns en vacker skulpturträdgård där man kan ta en paus och njuta av utsikten över Lissabon.
Mer info: www.museudearteantiga.pt


Museu Nacional de Arte Antiga

  Parc de Nacões  


Torre Vasco da Gama med Myriad Hotel och linbanan

Lissabons moderna stadsdel, Parc de Nacões (Nationernas Park), är en 5 km lång sträcka längs floden Tajo i östra delen av staden. Den skapades 1999 på området för Expo '98, en världsutställning som fick temat "Haven, ett arv för framtiden", delvis för att fira 500-årsjubileet av Portugals upptäckter och Vasco da Gamas ankomst till Indien. Inför utställningen byggdes en ny metrolinje och transportstation, Oriente, ritad av den berömde arkitekten Santiago Calatrava samt en ny bro över floden, Vasco da Gama-bron, som med sina 17 km är Europas längsta. Här finns ett stort antal fontäner, vattendrag, trädgårdar och ett långt promenadstråk längs vattnet. Ovanför sträcker sig en linbana som erbjuder fin utsikt över hela området. Mer info: www.telecabinelisboa.pt
Flera av paviljongerna har idag fått andra funktioner som t.ex. konserthall, mässhall och shoppingcenter; den populära Utopia-paviljongen har blivit Lissabons främsta inomhusarena, MEO Arena, Framtidspaviljongen hyser Casino Lisboa, Kunskapspaviljongen Pavilhão de Conhecimento Ciência Viva är numera vetenskapsmuseum och Havspaviljongen rymmer Oceanário de Lisboa (Esplanada Dom Carlos I), världens näst största akvarium, med en stor samling marina djur som hajar, stingrockor, maneter, koraller och korallfiskar, uttrar, bläckfiskar, sjöhästar, muräner, en stor klumpfisk samt pingviner och tropiska växter. Mer info: www.oceanario.pt
Det 145 m höga observationstornet, Torre Vasco da Gama, skulle efterlikna seglet på en karavell och lyxrestaurangen på toppen ett kråkbo. Nedanför tornet fanns en fyrvåningsbyggnad som skulle representera båtens för och fungerade som EU:s paviljong. Denna revs 2007 och istället uppfördes ett 21 våningar högt hotell som öppnade i slutet av 2012.
Ett stort antal bostadsområden har byggts i Parc de Nacões de senaste åren, t.ex. de 110 m höga tvillingtornen São Rafael och São Gabriel intill shoppingcentret Centro Vasco da Gama. Man har även byggt en ny marina för både småbåtar och kryssningsfartyg.


Oceanário

  Belém


Padrão dos Descobrimentos





Palácio Nacional de Belém från
Praça Afonso de Albuquerque

Belém ligger vid mynningen av floden Tajo och utgör Lissabons sydvästra del, 6 km från stadens centrum. Här ligger flera av stadens viktigaste sevärdheter och symboler för nationen Portugal. Det var till exempel här som Portugals upptäcktsresande satte segel ut mot de stora haven, inte minst Vasco da Gama, den europé som först hittade sjövägen till Indien.
Belém består till stor del av öppna ytor och parker och dess hjärta utgörs av Praça do Império med trädgårdar och fontäner, anlagd under Andra världskriget. På parkens norra sida ligger klostret Mosteiro dos Jerónimos (se nedan) och dess västra sida upptas av Centro Cultural de Belém som byggdes för att rymma Portugals EU-ordförandeskap 1992, men anpassades för att kunna användas för konferenser, mässor och kulturevenemang som balett-, konsert- och operaföreställningar.
Intill floden, på andra sidan gatan från Praça do Império, ligger Padrão dos Descobrimentos (Upptäckarnas Monument) som hedrar minnet av nationens stora upptäcktsresande under 1400- och 1500-talen. Monumentet i cement invigdes inför 500-årsjubileet av Henrik Sjöfarens död 1960 och består av ett 52 m högt torn som ska efterlikna förstäven av en karavell. På sidorna finns 33 statyer av berömda personer från denna tid: upptäcktsresande, kungar, kartritare, vetenskapsmän, konstnärer och missionärer. Längst fram står Henrik Sjöfararen och tittar ut över floden. Från toppen, som man når via en trappa eller en hiss inuti monumentet, har man en fantastisk utsikt över hela Belém. Inuti har man olika tillfälliga utställningar och så visas en film om Lissabon. På torget bakom monumentet finns en mosaik föreställande en kompassros med en världskarta i mitten, en gåva från Sydafrika. Mer info: www.padraodosdescobrimentos.pt/en
På en liten ö intill stranden 1 km väster om monumentet står ännu ett praktexempel på emanuelstilen, Torre de Belém, ett 30 m högt befäst torn som lät byggas av kung Manuel I 1515-1521. På samma plats hade kung João II tidigare beslutat att det skulle byggas ett fort för att skydda Lissabons hamn. Torre de Belém blev startpunkten för många upptäcktsresor oc har under årens lopp även fungerat som fängelse, militärbarrack och tullhus. Tillsammans med Mosteiro dos Jerónimos upptogs tornet på UNESCO:s världsarvslista 1983. Mer info: www.torrebelem.pt/en

Öster om Praça do Império sträcker sig Beléms huvudgata, Rua de Belém, kantad av historiska hus. Här finns butiker, restauranger och det berömda bageriet Fábrica de Pasteis de Belém som är den främsta tillverkaren av Portugals nationalbakelse Pastel de Nata, en smördegsform med vaniljkräm i mitten. Originalreceptet skapade på 1600-talet av katolska nunnor på Mosteiro dos Jerónimos och bageriet gör idag ca 20 000 bakelser om dagen. Vid gatans östra ände ligger Palácio Nacional de Belém, officiellt residens för Portugals regenter och, efter det att landet blev republik, presidenter. Den ursprungliga byggnaden, Quinta de Baixo, uppfördes 1559 och köptes 1726 av kung João V som påbörjade en totalrenovering och skapade ett palats värdigt en kung. Även en ridskola byggdes intill palatset. Efter att kungafamiljen flytt till Brasilien 1807 övergavs palatset och först 1839 kom det återigen till användning för kungliga baler och som tillfällig bostad åt besökande kungligheter. Palatset är bara öppet för allmänheten på lördagar. Det intilliggande Presidentmuseet, Museu da Presidência da Republica, har en utställning om den portugisiska republikens historia, dess presidenter och nationella symboler. Mer info: www.museu.presidencia.pt Vid palatsets östra sida ligger det kungliga ridhuset som byggdes 1787-1828 och rymmer sedan 1905 Museu Nacional dos Coches (Vagnmuseet) med en av världens främsta samlingar av historiska vagnar från Portugal, Spanien, Frankrike och Italien. Mer info: www.museudoscoches.pt
Framför palatset på andra sidan Rua de Belém ligger Praça Afonso de Albuquerque, en vacker öppen plats med planteringar och ett högt monument krönt av en bronsstaty av Afonso de Albuquerque, sjöfarare och amiral.


Praça do Império med Mosteiro dos Jerónimos




Torre de Belém




Museu Nacional dos Coches

  Mosteiro dos Jerónimos  


Södra porten

Praça do Império, Belém
Mosteiro dos Jerónimos är en av Beléms och Lissabons främsta sevärdheter och räknas till ett av Portugals sju underverk. Klostret byggdes 1501-1601 på samma plats som en tidigare kyrka. Det räknas som ett av världens främsta exempel på emanuelstilen, en portugisisk sengotisk och rikt dekorerad byggnadsstil som uppstod under kung Manuel I:s tid. Munkarna av Hieronymusorden blev utvalda att inneha klostret vars uppgift var att be för kungens eviga själ och erbjuda andlig hjälp för de navigatörer och upptäcktsresande vars fartyg avgick från hamnen strax västerut. Så skedde fram till 1833 då alla klosterordnar förbjöds och klostret övergavs. Vid Santa Maria-kyrkans entré kan man se Vasco da Gamas och poeten Luís de Camões överdådiga gravar och i det vackra tvärskeppet med sina solfjädersvalv finns gravarna av kung Sebastião och Henrik Sjöfararen. Det magnifika koret med sitt rutmönster i renässansstil är från 1572 och här hittar man bl.a. gravarna av kungarna Emanuel I och João III. Särskilt sevärda är den vackert överdådiga södra porten och korsgången från 1544 med sina rikt skulptergade pelare med olika motiv.
Vid restaureringen på 1800-talet tillkom det kupolformade klocktornet och den västra flygeln till vänster om huvudingången. Längst bort i västra änden finns två museer, Museu de Arquelogia och Museu da Marinha. Museu de Arquelogia har arkeologiska fynd från hela Portugal från järnåldern och framåt. Det finns både föremål från morerna på 700-talet och romerska ornament och mosaiker. Mer info: www.museuarqueologia.pt
Museu da Marinha har utställningar om skeppsbyggeri och sjöfart. Här finns 17 000 objekt med bl.a. modeller av skepp som användes under upptäcksresorna, kartor från 1500-talet, världens första jordglob från 1645, två ceremonibåtar från 1700-talet vilka användes av kungafamiljen för att transportera berömda besökare och en kungahytt från yachten Queen Amelia. Mer info: museu.marinha.pt
Mer info: www.mosteirojeronimos.pt/en


Korsgången

 

Palácio Nacional de Queluz  


Corredor das Mangas





Sala dos Embaixadores





Toucador da Rainha

Largo Palácio de Queluz
16 km väster om centrala Lissabon ligger Queluz, som är mest känt för ett av Europas sista rokokopalats, Palácio Nacional de Queluz. Det var Dom Pedro av Braganza lät bygga palatset utifrån en 1600-talsherrgård för att använda som sommarhus. Arbetet började 1747 med hjälp av arkitekt Mateus Vicente de Oliveira och första stadiet avslutades 1758. Efter Pedros giftermål med blivande drottning Maria I 1760 fick palatset ett behov av större och pampigare officiella rum och den andra ombyggnadsfasen påbörjades. Arbetet utfördes av den franske arkitekten Jean Baptiste Robillon och avslutades 1774.
Efter att Ajudapalatset brunnit ned 1794 blev Queluz officiellt residens för numera änkan Maria I och senare hennes son, kung João VI. Så förblev det fram till kungafamiljen flydde till Brasilien efter Frankrikes invasion av Portugal 1807. Efter ett sekel av förfall tillföll palatset staten 1908. Efter en brand 1934, vilken totalförstörde interiören, restaurerades palatset minituöst och är idag öppet för allmänheten.
Det består av flera olika flyglar. Från entrén i palatsets östra flygel når man först palatsets största rum, Sala da Trono (Tronsalen), som ritades av Jean Baptiste Robillon och uppfördes 1768. Den vackra ovala salen består av förgylld stuckatur och väggar och dörrar täcks av speglar. Idag används salen ofta av presidenten för officiella banketter samt för konserter. Sala da Trono leder vidare till Sala da Música (Musikrummet) som byggdes 1759 och är ett av palatsets äldsta rum. Här höll man palatsets berömda konserter och man se ett magnifikt piano i empirstil. Nästa rum är Sala do Lanternim (Lanternsalen) som förbinder Musikrummet med kapellet. Härifrån kunde kungafamiljen ta sig till kapellet övre läktare utan att synas. Det rikt dekorerade Kapellet var det första rum som byggdes av de Oliviera och användes dagligen av det djupt religiösa kungaparet. Till vänster från Lanternsalen når man Maria Francisca Benedictas (Maria I:s yngre syster) privata rum med sovrum och en väntsal. Stilen vi ser idag, nyklassicistism och empir, är ett resultat av en ombyggnad gjord av kung João VI. Via kaffe- och rökrummen når man Matsalen och Sala de Porcelanas e Faianças (Porslinsrummet) som används som utställningsrum för europeisk och orientalisk fajans och porslin. Härifrån når man den lilla innergården Pátio da Lontra (Uttergården) som fått namn efter den utter som fanns i den lilla sjön vid utvalda tillfällen.
Corredor das Mangas (Ljuskupornas korridor), det enda rummet som helt överlevde branden 1934, består av väggar täckta med kakelplattor som representerar de fyra årstiderna, kontinenterna och scener från mytologi och jakt. Här finns också stora majolikavaser och kopior av de vagnar som beställdes av kung Pedro 1767. Korridoren leder till tre rum bakom den ceremoniella fasaden som vetter ut mot trädgården. Rummet i mitten, Sala dos Archeiros, var palatsets huvudingång och vaktas utanför av de två skulpturerna Mars och Minerva.
Nästa sal är en av palatsets största, Sala dos Embaixadores (Ambassadörssalen), som skapades av Robillon 1754. Det ursprungliga namnet var Kolonnsalen eller Serenadsalen efter de konserter som kungaparet arrangerade här. Det nuvarande namnet kom 1794 då palatset blev kungens permanenta residens salen användes för möten med diplomater och utrikesministrar. Den praktfulla salen pryds av en vacker takmålning som företäller kungafamiljen på klassisk konsert under drottning Maria I:s regerande. Golvet består av svarta och vita rutor av marmor och mellan varje fönster finns speglar och lampetter i kristall. På vardera sida finns upphöjda platåer med tronstolar.
Från Ambassadörssalen når man västra flygeln, Robillonpaviljongen, som stod klar 1779 och hyste kungafamiljens privata våningar. Sala des Merendas (Matsalen), familjens privata matrum har rokokodekorationer av förgylld papier maché föreställande fikapauser under jakten.
Två av de vackraste rummen är Quarto D. Quixote (Kungens sovrum) med sitt kupoltak och kartoucher som föreställer sagan om Don Quijote och Toucador da Rainha (Drottningens boudoir) med sina väggmålningar, gulddekorationer och magnifika parkettgolv.
Robillonpaviljongens utsida kantas av doriska kolonner och en lång balkong längs hela södra och västra fasaden. Den dubbla Lejontrappan i det nordvästra hörnet utgör entrén till Robillonpaviljongen. Här når man både Ambassadörssalen och de privata våningarna.
Framför den vackra ceremoniella fasaden sträcker sig Jardim Pênsil (Hängande trädgården) med sina buxbomhäckar, statyer, sjöar och fontäner. Närmast den forna entrén ligger Neptunussjön omgärdad av fyra skulpturer föreställande de fyra årstiderna.
Framför Tronsalsflygeln ligger Jardim de Malta (Maltaträdgården), även denna med buxbomhäckar och skulpturer.
En del av slottsparkens paviljonger och statyer har förstörts genom åren, men sjöar och kanalen med sina vackra kakelväggar finns kvar, liksom den botaniska trädgården
Varje onsdag kl 11:00 visar Portuguese School of Equestrian Art högre ridkonster vid Robillonpaviljongens södra fasad.
Mer info: www.parquesdesintra.pt/en/parks-and-monuments/national-palace-and-gardens-of-queluz


Ceremoniella fasaden med Neptunussjön




Tronsalenflygeln med Maltaträdgården




Sala da Trono




Lejontrappan

  Sintra  


Câmara Municipal de Sintra





Quinta da Regaleira

I ett naturskönt bergsområde 29 km nordväst om Lissabons centrum ligger Sintra, en stad som blivit Världsarvsklassad för sina vackra 1800-talsbyggnader och palats. Här finns också ett stort antal fontäner där man förr hämtade dricksvatten. Sintras extravaganta stadshus, Câmara Municipal de Sintra (Largo Dr. Virgílio Horta), uppfördes 1906-1909 och är ett fint exempel på ny-emanuelstil.
På torget i Sintras gamla stad, Sintra Vila, ligger Palácio Nacional de Sintra (Largo Rainha Dona Amélia), Portugals mest välbevarade kungliga medeltidsslott och kungligt sommarresidens ända fram till 1880-talet.
Det har funnits slott på platsen ända sedan den moriska ockupationen av iberiska halvön på 700-talet, men den äldsta kvarvarande delen, det kungliga kapellet, stammar från början av 1300-talet. 1415 lät Kung João I bygga om slottet radikalt och det mesta man ser idag är från denna tid, t.ex. huvudfasaden, Ala Joanina-flygeln, med bankettsalen Sala dos Cisnes (Svansalen), Sala das Pegas (Skatsalen) och köket med de 33 m höga konformade skorstenarna som är palatsets och hela Sintras signum. Ytterligare en ombyggnad, till stor del sponsrad av rikedomarna från landets upptäcktsresor, gjordes av kung Manuel I 1497-1530. Då tillkom bl.a. Emanuel-flygeln till höger om huvudingången och tornet med Sala dos Brasões vars magnifika kupoltak täcks av kronhjortar med vapensköldar från 72 portugisiska adelssläkter. Palatsets salar gjordes praktfullare, bl.a. med utsmyckade dörrar och fönster i emanuelstil och väggar med azulejos i mudejarstil. Mer info: www.parquesdesintra.pt/en/parks-and-monuments/national-palace-of-sintra

Flera palats hittar man i Sintras utkanter. 1 km öster om Palácio Nacional de Sintra ligger Quinta da Regaleira (Rua Barbosa du Bocage), ett rikt ornamenterat palats med som kombinerar gotik, renässans och emanuelstil. Det byggdes 1904-1910 och är omgiven av en fantastisk park med statyer, brunnar, grottor dammar. Mer info: www.regaleira.pt
300 m längre bort ligger nyklassicistiska Palácio de Seteais (Rua Barbosa du Bocage), som byggdes för den holländske konsuln Daniel Gildemeester 1783-1787. Det byggdes ut i början av 1800-talet och har sedan 1954 varit lyxhotell. På samma väg, 2,3 km längre bort, ligger det romantiska och exotiska Palácio de Monserrate (Estrada de Monserrate) som byggdes 1858 för den engelske baronetten Sir Francis Cook. Palatset består av en blandning av gotisk, italiensk och morisk stil och omgärdas av en fantastisk subtropisk trädgård med vattenfall och växter från hela världen, t.ex. rosor, agave, azaleor, bambu, rhododendron, ormbunkar och flera olika palmsorter. Mer info: www.parquesdesintra.pt/en/parks-and-monuments/park-and-palace-of-monserrate

Strax söder om Sintras gamla stad och nedanför Palácio da Pena (se nedan) ligger Castelo dos Mouros, en borg som byggdes av morerna på 700- och 800-talen. Efter att portugiserna erövrat Lissabon 1147 byggdes ett kristet kapell på platsen och under de följande 200 åren byggdes borgen om och till innan det till slut övergavs och förföll. En brand 1636 och jordbävningen 1755 lämnade borgen i ruiner. När kung Ferdinand II på 1800-talet beslutade att omforma hela Sintra-regionen lät han restaurera borgruinen. Mer info: www.parquesdesintra.pt/en/parks-and-monuments/moorish-castle


Palácio Nacional de Sintra



Palácio de Monserrate



Castelo dos Mouros

  Palácio da Pena  


Sala Árabe

Estrada da Pena, Sintra
Uppe på ett berg ovanför Sintra ligger Palácio da Pena, ett romantiskt slott som räknas till ett av Portugals sju underverk. Palatsets historia börjar på Medeltiden då ett kapell tillägnat jungfru Pena byggdes på platsen. 1511 uppförde Kung Manuel I ett kloster tillägnat Hieronymusorden intill kapellet. På 1700-talet skadades klostret av ett blixtnedslag och jordbävningen 1755 lämnade det i ruiner. Klostret övergavs sedan helt 1834 då religiösa ordnar förbjöds i Portugal. Fyra år senare köptes det av Ferdinand II, prinsgemål till drottning Maria II, som ämnade göra om det till kungligt sommarresidens.
Han totalrenoverade det det gamla klostret med klocktornet och kapellet och runt 1843 påbörjades en stor utbyggnad och en ny flygel med större salar och ett runt gult torn uppfördes. Det nya palatset var klart i mitten av 1860-talet och hade nu en blandning av flera olika stilar, inspirerade av olika slott runtom i Europa. Här finns portar med överdådiga ornament, portar i arabisk stil, lökkupoler och lustiga torn. Palatsets pastellfärger, rosa, gul och lila, gör det ännu mer romantiskt och sagolikt.
Kring slottet anlade Ferdinand II en romantisk skogslik park med vindlande stigar, vattenfall, sjöar, paviljonger och över 500 träd och exotiska växter från världens fyra hörn. Efter att slottet köpts upp av kung Lúis användes det ofta av kungafamiljen och Portugals sista drottning spenderade sin sista natt här före hon lämnade landet i exil 1910. Sedan dess har palatset varit museum och ett av Portugals mest besökta sevärdheter. Salarna är inredda med viktorianska och edvardianska möbler, målningar och kungligt porslin. Några av slottets mästerverk är de överdådiga portarna, kapellet, Sãlao Nobre med sin enorma gyllene takkrona och exklusiva orientaliskt porslin och Sala Árabe (Arabrummet) med sitt magnifika välvda tak med fresker i trompe l'œil.
Mer info: www.parquesdesintra.pt/en/parks-and-monuments/park-and-national-palace-of-pena


Palácio da Pena