- sevärdheter och dagböcker
 

 

 

 

 

 

 

 
Kampanien.


Fakta...
Land: Italien
Areal: 13 590km²
Invånare: 5,8 miljoner
Flygplats: Naples International Capodichino
Bästa tid: Vår, höst
Mer info: www.incampania.com/en, www.amalficoastweb.com


Sevärt i Kampanien

Pompeji
Herculaneum
Caserta
Sorrento
Ischia
Capri
Amalfi
Atrani
Ravello
Positano
Kampanien är Italiens mest tätbefolkade region, inte minst tack vare storstaden Neapel. Romarna kallade regionen "Campania felix" som på latin betyder bördig landsbygd. Inlandet är bergigt och kusten kantas av små bukter med vackra små orter och öar.
Mellan Neapel och Amalfi tronar den stora stratovulkanen Vesuvius som räknas som en av världens farligaste vulkaner dels för den stora befolkningen som bor i närheten och dels för dess typiska explosiva utbrott. Det är också den enda vulkanen på Europas fastland som haft utbrott de senaste 100 åren. Det mest välkända utbrottet var dock år 79 e.Kr. då bl.a. staden Pompeji begravdes i aska.
Väg SS163, som sträcker sig längs Amalfikusten, sägs vara världens vackraste väg. Den 69 km långa vägen öppnades 1853, börjar i Sant' Agata sui Due Golfi, söder om Sorrento, och sträcker sig hela vägen till Salerno längst in i Salernobukten.
Tillsammans med de öarna Ischia och Capri utgör området ett av Italiens populäraste semesterområde.
Turister började komma till de begravda städerna runt Vesuvius på 1700-talet och konstnärer till Capri, Ischia och Sorrento på 1800-talet. Amalfikusten var däremot fortsatt isolerat och ansågs inte intressant förrän på 1960-talet då besökarna var ute efter en lugn och annorlunda semester.
Billig logi...
Ring Hostel, Paradise Island Hostel (Ischia), Ulisse Deluxe, Ostello delle Sirene, Hotel Florida, Mami Camilla, Seven Hostel (Sorrento), A Scalinatella (Amalfi-Atrani), Hostel Brikette (Positano)


  Pompeji  


Casa del Fauno





Casa dei Vettii

En av de absolut främsta sevärdheterna i Kampanien, och hela Italien, är Pompeji, resterna av den stad som begravdes av lava och aska vid vulkanen Vesuvius våldsamma utbrott år 79 e. Kr. Staden grundades på 600-talet f. Kr. och var ett centrum för områden längre in i landet tack vare sitt strategiska läge vid Sarno-floden. År 62 e. Kr. drabbades Pompeji av en jordbävning och vid vulkanutbrottet 17 år senare hade staden inte helt återuppbyggts.
Först 1592 fick Pompeji åter se dagsljuset när man grävde för ett kanalbygge. Då trodde man att man hittat den antika staden Stabia. Men man började inte gräva ut området ordentligt förrän 1748. 1860 flyttade man de viktigaste fynden till Museo Archeologico Nazionale i Neapel. Utgrävningarna fortsätter fortfarande.
Inte förrän år 1750 hittade man stadens ruiner och man började gräva fram kroppar, bostadshus, tempel, konstverk och hushållsredskap. Det är i fantastiskt väl bevarade och ger en mycket bra bild av hur staden såg ut och hur de 20 000 invånarna levde.
Det är ett mycket stort område och det tar lång tid att se det hela. På sommaren blir det mycket varmt och platsen erbjuder inte så mycket skugga så ta med mycket vatten välj ut vad som är viktigast om inte tid eller ork finns att täcka hela området.

Från tågstationen är det en kort promenad till huvudingången Porta Marina. Via della Marina passerar Venustemplet och Basilikan på höger sida och leder strax fram till Pompejis officiella centrum, Forum, med de viktigaste institiutionerna som domstol och regeringsbyggnader. Man kan se ruinerna av Jupiters, Apollons och Vespasianus tempel samt Macellum (fisk- och köttmarknaden) och Eumachiabyggnaden som hyste en ullfabrik. Forum anlades på stadens högsta punkt och i bakgrunden har man en fin panoramavy över Vesuvio. Från Forum österut sträckte sig huvudgatan Via dell' Abbondanza tvärs över Pompeji. Den kantades av privatbostäder, butiker, matställen och stadens största badhus, Terme Stabiana, som förstördes i jordbävningen 62 e. Kr.
Norr om Forum finns flera av de största bostadshusen i Pompeji, t.ex. Casa del Fauno med sin vackra trädgård, Casa dei Vettii, som ägdes av frigivna slavar som sedan blivit rika handelsmän, utsmyckat med fantastiska målningar och Villa dei Misteri, belägen strax nordväst om byn.
Vägen till och från Villa dei Misteri, Via dei Sepolcri, kantas av gravar, affärer och förortsvillor. Romerska kyrkogårdar låg alltid utanför staden, oftast längs en viktig väg, och denna ledde till Herculaneum.
I den östra delen av Pompeji ligger världens äldsta bevarade amfiteater, byggd 80 f. Kr. med plats för fler än 20 000 åskådare uppdelade i sektioner för de olika sociala klasserna, och Grande Palestra, ett enormt gymnasium med en stor simbassäng i mitten.
Längst i söder ligger Teatro Grande, som rymde 5 000 åskådare och har än idag använts för kulturella evenehang, och Teatro Piccolo som användes till musikuppträdanden.
Mer info: www.pompeiisites.org


Forum med Vesuvio i bakgrunden


Via dei Sepolcri


Teatro Piccolo

  Herculaneum  
  En del föredrar ett besök i Herculaneum framför Pompeji för att det är mindre och ine lika packat av folk.
Herculaneum tillhörde det grekiska imperiet under namnet Herakleion, innan det 89 f. Kr. blev en del av det romerska riket. Staden förstördes, liksom Pompeji, på grund av Vesuvios utbrott, men inte på grund av lavan utan av den lavin av sten och lera som gled nedför vulkanen efter det våldsamma regn som följde utbrottet. Detta fyllde upp husen inifrån så att de inte kunde rasa samman av vikten av aska och pimpsten, utan bevarades till perfektion av leran.
Den begravda staden upptäcktes 1709 och utgrävningarna som följde avslöjade en romersk stadsplan med raka gator. Det mest berömda huset, Villa dei Papiri, byggdes av Julius Ceasars svärfar och hittades 1760. Namnet kommer efter de 1 800 papyrusrullar som hittades i huset och man tror att det innehåller en gammalt bibliotek av latinska och grekiska mästerverk. Den makalösa privata konstsamlingen bevarades intakt och har flyttats till Museo Archeologico i Neapel. Papyrusrullarna finns att beskåda i Biblioteca Nazionale i Palazzo Reale, Neapel. Den 2 000 m² villan ligger till stor del fortfarande under mark.
Andra viktiga sevärdheter är Casa di Nettuno e Anfitrite med sina magnifika mosaiker, ett av områdets äldsta hus, Casa Sannitica med vackra fresker, Casa dell'Albergo som är området största, det stora sportkomplexet Palestra och den religiösa möteslokalen Collegio degli Augustali.


Casa di Nettuno e Anfitrite

  Caserta  


Tronrummet


Stora trappan


Duomo di Casertavecchia

40 km norr om Neapel ligger Caserta som grundades kring ett gammalt försvarstorn som byggdes ungefär på 600-talet. Då staden såldes till kungafamiljen av huset Bourbon valde de att bygga sitt nya palats här. Då det låg i inlandet var det lättare att försvara än det tidigare palatset vid Neapelbukten.
Barockpalatset Reggia di Caserta är sedan 1997 ett av UNESCO:s världsarv och ett av Italiens mest besöka resmål. Kung Karl VII av Neapel anlitade arkitekt Luigi Vanvitelli och palatset uppfördes 1752-1780 inspirerat av bl.a. Chatêau Versailles. Det var ett av de största byggnaderna som byggdes i Europa under 1700-talet och är idag det till volymen största kungliga palatset i världen. Trots detta blev det aldrig helt klart eftersom Karl VII abdikerade för att bli kung av Spanien 1759. Istället var det hans tredje son Ferdinand IV av Neapel som kom att ta över färdigställandet.
1923-1945 var palatset säte för Accademia Aeronautica, Italiens flygvapenakademi. Här signerades kapitulationen av de tyska trupperna i Italien i april 1945.
Palatset har 1 200 rum, ett stort bibliotek och en teater som är en mindre kopia av San Carlo i Neapel. Över 40 av rummen är helt utsmyckade med fresker, till skillnad från Versailles 22.
En av palatsets höjdpunkter är den magnifika marmortrappan, Lo Scalone d’Onore, med sina två marmorlejon, valv och kupolen ovanför, Palatinkapellet förstördes svårt av amerikanska bomber 1943 och har inte helt kunnat återställas till ursprungsutseendet.
Även den tillhörande 120 hektar stora parken är inspirerad av Versailles. Endast en liten del av den ursprungliga designen fullbordades. Det mest iögonfallande är den 3,3 km långa allé som börjar med ett vattenfall uppe i bergen och sedan följs av dammar kantade av statyer och fontäner hela vägen ned till palatset. Bredvid allén strax nedanför vattenfallet skapades 1786 en engelsk trädgård, Italiens första informella trädgård. Här finns små sjöar, tempel, blommande träd, växthus, ett nymphaeum, Engelska palatset, trädgårdsmästarens residens och det romantiska Venusbadet, en grotta med statyn av Venus.
Mer info: reggiadicaserta.beniculturali.it och reggiaofcaserta.altervista.org

Den 38 km långa Carolinoakvedukten byggdes 1753-1762 för att förse det kungliga palatset med vatten från Fizzos källor vid foten av berget Taburno. Akvedukten, som även denna ritades av Vanvitello, ligger främst under jord men över Maddalonidalen sträcker sig en 529 m lång och tre våningar hög pefekt bevarad sektion ovan jord.
Andra sevärdheter i Caserta är domkyrkan San Michele Arcangelo (Piazza Duomo 1) som invigdes 1842 och Palazzo Vecchio (Piazza della Prefettura) som först uppfördes på 1100-talet, men byggdes om flertalet gånger. Kung Karl III köpte palatset 1750 och använde det som provisoriskt residens fram till Reggia di Caserta stod klart. Rymmer idag kommunhuset och stadens polisstation.
På en kulle 10 km nordost om Caserta ligger den medeltida byn och gamla biskopssätet Casertavecchia som sägs ha grundats år 861 e.Kr. 1841 förflyttades slutligen både stadsfullmäktige och biskopssätet till Caserta och Casertavecchia är nu mer ett turistmål. Kvar från dess forna glansdagar är bl.a. rester av den gamla borgen och Duomo di Casertavecchia, den romanska katedralen från 1100-talet.


Reggia di Caserta



Parken kring Reggia di Caserta



Carolinoakvedukten

  Sorrento


Sorrento

Villa Comunale

Duomo


Piazza Tasso


San Francesco-klostret

Sorrento ligger på norra sidan av Sorrentohalvön, som i sin tur är Neapelbuktens inramning i söder. Staden är belägen på 50 meters höjd och stupar brant ned i havet. Från hela kustremsan har man fantastisk utsikt över Neapelbukten, framför allt i den lilla parken Villa Comunale.

Sorrentohalvön var ett populärt sommarresmål redan under romartiden, men det var under 1700-talet området fick sitt verkliga uppsving när de stora berömdheterna, som Casanova, Goethe, Ibsen, Charles Dickens, Nietzsche, Walter Scott, Lord Byron, Keats och Wagner, kom hit på sin "Grand Tour" genom Italien. Det är fortfarande en av Italiens populäraste semesterorter, men har egentligen så mycket av intresse. Däremot fungerar den perfekt som bas för dagsutflykter till Amalfikusten, Capri, Pompeji etc.
Sorrento är av grekiskt urpsprung vilket man kan se på stadsplanen i den gamla stadsdelen, nordväst om Piazza Tasso. Längs de smala gränderna ligger gamla antika bostadshus och butiker med marknadsstånd utanför, där frukt, nybakat bröd, hantverk, konst och en hel del souvenirer, säljs till förbipasserande turister och en och annan lokalbo.

Piazza Tasso, döpt efter Sorrentopoeten Torquato Tasso, är stadens medelpunkt. Rakt igenom torget sträcker sig den livliga huvudgatan Corso Italia som kantas av butiker, restauranger och caféer. I västra änden ligger Duomo (Via Santa Maria della Pietà 44) återuppbyggdes på 1400-talet och har byggts om flera gånger sedan dess. Ärkebiskopens marmortron skulpterades 1537.
Inte långt från Villa Comunale ligger klostret San Francesco (Piazza Francesco Saverio Gargiulo), som grundades på 600-talet. Den tillhörande kyrkan stammar från 1300-talet och har en rik barockinteriör. De fantastiska klostergångarna blandar olika stilar och perioder på vardera sidor och omgärdas av blommor och vackra träd. Här arrangeras sommartid konstutställningar och musikkonserter.
Museo Correale di Terranova (Via Correale 48) inryms i Conte Alfredo di Terranovas hem från 1700-talet. Huset och dess innehåll, donerades till Sorrento för att öppnas som museum. Här finns framför allt målningar, men också glas, porslin, klockor, möbler och inredning från 1600-1800-talen. Till huset hör också en underbar citrusträdgård och en terrass med havsutsikt. Mer info: www.museocorreale.it
Mer info: www.sorrentotourism.com
  Ischia  


Il Fungo, Lacco Ameno











Sant'Angelo

Ischia är den största ön i Neapelbukten, och har till skillnad från den mer kända Capri längre söderut, mer veckoturistm än dagsturism.
Ön var en grekisk koloni på 700-talet f. Kr. och ett viktigt stopp under handelsvägen mellan Grekland och norra Italien. Allt sedan antikens dagar har man kommit hit för de varma källorna.
Men ön har inte bara en rosig historia. 1301 drabbades Ischia av ett våldsamt vulkanutbrott som tvingade befolkningen till fastlandet under fyra år. 1883 var det dags för en jordbävning som dödade 1700 människor och totalförstörde kurorten Casamicciola, vilken då skapade ett nytt italienskt ord för "total förstörelse".
Den första kontakt med Ischia man får är hamnen i Ischia Porto, som en gång var en kratersjö, men öppnades mot havet 1854. Kring hamnen ligger fiskrestauranger och en och annan souveniraffär och tar man till vänster ut från hamnen når man shopping- och hotellgatorna Via Roma och Corso Vittoria Colonna.
Innan man når Ischia Ponte kan man ta en avstickare till Spiaggia dei Pescatori, en liten strand kantad av färgglada hus och en magnifik vy över Castello Aragonese. Denna borg ligger på en klippö och förbinds med Ischia Ponte med bron Ponte Aragonese från 1438. Den första borgen byggdes på platsen år 474 f. Kr. men den man ser idag härstammar, liksom bron, från 1400-talet. Här finns ett vapenmuseum, en katedralruin, ett par kyrkor, ett nunnekloster med kyrkogård och ett fängelse. Mer info: www.castelloaragoneseischia.com

På Ischias nordkust, väster om Ischia Porto, ligger Lacco Ameno och Casamicciola Terme, populära kurorter på 1950- och 1960-talen. Lacco Ameno är en populär och stillsam semesterort med dyra hotell, trevliga restauranger, några fina stränder och en hamn med lyxbåtar. Lacco Amenos landmärke är Il Fungo, en svampformad 10 m hög vulkanisk stenformation som spottades ut av Monte Epomeo för tusentals år sedan. Den ligger i hamnen nästan intill strandpromenaden Via Roma.
På Piazza Restitua ligger sparesorten Terme Regina Isabella och den vackra kyrkan Santa Restituta. Under kyrkan finns en arkeologisk utgrävning där man bland annat hittat delar av en antik grekisk ugn, romerskt tempel, gator, begravningsplats och basilika.
Mer historia får man i Museo Archeologico di Pithecusae (corso Angelo Rizzoli 210), som inryms i den vackra Villa Arbusto, belägen intill den antika grekiska bosättningen Pithecusae, varifrån museets samling härstammar. Men här finns också utställningar om dess övriga historia samt en avdelning tillägnat Angelo Rizzoli, som bodde i villan och gjorde Lacco Ameno berömt på 1950-talet. Villans trädgård är också vacker. Mer info: www.pithecusae.it
Casamicciola Terme, knappt 2 km österut, är livligare än Lacco Ameno, har fler hotell, restauranger och massor av butiker längs en vacker shoppinggata kantad av färgglada jugendhus. Här skrevs "Per Gynt" av den norske författaren Henrik Ibsen.

På västkusten ligger Forio som attraherar mer budgetinriktade resenärer. Den främsta attraktionen är den mexikanskinspirerade kritvita kyrkan Santa Maria del Soccorso (Via Soccorso 1), belägen längst ut på en udde högt över Medelhavets blå vatten. Kyrkan var ursprungligen en del av ett munkkloster från 1300-talet och byggdes till på 1700- och 1800-talen. Den har blivit berömd för de votivgåvor som skänktes av sjömän. I Söder om Forio finns Ischias längsta strand, Spiaggia di Citara, men den är mycket välbesökt.
På nordvästspetsen, mellan Forio och Lacco Ameno, ligger Giardini La Mortadella (Via F Calise 39), en av Italiens vackraste trädgårdar, anlagd i ett stor vulkanisk stenbrott. Den har inspirerats av de moriska trädgårdarna i Alhambra, Spanien, och har fler än 1000 sällsynta och exotiska växter från hela världen. På våren och hösten arrangeras klassiska musikkonserter här. Mer info: www.lamortella.org
Inte långt från La Mortadella ligger nyrenässansvilllan La Colombaia (Via F Calise 130), som tillhörde den italienska filmregissören Luchino Visconti. Numera är det museum och innehåller bl.a. en konstsamling, dokument om hans filmer, kostymer, rekvisita och bilder från filminspelningar. Här, och på några andra delar av ön, arrangeras också Ischia Film Festival, vanligtvis i juni.

Ischias sydkust skiljer sig mycket från nordkusten. Den är mycket kuperad och makalösa vyer får man från varenda kurva. Sant'Angelo är sydkustens pärla, där den ligger inklämd mellan det höga fastlandet och ett berg som sitter ihop med byn med en smal sandbank. Här finns små butiker, gallerier och mysiga restauranger och caféer. Utanför Sant'Angelo ligger bl.a. den populära stranden Spiaggia dei Maronti och den lilla viken Il Sorgeto med sina termiska källor.
För en spaupplevelse kan man ta en vattentaxi eller en spektakulär 2 km promenad, till Terme Cavascuro, Ischias äldsta spa.
Mer info: www.ischiaonline.it


Ischia Porto




Castello Aragonese




Santa Maria del Soccorso, Forio




Giardini La Mortadella

  Capri  


Marina Grande



Piazza Umberto I, Capri




Arco Naturale

En dryg mil utanför Sorrentohalvöns kust omgärdad av klarblå vatten ligger den vackra ön Capri med sina gröntäckta berg, fantastiska natur och vackra arkitektur.
Ön var länge grekisk och år 29 tog den romerske kejsaren Augustus ön i utbyte mot den grekiska kolonin Ischia. Han hade flera hus här och bodde här långa stunder, liksom efterträdaren Tiberius som styrde hela imperiet härifrån under sina 10 sista levnadsår. Detta ledde dock inte till någon större turisttillströmning, inte förrän den polske poeten August Köpisch hittade Grotta Azzurra 1826. Öns invånare kände till grottan sedan Tiberius tid, men undvek den eftersom man trodde att monster och jävlar bodde där. Besökare började strömma till Capri, däribland utländska politiker, konstnärer, författare och musiker. Idag är det en av de populäraste turistmålen i Italien, både bland italienarna själva och andra nationaliteter. Framför allt lockas dagsbesökare från exempelvis Neapel och Sorrento.
Även om man hinner se en hel del under en dag rekommenderas 2-3 dagar så att man inte behöver stressa.

Från den pittoreska hamnen Marina Grande, där båtarna anlägger, kan man promenera upp till staden Capri via en lång trappa eller ta bergbanan. I Capri ligger lyxbutiker och souveniraffärer tätt och kring det centrala livliga torget, Piazza Umberto I, samlas mängder av folk på restaurangerna och uteserveringarna. Strax utanför Capri ligger Certosa di San Giacomo (Viale della Certosa), ett medeltida kloster grundat mellan 1371 och 1374. Det rymmer idag en skola, bibliotek och ett museum tillägnat konstnären Diefenbach.
Från Capri Town leder promenadvägar till den romerske kejsaren Tiberius hus, Villa Jovis (Via A Maiuri), och en led som sträcker sig längs sydöstra kusten, vilken passerar den berömda bågformade klippan Arco Naturale, resterna av en stor grotta som fanns i berget, Grotta di Matromania, som av romarna användes till nymphaeum, de majestätiska klippöarna I Faraglioni, på Capris sydostspets, så småningom bort till Tragara Belvedere och sedan tillbaka till Capri.

På Capris västra sida ligger Anacapri på berget Monte Solaro. Staden har en lugnare atmosfär än Capri, men inte färre turister. Mest berömt är Anacapri för den svenske läkaren och författaren Axel Munthes Villa San Michele (Viale Axel Munthe 34) och den fantastiska utsikten härifrån. Villan byggdes på 1890-talet och ägs idag av den svenska regeringen rymmer en Munthes egna konstsamling, svenska konsulatet, gästrum för svenska författare, konstnärer, forskare och vetenskapsmän samt en fantastisk trädgård. Mer info: www.villasanmichele.eu
Här börjar också den branta trappa, Scala Fenicia, som leder ned till Marina Grande och Capri Town.
Andra sevärdheter i Anacapri är barockkyrkorna Chiesa di Santa Sofia (Piazza Armando Diaz) från 1595-1642 och Chiesa di San Michele (Piazza San Nicola) från 1698-1719 samt det knallröda Casa Rossa (Via G. Orlandi, 78) som byggdes 1876-1898 av den amerikanske krigsveteranen John Cay Mackowen. Huset rymmer ett museum med bilder från Capri på 1800- och 1900-talen samt fyra romerska statyer upphittade i Grotta Azzurra.

Från Anacapri kan man ta bussen till den berömda Grotta Azzurra, en havsgrotta som romerska kejsare använde som privat bad. Endast en av de fyra kamrarna är tillgänglig, den s.k. Duomo Azzurro, som är 60 m lång, 22 m bred och 14 m hög. Vattnet i grottan har en knallblå färg och ser ut som om det lyses upp underifrån. Fenomenet beror på solljusets sken från en öppning under vattnet, som i sin tur absorberar det röda. Man åker in i grottan med roddbåtar, men eftersom hålet är så litet är det bara möjligt att komma in när det inte finns några vågor i vattnet. Från Marina Grande avgår båtturer som inkluderar grottbesök.
Mer info: www.capri.com, www.capritourism.com, www.capri.net


Isole Faraglioni


Utsikt från pergolan vid Villa San Michele


Chiesa di Santa Sofia, Anacapri


Grotta Azzurra

  Amalfi  


Duomo di Sant' Andrea

Amalfi är den största av orterna längs Amalfikusten och är ett bra val om man vill stanna några nätter under resan.
Amalfi har en betydande historia som sjöfartsrepublik och senare som en av Italiens främsta papperstillverkningscentrum. År 839 blev Amalfi självständigt från Neapel och på 1000-talet var den jämförbar med framstående hamnrepubliker som Venedig, Pisa och Genua. Då fanns det omkring 80 000 invånare här, men idag återstår bara drygt 6 000 och man kan inte ens ana dess mäktiga historia. Ett par ödesdigra händelser fick republiken på fall. På 1100-talet invaderades Amalfi av en normanisk invasion och belägrades sedan två gånger av rivalerna från Pisa, vilket ledde till att Amalfi 1337 förlorade sin självständighet och politiska makt. 1343 drabbades staden sedan av en våldsam tsunami som förstörde stora delar av den lägre delen av staden.

Centralpunkten i staden är torget med sina uteserveringar, butiker och den magnifika katedralen Duomo di Sant' Andrea (Piazza Duomo) med sin långa trappa och vackra mosaik. Den grundades på 800-talet och har byggts om i flera olika stilar sedan dess, men det man ser idag är huvudsakligen från ombyggnaden till morisk-normansk stil 1203. Kampanilen, som behållit samma stil under åren, är dock från 1276 och fasaden och atriet är från 1861. Bronsdörrarna tillverkades i Konstantinopel år 1066. Till vänster om förhallen ligger Chiostro del Paradiso, en vacker klostergång som byggdes omkring 1266 som begravningsplats för stadens prominenta medborgare. Den restaurerades 1908 för att likna en moskéträdgård med palmer och blommor och arabiska spetsiga valvbågar. Klostergångarna är idag museum med skulpturer och arkitektoniska föremål.
Är man intresserad av Amalfis pappershistoria kan man besöka Museo della Carta (Valle dei Mulini).
Amalfikustens inbjudande klimat lockar till bad och Amalfi har en av de bättre stränderna, både en privat del av sand och en offentlig av klappersten.
Amalfikustens inbjudande klimat lockar till bad och Amalfi har en av de bättre stränderna, både en privat del av sand och en offentlig av klappersten.
4 km väster om Amalfi, halvvägs till Praiano, ligger Grotta dello Smeraldo, en 60 m djup grotta som lyses upp av ett grönt ljus som reflekteras från vattnet. Kolonner av stalaktiter sträcks ned från taket och stalagmiter skönjas genom det kristallklara vattnet. Bussen mellan Sorrento och Amalfi stannar på vägen, varifrån det finns en hiss ned till grottan. Båtar hit avgår också från Amalfi.


Amalfi från havet




Grotta dello Smeraldo

  Atrani  
  Om man promenerar vidare 700 m österut från stranden i Amalfi och runt berget hamnar man så småningom i grannbyn Atrani, Italiens näst minsta kommun, som påminner om Amalfi men är mindre, lugnare och betydligt mer genuin.
Staden grundades av romerska aristokrater och blev bostadsort för mäktiga Amalfifamiljer. När Amalfi belägrades av Pisa totalförstördes Atrani av armén, men byggdes upp igen 1135.
Här finns ett mysigt centralt torg med uteserveringar där hela byn samlas och umgås, långt bort från turistmassorna och nära stranden där ungdomar badar på sommaren och fiskare lägger nät på vintern. På torget ligger också kyrkan San Salvatore de Birecto, ursprungligen från 940, men ombyggd i nyklassicistisk stil flera gånger.
Den främsta kyrkan är dock Santa Maria Maddalena, som tronar högt uppe på en klippa med utsikt över havet. Kyrkan byggdes 1274 och dess kupol och torn har blivit som symboler över Atrani.


Atrani

  Ravello

 


Duomo

Från Amalfi och Atrani kan man ta bussen eller vandra upp i bergen till den lilla byn Ravello som grundades på 800-talet när romerska aristokrater, på flykt från Rom, beslöt sig för att bygga en välbefäst stad självständig från Amalfi. Ravello hade sin storhetstid under 1200-talet när handeln med Sicilien och Orienten var som intensivast. Tack vare sitt ogynnsamma läge besegrades aldrig staden och kunde hålla sig självständigt till 1813. Kring staden upptäcker man flera moriska inslag i arkitekturen, importerade av stadens förmögna handelsmän.
På dess centrala torg står Duomo (Piazza Duomo), tillägnad stadens skyddshelgon Pantaleone. Katedralen byggdes 1086 och har magnifika arabisk-bysantiska predikstolar.
Två villor är Ravellos främsta sevärdheter. Villa Rufolo (Piazza Duomo), mittemot katedralen, började byggas på 1200-talet för den förmögna familjen Rufolo. Villan byggdes om av en skotte på 1800-talet, med de moriska inslagen bevarade. Den vackra tillhörande tropiska trädgården med den magnifika utsikten gav kompositören Wagner inspiration till den magiska Klingsor-trädgården i sin opera "Parsifal" 1880. Sedan 1953 har Ravellofestivalen hållits i Villa Rufolo till Wagners ära. Festivalen äger rum under sommarmånaderna och upplevelsen att se en orkester spela ute på en klippavsats med havet som bakgrund, är fantastisk om man har det minsta intresse av klassisk musik.
En promenad längs Via San Francesco, förbi ett par gamla kyrkor, hantverksbutiker och vingårdar, leder till Villa Cimbrone (Via Santa Chiara 26), som ursprungligen byggdes på 1000-talet. I slutet av 1800-talet köptes villan av engelsmannen Lord Grimthorpe som gjorde om den och den vackra trädgården till hur det ser ut idag. Villan är idag ett femstjärnigt hotell och populärt för bröllop. Allmänheten har tillgång trädgården med den s.k. Oändlighetsterrassen, kantad av kopior av klassiska statyer. Härifrån har man en hänförande utsikt över Salernobukten.


Känd vykortsvy från Villa Rufolo

Villa Cimbrone

  Positano


Positano

  Positano är inte stort men ligger i en fantastiskt vacker dal längs Amalfikusten. De de färgglada husen som metodiskt klättrar uppför den branta bergväggen ger ett magnifikt intryck.
Mitt i byn ligger kyrkan Santa Maria Assunta (Piazza Flavio Gioia) med sin vackra färgglada kakeldom. Inuti kyrkan finns vackra konstverk från 1200- och 1500-talen och en berömd bysantisk träpanel som föreställer Jungfru Maria och barnet. Enligt legenden stals panelen av pirater, men när de försökte lämna Positano hindrades de av en plötslig havsstorm. De hörde ett skrik från himlen som sa: "posa, posa" (sätt tillbaka den). Piraterna la tillbaka panelen på stranden och lika plötsligt som den kom, försvann stormen och piraterna kunde fly. Det sägs att det var så Positano ("sätt den där") fick sitt namn.
Nedanför kyrkan ligger hamnen och grå stenstranden där man kan ta ett avsvalkande dopp.
För att ta sig runt tvingas man bemästra byns hundratals trappor eller gå längs vägen som slingrar sig uppför berget, vilket naturligtvis är betydligt längre.
Mer info: www.positano.com, www.positanonline.it