- sevärdheter och dagböcker
 

 

 

 

 

 

 

 
Mina resor - Polynesien.



FRANSKA POLYNESIEN OCH COOK ISLANDS  
10 SEPTEMBER - 15 OKTOBER 2017
Att åka till Bora Bora i Franska Polynesien har varit min dröm i många år, men då det är så dyrt har jag inte varit säker på att jag nånsin skulle kunna resa dit. Men till slut blev det ändå möjligt - och finns möjligheten är det bara att åka!
Franska Polynesien består ju av många fler öar än Bora Bora så det räckte ju inte där, och eftersom det finns flyg mellan Tahiti och Rarotonga passade vi på att även besöka Cook Islands, som också stått på min lista länge.
Listan på öar jag ville besöka bara växte och till slut blev resan hela fem veckor lång - och ännu längre kunde den varit om jag vi haft mer semester!
Något som gjorde planeringen mer komplicerad var Air Tahitis flygschema, vilket innebär att man inte kan besöka öarna i precis den ordning man vill eller lika länge man vill. Läs mer om detta i min blogg.
 
Kostnader SEK
Flyg
18 400 + 2 900


Fr Pol


Cook Is
Inrikesflyg 5 574 2 911
Boende 23 815 3 994
Mat 6 618 2 935
Lokala transporter 1 892 318
Utflykter 3 713 1 923
Internet 163 148
Bankavgifter 156 46

Totalt

41 931

12 275

Totala kostnader

75 506
OBS!
Priser per person. "Flyg" gäller Köpenhamn-Tahiti, Rarotonga-Köpenhamn samt Tahiti-Rarotonga (separat biljett).
Inrikesflyg i Franska Polynesien är flygpasset Bora Bora-Tuamotu och i Cook Islands Rarotonga-Aitutaki ToR.
Frukost och middag ingick 8 av nätterna i Franska Polynesien och är därmed inbakat i boendet.
I maten ingår även mat inköpt på flygplatserna på vägen dit och hem.

Moorea
| Huahine | Bora Bora | Maupiti | Raiatea | Tikehau | Rarotonga | Aitutaki


Mo'orea
  LÅÅÅNG FLYGNING
Los Angeles, USA 2017-09-10

En 30 timmar lång resa var inte den del vi sett fram emot när det gällde vår resa till Franska Polynesien.
Klockan 10 blev vi körda till Hyllie där vi tog tåget över till Kastrup. Flyget skulle gå kl 12:05 och vi stannade till kort i loungen innan vi gick till gaten. Flyget gick i tid och första delen av resan till London Heathrow gick utmärkt. Framme där fick vi gå igenom ännu en säkerhetskontroll och knappt tre timmars väntan på flyget till Los Angeles. Gick fram till Air New Zealands transferdesk och kollade bl.a. priser på uppgraderingar. Till slut valde vi att köpa till Sky Coach som innebär att man kan göra en säng av sätena och man får med madrass och extra kuddar.

Sen gick vi en runda i taxfree-butiken. Andreas provade whisky, men det blir inga inköp på utresan i alla fall.
Tog en fika på ett café och sen började vi bege oss mot gaten och där dröjde det inte så länge innan boarding startade.

Spelade lite spel och tittade på filmen "Mother'sDay" som var helt okej. Sedan serverades mat. Det blev en köttgryta med potatismos, bönor och ärtor och glass till dessert. Det var gott.
Lyssnade lite på Andrea Bocelli och sen bäddade vi för att försöka sova. Det var ganska skönt, men trångt efter ett tag.

Vi landade i Los Angeles precis efter det blivit mörkt vid 19-tiden. Fick dock vänta länge på att gaten skulle bli ledig och först vid 20-tiden kom vi av planet. Där fick vi gå till den vanliga långa kön till immigrations, sedan hämta våra väskor, lämna dem på ett transitband och sedan åka upp till check in-området på tredje våningen. Fick våra boardingkort och gick tillbaka in i transithallen. Terminalen är inte speciellt stor så det fanns inte mycket att titta på. Köpte en frappuccino och en sötpotatischipspåse på Starbucks och satte oss vid fönstret intill flyget vi just kommit in med. Det skulle nu vidare till Auckland, men blev försenat.


Andreas på Air Tahiti Nuis flight till Papeete



Stranden vid Les Tipaniers




Andreas äter lunch på Les Tipaniers




FÖRSTA STOPP
Mo'orea 2017-09-11

Efter en natt på flyget från Los Angeles har vi nu äntligen ankommit till vår slutdestination.
Vårt flyg till Tahiti skulle gå kl 23:40, men blev försenat 25 min.
Det serverades två måltider på flighten och i mellantiden försökte vi sova lite till.
Det var synd att det var så mörkt under flygningen, annars hade vi fått fina vyer över t.ex. Rangiroa och Tahiti inför landningen. Solen var dock på väg upp när vi landat och vi välkomnades av musik, sång och dans.
Inne i terminalen kunde vi välja den kortare kön för europeiska pass och samtidigt som vi kommit igenom passkontrollen såg vi våra väskor på bandet.
Vi gick ut och letade upp check in för inrikesflyget, checkade in på automaterna och lämnade våra väskor. Var lite nervös eftersom vi har lite för mycket vikt, åtminstone i handbagaget, men de vägde inte ryggsäckarna som tur var. Sedan var klockan halv sju och vårt flyg till Moorea skulle gå kl 09:55.

Försökte hitta nånstans att sätta oss vid havet, men vi kom inte förbi landningsbanan på ett bra sätt. Gick istället mot Papeete där vi besökte en större mataffär på vägen. Hittade dock ingenstans att sätta oss så vi gick tillbaka mot flygplatsen och satte oss på en bänk.

Det var inte lätt att välja vilken sida vi skulle sitta på och sidan vi valde fick fin utsikt på håll och den andra fick bättre utsikt från närmare håll. Det såg i alla fall spektakulärt ut att närma sig Moorea!

Vi hade bokat en transfer och fick först gå fram till en disk för att betala. Sedan fick vi våra väskor och gick ut till bussen. Fick fina vyer över Cook's Bay och Opunohu Bay längs vägen.
Stannade till vid Hilton och InterContinental och släppte av passagerare innan vi kom fram till vårt hotell, Sunset Beach. Vårt rum var turligt nog klart så vi kunde direkt komma in och lämna väskorna. Det är en modern trädgårdsbungalow med stor veranda och trädgård.

Vi bytte om till badkläder och promenerade ner till stranden där det knappt fanns nåt folk. Gick ut i vattnet och fick gå en bit ut för att kunna doppa oss. Det var skönt i vattnet.
Gick även en liten promenad till grannhotellet Les Tipaniers där vi bestämde oss för att äta lunch senare.

Vi gick tillbaka till vår strand och sedan till vårt rum för att hämta pengar till lunchen innan vi återvände till Les Tipaniers. De skulle stänga köket snart så vi snabbade oss med att beställa. Andreas tog en fiskhamburgare och jag spett med kyckling, räkor, ananas och paprika och ratatouille till. Till det drack vi varsitt glas juice.
Det smakade mycket gott.
Sen hade vi planer på att bada och kanske sova lite på stranden. Det blev dock aldrig nåt bad för det blev lite mer mulet och svalt i luften.
Till slut bestämde vi oss för att gå tillbaka till hotellet och duscha och sedan sova en liten stund. Då var klockan 17 och vid midnatt vaknade vi igen.
Lite sent för att gå ut och äta alltså... Men vi tog ett glas vin och gjorde några ärenden på Internet innan vi gick och lade oss igen.


Polynesisk ankomstceremoni på Papeetes flygplats


Vårt flyg med Moorea i bakgrunden


Garden Bungalows, Moorea Sunset Beach


Stranden utanför Moorea Sunset Beach


Jag på Taboo




Stranden vid Hauru




Andreas på Le Mayflower




SEGLING
Mo'orea 2017-09-12

Vaknade klockan kvart i sex, drygt en timme innan vi egentligen tänkt gå upp. Vi började med att gå bort till affären som låg en liten bit bort. När vi kom dit fick vi veta att brödet inte kommit ännu. Tittade dock på lite annat att ta med oss, juice t.ex. Fler och fler kom och nu väntade vi alla på brödet. Det kom efter några minuter och vi tog med oss en lång baguette.

Väl hemma satte vi på kaffe i Nespresso-maskinen och satte oss på terrassen och åt baguetten med kaffet och juicen.
De många hönorna och kycklingarna som finns överallt flockades kring oss och väntade på smulor.

Vi packade ihop saker vi behövde till dagens seglingsutflykt och kl 08 blev vi hämtade utanför receptionen. Blev sedan körda till Opunohu Bay där katamaranen väntade. Det var en strålande morgon och vattnet i lagunen såg helt underbart ut.
Vi väntade på ytterligare en gäst, en kille från Quebec som ska vara här i två månader, och sedan gav vi oss iväg. Nästan direkt blev vi omringade av ett stort antal delfiner och vi stannade en stund och tittade på när de simmade omkring oss.

Sen körde vi vidare mot vår del av ön och strax utanför vårt hotell stannade vi till vid ett sandigt område där det fanns ett stort antal hajar och stingrockor.
Hoppade i och snorklade med dem en bra stund. Simmade även bort till ett rev där det fanns en massa färgglada fiskar.

Nästa stopp blev mellan de två motus som ligger vid Mooreas nordvästa udde, Motu Fareone och Motu Tiahura. Här stannade vi för att snorkla och det var jättefint där. Mycket koraller, men framför allt massor av fina fiskar.

När vi kommit upp bjöd kaptenen på en Mai Tai och god tropisk frukt. Sedan körde vi så smått tillbaka mot Opunohu Bay. Det var betydligt mer mulet nu så vyerna var inte lika fina som tidigare.

När vi kom fram blev vi körda tillbaka till vårt hotell. Vi sköljde av oss saltvattnet lite, bytte om och sen gick vi en runda mot det närmaste samhället runt udden på västra sidan. Där fanns några småaffärer och några restauranger. Kollade in de två som jag hade sett ut sedan tidigare med bra recensioner på Internet.

Vi gick ut på stranden som var fin, särskilt kring ett mysigt hotell, Moorea Beach Lodge. Vi fortsatte norrut på stranden och vid Hotel Hibiscus, ett avhotellen jag funderat på att boka, gick vi upp mot gatan igen. Gick in i en mataffär och köpte en Coca Cola och sylt.

Jag kollade också in ruinerna av det gamla Club Med-hotellet som stängde 2001. Alla bungalower stod kvar men var i risigt skick. Gick bort mot stranden, men ett staket var i vägen.

Vi gick hemåt igen och bokade bord på Le Mayflower, en av restaurangerna vi gått förbi. De skulle hämta upp oss 18:45.
Innan dess tänkte vi ta en tur till stranden. Tog med oss snorklingsutrustningen och gick ut i vattnet, men det var väldigt lågt vatten så emellanåt fick vi gå i sanden mellan korallerna mot djupare vatten. Det var oerhört rikt på fiskliv och jag blev mycket förvånad över det stora antal anemoner, mjuka koraller som fanns där. De brukar ju ha svårt att överleva på grunt vatten. Det fanns dock inga clownfiskar i dem.

Vi tittade på solnedgången från bryggan och sen gick vi tillbaka för att duscha och byta om inför restaurangbesöket.

Bilen kom 10 min. sent och det var två par i den redan. Vi fick ett bord på en terrass under tak och fick snabbt en drinkmeny, men matmenyn dröjde. När den väl kom bestämde vi oss snabbt. Jag valde oxfilé med peppasås, potatisbakelse och grönsaker och Andreas fisk med kokossås, ris och grönsaker. Till det tog vi varsitt glas vin. Det smakade fantastiskt.
Till efterrätt blev det sedan en vanilj-crème brûlée och en kokosmousse.

Vi betalada sedan och åkte med i bilen tillbaka till hotellet. Vi var återigen trötta så det blev en tidig kväll.


Vår båt Taboo


Delfiner


Svartfenad revhaj


Motu Fareone


Snorkling mellan motus


Vattenfall och näckrosor på Moorea Tropical Garden




Vaniljstänger på Moorea
Tropical Garden




Manutea Tahiti

 

VYER ÖVER MOOREA
Mo'orea 2017-09-13

Det var mörkt när jag vaknade, men väntade på att solen skulle gå upp och sen satte jag mig på terrassen en stund i den heta morgonsolen. Sen åt vi frukost och klockan 08:45 blev vi hämtade av FranckyFranck 4WD Tour. Vi blev totalt nio personer, alla fransktalande utom oss, men guiden tog all information på franska och engelska samtidigt.

Vi åkte först upp till Magic Mountain, en privat väg som är hiskeligt brant och skumpig. Väl uppe hade man fantastisk utsikt över nordvästra sidan av ön samt Opunohu Bay. FranckyFranck hjälpte gärna till med bilder på oss alla och hade vissa positioner han verkade använda på sina turer.

Sedan körde vi till Moorea Tropical Garden, en tropisk trädgård uppe på berget på östra sidan av Oponohu Bay. Här fanns en mängd fantastiska tropiska blommor och en fruktträdgård med alla möjliga tropiska frukter. De hade bl.a. ett vaniljplantage och vi fick lära oss mycket intressant om detta. Vanilj pollinerar sig tydligen bara av sig själv i Mexico, på alla andra ställen i världen måste man hjälpa den på traven och varje morgon måste man då injicera varje vaniljstång med nektar. Vilket jobb!
Vi fick också smaka fyra olika marmelader med frukt från trädgården. Det smakade himmelskt gott.

Vi fortsatte mot Cook's Bay där vi först fick besöka juicefabriken Manutea Tahiti. De tillverkar även sprit av frukter och vi fick bl.a. smaka på olika juicesorter och ananasrom.

Sedan körde vi vidare mot Mo'oreas mitt och upp i bergen. Stannade till vid utsiktspunkten Belvedere där man har fin utsikt över båda bukterna samt berget Rotui i mitten.
På vägen tillbaka stannade vi till vid ett ananasplantage, vilket var roligt att se.

FranckyFranck släppte av oss hemma där vi först bad receptionen boka bord och transport till en restaurang till kvällen.
Sen packade vi ihop lite saker och gick iväg för att äta nåt lätt till lunch och eventuellt bada.
Vi gick mot stan och tänkte antingen köpa något i affären eller äta en crepe i en kiosk, men vi hittade inget i affären och kiosken var stängd så vi fortsatte gå och bestämde oss för att äta på Hotel Hibiscus strandrestaurang Le Sunset. Där blev det ananasjuice respektive Pina Colada och så delade vi på vitlöksbröd och en het pizza, som vi blev varnade för. Varningen var befogad, den var extremt stark och nästan jobbig att äta, men ändå god.

Vi bytte om till badkläder och promenerade längs stranden bort mot f.d. Club Med. Där badade vi en stund och det var jätteskönt för vattnet blev djupt direkt och det var inga koraller i vattnet.
Istället för att gå tillbaka till Hotel Hibiscus och upp till vägen vadade vi hemåt i vattnet istället. Vattnet gick bara upp till vaderna och vi hade badskor så det var inga problem. Man fick onekligen en bra insyn i hur folk bor här. Det var allt från risiga plåtskjul till ett lyxigt hus byggt av stenar och rött trä och snidade pelare.

Vi hämtade vår snorklingsutrustning och gick tillbaka till stranden för att snorkla lite igen. Det var grunt även idag så lite svårt att navigera mellan korallerna emellanåt.

Vi gjorde vid oss lite snabbt och klockan 18:30 blev vi hämtade av Coco d'Isle. Deras restaurang ligger i ett slags skjul med sandgolv och inredning i strandstil.
Vi beställde varsin cocktail och jag valde jätteräkor i vaniljssås medan Andreas tog mahi-mahi i kokossås. Den senare serverades på ett träfat med ett träd med bougainvillea och andra blommor på. Mycket intressant!
Maten smakade bra och vi avslutade med kokosglass som serverades i ett stort ölglas.

Sen blev vi hemkörda och vi var extremt trötta som vanligt så vi somnade nästan direkt.


Magic Mountain


Belvedere


Ananas


Jag på Le Sunset, Hotel Hibiscus


Spektakulär tallrik på Coco d'Isle


Plage Taahiamanu, Oponuhu Bay



Cook's Bay



Andreas med fantastiska drinkar på Hilton Moorea Lagoon Resort



Solnedgång från Haapiti




PLAGE TEMAE OCH ÖRUNDTUR
Mo'orea 2017-09-14

Vaknade halv fem och kunde inte sova mer, men passade på att kolla lite mail och så.
När klockan blev halv sju gick vi till affären och köpte mer juice, baguette samt en croissant och pain chocolat. Åt frukost på terrassen och sen började vi packa för dagens bilrundtur. Vi skulle bli upphämtade kl 08:30, men strax efter åtta kom killen från Europcar fram till vår terrass och vi kunde ta pappersarbetet direkt istället för att göra det på deras kontor på andra sidan ön, vilket passade oss utmärkt.

Vi körde österut längs Oponohu Bay och Cook's Bay där vi stannade emellanåt för att ta lite foton, bl.a. vid den vackra allmäna stranden Plage Taahiamanu. Målet för dagen var framför allt Plage Temae, Mooreas vackraste och längsta strand. Först stannade vi till vid Toatea Lookout som ligger precis ovanför Hotel Sofitel Moorea Ia Ora Beach Resort vid Temaes södra ände. Utsikten öer vattenvillorna och det ljusturkosa vattnet är så vackert. I bakgrunden ser man även Tahiti.
Sen åkte vi ner och parkerade vid stranden och bytte om till badkläder. Det var ungefär fem personer där.
Vi badade först en stund och det var jätteskönt, man behövde inte alls gå långt ut. Däremot var det extremt strömt så själva badandet bestod mest i att konstant simma mot strömmen för att inte driva iväg.

Sen tog vi snorklingsutrustningen och gick bort mot Hotel Sofitel där snorklingen ska vara bra.
Vi misstänkte att vi inte bara kunde lägga våra saker på deras strand så vi lade dem precis innan gränsen och simmade ut till revet strax före vattenvillorna. Det var en bra bit dit, men det var det värt. Jag blev chockad av hur vackert det var! Korallerna var så friska och det var massor av fiskar av olika slag där. Snorklade hur länge som helst.

Det var svårare att simma tillbaka p.g.a. strömmen och valde till slut att simma in till Sofitels strand och gå tillbaka. Snorklade även vid revet rakt utanför oss och det var helt annorlunda än det andra. Här var det mer mindre grupper med stora koraller och en del anemoner. Här fanns även anemonfiskar, bl.a. en stor som nästan simmade in i min kamera.

Vi gick tillbaka till bilen och tog ytterligare ett kort bad innan vi körde vidare. Klockan var nästan halv tre och tanken var att vi skulle äta lunch på det berömda Snack Mahana, men de stängde klockan tre så vi hade lite bråttom. Vi behövde åka förbi båda bukterna och det tar lång tid.
Vi kom fram ca 15:55, men det visade sig att köket stängde redan halv tre så det gick inte vägen. Bestämde oss istället för att åka till Hilton Moorea Lagoon Resort och äta på deras crêperie. Det ligger mellan de två bukterna så det var bara att köra tillbaka igen.
Hilton är Mooreas populäraste hotell och det är onekligen vackert. För att komma till restaurangen och stranden går man på en bro över en damm med näckrosor och koifiskar. Vi gick ut på stranden och fick fråga var crêperiet var. Blev hänvisade till vattenvillorna och det visade sig att det låg mitt på pontonen mellan vattenvillorna. Kom dit och satte oss, men de berättade att man kunde beställa drinkar först kl 16 och crepes efter 18:30. Det var en kvart kvar till 16, men när de sa att den stora baren hade Happy Hour kl 16 gick vi dit istället.

Satte oss på terrassen ovanför stranden och när klockan blev 16 beställde vi varsin cocktail med kokosmjölk, vodka, olika juicer och sylt samt en korg med chips. Drinkarna var sanslöst goda!
Sen gick vi därifrån för vi hade tänkt köra runt ön och ville helst göra det innan det blev mörkt.
Körde därmed tillbaka mot Temae och förbi hamnen. På östsidan hade det hunnit bli ganska mörkt och vattnet var inte alls lika turkost som tidigare.
Det var roligt att se hur resten av ön såg ut, men det verkade inte finnas något speciellt att se. Mest frodig växtlighet och små bostadshus med plåttak. Västra sidan var lite grönare och vackrare och vi stannade till på ett ställe någonstans vid Haapiti för att titta på solnedgången.
Sedan var det inte så långt hem.

Vi gjorde oss i ordning inför kvällen då vi tänkte äta på Holy Steakhouse en liten bit från vårt hotell. Det var en vacker byggnad med lite utsikt.
Menyn var diger, speciellt om man gillar kött, och vinlistan som vanligt lång med mest franska viner. Vi beställde varsitt glas rött vin och Surf & Turf med oxfilé och hummer samt valfri potatis och sås. Det var så gott.
Till efterrätt blev det kokos-crème brûlée som serverades i en kokosnöt. Mycket gott!

När vi kom tillbaka satt vi en liten stund på terrassen med en drink innan det var dags att packa lite inför vidareresan imorgon.




Vy över Plage Temae, Hotel Sofitel och Tahiti
från Toatea Lookout


Jag på Plage Temae




Revet utanför Hotel Sofitel


Jag äter Surf & Turf på Holy Steakhouse

Huahine


Jag med Mai Tai på Yacht Club





Solnedgång över Fare

FARE, HUAHINE
Huahine 2017-09-15

Vaknade återigen tidigt så tittade på soluppgången från terrassen. Åt frukost och packade våra väskor. Strax innan 8 lämnade vi hotellet och körde mot hamnen där Europcars kontor ligger. Fyllde först tanken på macken intill och sedan körde de oss till flygplatsen. Vi var där i väldigt god tid och hade lång väntan till flygets avgång. Fördrev tiden med gå omkring lite runt om flygplatsen och konstaterade att östra sidan av ön är mycket torrare än den västra.
När vi satte oss i vänthallen såg vi att de två danskar män, gissningsvis far och son, som rest med oss från Köpenhamn till Tahiti även skulle med detta flyg.

Vi tog varsin fönsterplats på vardera sida av flyget. Andreas fick fin utsikt över Temae efter take-off och jag fick fin utsikt över både Moorea och Huahine inför landning. Propellern var dock lite i vägen.

När vi landat och fått våra väskor hittade vi ägaren till vårt pensionat, Franky's Fare. Han körde oss till Huahines huvudstad Fare och visade oss var allting finns. Han lät oss även besöka affären innan han körde oss till vår stuga som ligger längre in på en gropig grusväg. Hela hans släkt bodde längs vägen och själv bor han i grannhuset.
Vår stuga ligger i en lummig trädgård med palmer, vackra blommor, mango- och papayaträd.

Vi bytte om till badkläder och hoppade på cyklarna och körde till stranden. Gick en runda längs stranden och badade en ganska lång stund och sen körde vi tillbaka för att hämta snorklingsutrustningen. Hade läst att det var bra snorkling utanför ett pensionat norr om Fare och vi försökte hitta dit, men det var väldigt svårt att hitta dit från vägen, vi hade sett det från vattnet men det var besvärligt att gå den vägen.
Till slut hittade vi det dock. Man kunde komma ganska nära korallerna eftersom det var så grunt och det fanns en hel del fiskar, men det var inte alls lika fint som det vi sett på Moorea.

Vi cyklade hem och duschade och sen tog vi oss tillbaka till stan för att besöka baren Huahine Yacht Club som hade Happy Hour. Beställde varsin Maitai medan vi tittade på solnedgången.
Det kom mer och mer folk, både locals och turister och det var riktigt bra livemusik.

När vi suttit där en stund och njutit av utsikten och musiken bestämde vi oss för att kolla in deras meny och äta middag där istället för att leta upp ett nytt ställe.
Det fanns mest fisk på menyn och Andreas tog räkor i whiskysås medan jag tog oxfilé med pepparsås. Till det tog vi varsitt glas rödvin.
Maten var god förutom pepparsåsen som inte alls var god och heller inte smakade peppar.

Sen cyklade vi tillbaka och njöt av den varma och stilla kvällen på terrassen utanför stugan medan vi lyssnade på livemusik från stan.


Huahine från luften




Andreas på cykel utanför vårt boende




Fare


Hibiscus i trädgården


Anemon


Alpiniablomma längs vägen

 

RUNDTUR PÅ HUAHINE
Huahine 2017-09-16

Andreas tog en löptur till affären för att köpa baguette. Sedan åt vi frukost, som även bestod av yoghurt och juice, på terrassen.

Vi hade bokat en bil till kl 10, men vi gick dit lite tidigare och fick också bilen lite innan. Det var strålande solsken och varmt.
Körde först mot Maeva och till stranden vid det f.d. hotellet Sofitel Heiva som stängdes 2004. Nu är hela området en hästhage och det enda som finns kvar av hotellet är poolen, nu med brunt regnvatten, och betongpontonen som vattenvillorna stod på.
Vi gick en runda längs stranden och beundrade vattnet som hade en underbar turkos färg och direkt utanför ligger Motu Mahare med sina palmstränder. Däremellan finns en fint korallrev. Vi tog på oss snorklingutrustningen och simmade ut, men det var oerhört strömt och ganska tufft att simma ut. Revet var kanske inte lika fint som förväntat, men det fanns en massa anemoner med stora anemonfiskar. Det var ännu svårare att simma tillbaka och vattnet mellan revet och stranden är extremt djupt, det kändes som om man inte kom nån vart, men till slut kunde vi ta oss in.
Sen stannade vi för att bada en stund i det sköna vattnet runt hörnan.

Strax för klockan två körde vi vidare och då hade det blivit rejält mulet. Hade inga större planer för resten av dagen mer än att köra runt längs båda Huahines öar. Det var vackra vyer, men det hade såklart varit mycket vackrare om solen varit framme och lagunen fått den där fantastiska färgen.
Vi gjorde ett par korta stopp för att titta på utsikten och även på en antik marae, en arkeologisk utgrävning, vid Huahine Itis södra spets.
Framme i Fare stannade vi till i den stora mataffären och köpte snacks och dricka innan vi körde tillbaka till vårt hus. Då hade det börjat regna kraftigt så vi satt under taket på terrassen en stund och tittade lite på svensk TV på Internet.

Senare på kvällen försökte vi hitta nånstans att äta. Paret som äger huset hade nämnt att en vän till dem öppnade en mexikansk restaurang idag så vi ville gärna äta där, men de var inte öppna på kvällen. Då fanns bara tre alternativ kvar: samma restaurang som igår, en food truck eller Hotel Maitai Lapita Village precis vid stranden.
Vi valde till sist det sistnämnda och det var ett bra beslut. Det var en jättemysig restaurang med massa folk. Dessutom hade de en polynesisk show med musik, sång och dans. De hade de typiska vackra blomsterkransarna, hei, runt halsen och kring höfterna som de var duktiga på att skaka på. Fantastiskt! Sen bjöd de upp publiken också till att prova. Jag fick gå upp en gång och Andreas tre gånger! Det var roligt men svårt. På slutet fick Andreas en egen hei.
Maten vi beställde kom när showen precis slutat. Jag åt kalvfilé med tahitisk sötpotatis och en god sås och Andreas mahi mahi med kokossås. Till det varsitt glas vin. Vi delade även på en dessert, trio av crème brûlée med olika tropiska smaker. Det var jättegott.

När vi kom tillbaka drack vi en drink i huset innan vi somnade tidigt som vanligt.


Stranden utanför forna Sofitel Heiva


Utsikt mot Motu Mahare


Vy över Mahuti Bay, Huahine Iti


Polynesisk show på Hotel Maitai Lapita Village


Jag i vår trädgård på Franky's Fare i Fare





Jag med cocktails på Le Mahana

 

TILL HUAHINE ITI
Huahine 2017-09-17

Vi skulle lämna bilen på vårt nästa hotell, Le Mahana på Huahine Iti, klockan 10 så vi hade inte alltför mycket tid på morgonen. Cyklade till affären för att köpa baguette och lite andra saker att ta med oss till nästa hotell som ligger lite mer avsides.
Åt på terrassen och gick sedan för att packa ihop. Eftersom vi har bil blev det en del lösa påsar och väskor.

Vi kom iväg lite sent, men försökte köra fort. Kom knappt 20 min. för sent, men det var det ingen som märkte. Fick varsin blomsterhei runt halsen och eftersom vår bungalow såklart inte var färdigt vi fick låsa in våra saker i receptionen. Alla våra lösa väskor fick receptionisten att undra om vi skulle vara borta i en månad. Det ska vi ju i och för sig, men det var inte riktigt därför vi hade så mycket.

Blev hänvisade till ett bord vid restaurangen och fick ett glas juice medan vi fyllde i papper. Sen satt vi mest och tog det lugnt. Blev sugna på att bada, men badkläderna låg inlåsta i receptionen. Strax före kl 12 fick vi vår beach bungalow med härlig terrass intill stranden. Rummet är riktigt mysigt med fönster rakt igenom så man kan se havet från både sängen och badrummet. Duschen kan öppnas till en liten trädgård på baksidan så det känns som om man duschar utomhus. Härligt!

Vi bytte om och gick ut och badade och snorklade. Intill stranden ligger massor av sjögurkor så man får se upp var man går. Det var fin snorkling med mycket anemoner även här.
Drack lite vin och åt snacks och lite kakor på terrassen och senare på eftermiddagen provade vi stand-up paddle, vilket var jätteroligt. Men på väg tillbaka började det ösregna. Drog oss tillbaka till vår bungalow och gjorde oss i ordning för kvällen.

Tog en drink i restaurangen under Happy Hour medan solen gick ned, men det såg vi inte eftersom det var så mulet.

Efteråt gick vi till familjerestaurangen Chez Tara sidan om, men de hade redan stängt. På söndagar har de en populär polynesisk buffé, men tydligen inte hela dagen. Så den missade vi.
Gick istället tillbaka till hotellet för att äta där. Det fanns mycket gott på menyn och jag valde till slut ankbröst med ananassås och Andreas ryggbiff med en smakrik sås som hotellet skapat. Till det blev det såklart rött vin.

Efter maten satt vi en stund på terrassen med en drink. Det är första kvällen vi inte behöver ställa klockan (även om vi alltid vaknat före den ringer ändå).


Vi väntar på vår bungalow med våra hei


Vår bungalow på Hotel Le Mahana


Revet utanför Le Mahana


Trädgården utanför badrummet i vår bungalow




Solnedgång över Avea Bay

 

AVEA BAY
Huahine 2017-09-18

För en gång skull vaknade jag efter solnedgången. Satte mig på terrassen en stund och njöt av den stilla morgonen. Eftersom vi är på västsidan och det är ett mindre berg bakom oss tog det en stund innan solen lyste upp stranden. Det såg ut att bli en fin dag idag, till skillnad från igår.

Vi åt frukost på terrassen och senare på morgonen gick vi ut på en promenad längs udden söder om hotellet. Gick ut på stranden vid Moana Lodge och fortsatte nordost mot den lilla byn Parea med fin utsikt mot Motu Araara. På hela Huahine bor färre än 7 000 personer och det är verkligen inte många man möter. Folk bor i små hyddor eller enkla hus utmed vägarna och stränderna och man kan undra var de jobbar eller vad de gör om dagarna och kvällarna. Men å andra sidan har de sina fantastiska tomter att njuta av.

Vi gick tillbaka längs stranden och tog med oss en kokosnöt vi hittade på stranden. Hittade en vass gren som vi försökte hugga sönder den med. Till slut lyckades vi få av det yttre trådiga skalet och tog med resten av nöten hem; den är ju lätt att slå sönder i betong eller sten.
Fortsatte förbi ett par lite snyggare villor och kom till en jättevacker strand med en massa intressanta uppspolade korallskelett och eremitkräftor. Passade maraen från igår och runt Pointe Hiva, Huahines sydligaste udde. Här kunde man se hur gammal lava spolats ut i havet i stora massor. Fick vada lite i vattnet för att ta oss tillbaka. Träffade ett brittisk-amerikanskt pensionärspar som bodde på en segelbåt och hade varit ute och seglat i 14 månader. Det lät fantastiskt!

När vi kom tillbaka längtade vi efter ett bad så vi bytte snabbt om och hoppade i vattnet.
Sen tog vi fram en kajak och paddlade lite runt i Avea Bay och förbi segelbåtarna. Det är så vackert från havet också.
Snorklade också en stund innan vi satte oss på balkongen för lite lätt lunch. Knäckte kokosnöten och åt upp den.

Vi tog en ny runda stand-up paddle och paddlade ut till det grunda turkosa vattnet längre ut. Vi var varma så vi hoppade i för ett härligt dopp innan vi paddlade tillbaka.
Vi badade en stund till och gick upp när solen började gå ned. Då satte vi oss på terrassen och njöt av den med en drink.

Lite senare gick vi tillbaka till Chez Tara och den här gången var det öppet. Tre större grupper hade tagit plats och en av dem verkade fira något stort.
Vi beställde räkor i vitlökssås och ett glas vitt vin till. Man hörde trummor i bakgrunden och det kändes som om man var i en gammal söderhavsfilm där kannibalerna har fest på andra sidan!

Efter maten satte vi oss återigen på terrassen en stund. Imorgon ska vi resa vidare mot Bora Bora.


Stranden vid Pointe Hiva




Avea Bay och Hotel Le Mahana




Andreas paddelsurfar

Bora Bora


Vyn utanför vår bungalow på Le Mahana, Huahine



Jag på Air Tahitis båtshuttle



Jag med mycket god mat på Lucky House Fare Manuia

ULTIMATA DRÖMRESMÅLET
Bora Bora 2017-09-19

Så har vi nått mitt drömresmål: Bora Bora! Vårt flyg skulle gå först kl 12:50 så vi hade hela morgonen att njuta på vår terrass. Det var strålande solsken, men det blev inget bad för vi ville ju inte blöta ner våra badkläder. Packade ihop allt, checkade ut kl 11 och fick ett vackert snäckhalsband som avskedsgåva. Strax efter blev vi körda till flygplatsen. Vi verkade vara där först och ställde oss i närheten av utgången för att komma ombord först, man ska ju säkra en fönsterplats på vänster sida på flyg till Bora Bora. Vi visste att det dessutom kunde vara passagerare som redan satt ombord eftersom flyget kom från Moorea.

Det blev en timmes väntan innan vi kunde boarda. När vi väl kom ombord såg vi att det bara fanns några få platser kvar vid rätt sida, men vi lyckades båda få en.
Man vi först fantastisk utsikt över Taha'a och själva inflygningen mot Bora Bora var helt fantastisk med det ljusmintgröna klara vattnet, alla vattenvillor och Mont Otemanu i bakgrunden. Den inflygningen är nog svårslagen! Tyvärr kunde man inte njuta fullt ut eftersom man var upptagen med att filma och fotografera! Som tur var får vi dock en chans till senare under resan.
Flygplatsen ligger också vackert på en ö ute i lagunen. Medan vi väntade på väskorna fick vi se båtarna som lyxhotellen hämtar sina gäster i. Four Seasons båt var en riktig miljardärsbåt med skinnsäten.
Vi skulle dock åka med Air Tahitis egen snabbfärja som kör till huvudstaden Vaitape. Där blev vi sedan hämtade och körda till Hotel Matira precis intill stranden med samma namn. Hotellet består av bungalower utslängda på en gräsmatta med vackra palmer, blommor och mangoträd. Tyvärr är de inte mogna än, annars hade jag ätit upp några stycken!
Vår bungalow ligger längst ut vid den vita vackra stranden och den mintgröna lagunen. Bungalowen är stor, men mörk eftersom den är i mörkt trä och saknar riktiga fönster, bara persiennfönster som man kanske helst håller stängda för att hålla mygg ute.

Vi gick först för att äta lunch på Snack Matira som ligger längre bort på stranden. De hade inte de rätter vi först tänkt välja, så delade bara en pizza och en stor mangojuice. Det var gott.
Sen gick vi hem för att byta om och gå och bada. Det är skönt för det finns inga sjögurkor här, bara lite döda korallbitar.
Vi badade en lång stund och satte oss sedan i solstolarna på terrassen. När vi satt där såg vi plötsligt ena halvan i den danska duon komma gående på stranden. Vi undrade just vart de hade tagit vägen.

Efter att vi sett på solnedgången gjorde vi oss redo för kvällen. Det finns några restauranger och välja på i närheten så vi gick till Lucky House Fare Manuia några få meter från hotellet. Det verkade populärt, men vi lyckades få ett bord. Kände igen ett par som åkte med samma guidad tur på Moorea och som vi även såg i Huahine.
Längst in i restaurangen fanns en loungeavdelning med soffor och en pool. Menyn bjöd på mycket gott, men det var ganska dyrt. Andreas tog en dagens som visade sig vara panerad kyckling med risotto och jag valde entrecôte med stekt potatis, gröna bönor och pepparsås. Till det drack vi rött vin respektive strawberry daquiry.
Maten var otroligt god, det godaste jag ätit sedan vi kom och pepparsåsen var nog den bästa jag nånsin ätit! Vi blev rejält mätta, men valde ändå att dela en dessert. Det blev en chokladfondant med vit choklad i mitten samt vaniljglass.

Efter middagen gick vi en kort runda längs vägen, men det var ju mörkt så man kunde inte se så mycket.

Som vanligt var vi trötta tidigt så vi gick nästan direkt och lade oss.


Bora Bora från ovan (St Regis Resort i förgrunden)



Andreas på Bora Boras flygplats



Hamnen på Bora Boras flygplats



Vy över Hotel Matira från vår bungalow


Manta nere i djupet


Solnedgång över Plage Matira


Jag med drinkar på Hotel Maitai

 

LAGUNÄVENTYR
Bora Bora 2017-09-20


Idag hade vi en snorklingsbåttur med Reef Discovery inbokad. Fick frukost vid vår bungalow kl 07:15. Den bestod av kaffe, ananasjuice, baguette, sylt, croissant och pain chocolat smyckad med hibuscus-, bougainvillea- och frangipaniblommor. Jag lyckades tyvärr klämma nyckeln i skjutdörren så den gick av, så vi fick leta upp de ansvariga så att de kunde tag i det under dagen medan vi var borta.
Blev hämtade kl 08:05 och blev körda till Hotel Maitais pir 500 m längre bort. Där väntade vi en stund med tills båten kom och hämtade oss. Det var en liten men enormt snabb båt med fina skinnsäten. Vi tog plats och drog vidare till Intercontinental La Moana och hämtade fler gäster. Sen körde vi ut till Pointe Taurere, sydspetsen av Motu Piti A'au för första snorklingen. Vattnet här var fantastiskt och utsikten över Mont Otemanu magnifik. Tanken var att vi skulle se örnrockor, men de var för snabba och ingen av oss såg någon.

Vi körde vidare mot nästa ställe utanför St Regis Resort för att se mantor. Vattnet här var avgrundsdjupt och man såg bara blått när man hoppade i. Fick en liten skymt av en manta, men den var mycket långt ned och snabbt borta.
Båten susade iväg snabbt igen och bara mosade vågorna. Motun såg så vacker ut med sina små palmstränder.
Vi rundade Bora Boras nordspets och förbi Vaitape och stannade vid nästa ställe där fler mantor skulle finnas. Här var lite grundare och vi kunde alla se en eller två. De är majestätiska.

Sedan körde vi vidare och stannade utanför det mycket lyxiga Conrad Resort. Här fanns fler chanser att se örnrockor och vi såg ett par stim med över 20 stycken. Roligt att se!

Sista stoppet blev ett rev där vi fick simma bland massor av fiskar eftersom kaptenen slängde ut bröd till dem. Inte så kul för mig som är fiskrädd, men de nafsade i alla fall inte som jag upplevt i Australien. Vi fick också se en gigantisk barracuda och en lång muräna.

Vi blev återigen avsläppta vid Hotel Maitai och gick hemåt och åt överbliven frukost och drack lite juice.
Sen badade vi en lång stund i det härliga vattnet. Tog även en promenad i vattnet längs Pointe Matira. Det var lite djupare längst ut på udden än vi räknat med, men sen hittade vi ett ställe vi kunde komma upp på land ifrån. När vi kom tillbaka slappade vi lite på terrassen och badade en stund till. Den danska duon hängde på stranden utanför vår bungalow igen.

Vi tittade på solnedgången och sen gjorde vi oss i ordning för middag. Hade lite olika alternativ, men bestämde oss till slut för att gå till restaurangen på Hotel Maitai. Fick ett bord precis intill vattnet och när Andreas skrattade till vände jag mig om och såg att de danska killarna satt vid bordet bredvid!

Vi beställde varsin god cocktail och Andreas åt kyckling i kokosmjölk och jag åt fajitas. Det var gott. Idag blev det dock ingen dessert.

Gick hem och satt på terrassen en stund eftersom det är så varmt i vår bungalow.


Hotel Maitai


Mont Otemanu från Motu Piti A'au


Båten vi åkte runt med


Plage Matira och Hotel Matira


Färgglad mussla vid Motu Piti 'U'u Uta




Goda drinkar i solnedgången på Yacht Club




MATIRA OCH KAJAKPADDLING
Bora Bora 2017-09-21

Det var vår sista dag på Bora Boras huvudö innan vi flyttar ut till Motu Piti A'au. Efter frukost på terrassen badade vi utanför vår bungalow hela förmiddagen.

Efter vi ätit lite lunch förberedde vi oss för att hyra en kajak och paddla ut till Motu Piti 'U'u Uta (eller Sofitel Private Island) för att snorkla vid revet som ligger där. Men vi såg att ett rejält regnoväder dök upp från norr och medan vi mer eller mindre stod i sol såg vi tydligt hur det gled fram längs stranden. Det såg helt surrealistiskt ut. Folk sprang för att försöka hinna ifrån det, men regnet var snabbare. Vi stannade kvar och väntade ut det och sen gick vi till ett pensionat i närheten som bl.a. hyr ut kajaker. På baksidan fanns en liten men vacker strand där vi tog kajaken och paddlade ut till ön.
Drog upp kajaken på stenstranden och simmade ut till revet intill. Det fanns massor av fiskar, men korallerna var inget speciellt. En turgrupp kom också dit och de matade fiskarna så kring dem flockades de ännu mer.

När vi återvänt till kajaken såg vi att ännu ett oväder kom in så vi väntade en stund tills det passerat, den här gången tog det lite längre tid, men å andra sidan regnade det inte lika häftigt.
Sedan sken solen igen och vi paddlade runt ön och sedan tillbaka till stranden.

Klockan hade blivit halv fyra och vi skulle bli hämtade kl 17 eftersom vi bokat bord på en restaurang. Så gick tillbaka och duschade och hann med lite porträttfotografering med hjälp av stativ innan det var dags att gå.

Restaurang Yacht Club ligger lite norr om huvudstaden Vaitape och det tog ca 20 min. dit.
Det var en jättemysig marina med bord och liggsängar ute på en brygga med solnedgången rakt utanför.
Vi beställde varsin cocktail och sedan valde jag oxfilé med stekt potatis, cognac- och pepparsås och Andreas tog tonfisk med mangosås och ris. Båda rätterna smakade fantastiskt.

Efter delade vi på ännu en cocktail, en kaffe och en glass. Efter vi betalt notan blev vi körda tillbaka till Matira av en härlig kille som berättade massor om livet i Franska Polynesien, t.ex. att de är franska medborgare, men de är absolut inte fransmän. Han var även mycket intresserad av hur vi hade det i Sverige eller i andra "stora länder". Bara en sån sak som att åka tåg över en bro till ett annat land tyckte han var spektakulärt.

När vi kom tillbaka till vårt hotell satt vi en stund på terrassen och tog hand om lite ärenden på Internet.


Frukost på Hotel Matira


Kajakpaddling framför Motu Piti 'U'u Tai



Jag på Yacht Club


Vardagsrummet i vår bungalow




Badrummet




Jag på Le Sands




INTERCONTINENTAL RESORT & THALASSO SPA
Bora Bora 2017-09-22

Njöt av ännu en god frukost på terrassen. Det var en fin morgon och man blev sugen på att bada, men återigen kände man inte för att blöta ner badkläderna när man ska resa vidare.
Vi gick först till InterContinental Le Moana Resort för att kolla om schemat för båttransfern var samma som de gamla vi hittade på Internet. Det var det och receptionisten ringde t.o.m. hotellet för att informera vilken tid vi skulle komma och visade oss var båten avgick ifrån.
Sen gick vi vidare till den lite större mataffären som ligger en bit förbi Hotel Maitai. Köpte juice, Coca Cola och en baguette som vi tänkte ta med oss.

Tillbaka på hotellet packade vi ihop våra väskor, checkade ut kl 11 och återvände till Le Moana. Satte våra väskor på piren och gick runt och tittade lite. Båten skulle avgå kl 11:45, men vi kom iväg redan 11:20 vilket passade oss utmärkt. Turen tog ca en kvart och vi blev mött av en kille som tog oss till en golfbil och körde oss på en tur på resorten innan vi fick ta plats i ett speciellt checkinområde för Ambassador-medlemmar. Fick sitta i en soffa och blev serverade en sval parfymerad handduk och iste. Det satt fint eftersom svetten runnit en del idag.
Fick ett erbjudande om frukost för halva priset och även om det fortfarande var hutlöst dyrt efter rabatten tog vi det.

Sen blev vi visade till ett dagrum eftersom vårt rum inte var klart än. Där fanns både dusch och toalett, men våra väskor hade inte kommit dit en så vi gick en liten runda på området.
Till sist fick vi be om våra väskor eftersom det tog så lång tid och då kom de snabbt. Men mindre än en minut senare kom killen tillbaka med en telefon och tydligen var vårt rum klart. Så vi blev istället körda till vår Diamond-villa (Ambassador-statusen gav en gratis rumsuppgradering från Sapphire till Diamond) som ligger längst ut på piren - bortsett från den stora lyxvilla som inte är helt färdigbyggd än.
Villan är på 95 kvm och består av vardagsrum, sovrum och badrum - alla med panoramautsikt över lagunen - samt walk-in closet, en stor terrass och en badbrygga för hopp rakt i det mintgröna 3 m djupa vattnet.
Det är onekligen lyxigt med en prislapp därefter! Men eftersom Andreas köpte Ambassador-status fick vi en voucher för en gratisnatt på valfri InterContinental-hotell så länge det är en helg och man bokat rätt prisklass (dvs det högre avbokningsbara priset).

Efter att vi beundrat rummet en stund hoppade vi i vattnet nedanför villan, det var jätteskönt!
Sen åt vi lite lunch på terrassen. Hade fått in en frukttallrik på rummet, vilken vi åt tillsammans med lite baguette och pain chocolat.

Ett stort moln blockerade solen totalt och vi gick för att kolla in resorten. Tog en promenad till havet på andra sidan motun och kollade in spaet och gymmet. Frågade lite om kvällens buffé och polynesiska afton, men när vi fick höra vad det kostade (drygt 750 kr) kände vi att det var inte värt det.
Badade en stund i havet, men det var så varmt där så gick för att testa poolen, men den var ännu varmare. Satte oss i några liggstolar och när solen började gå ner gick vi tillbaka till vår villa för en dusch.

Vi gick sedan till en av de andra restaurangerna, Le Sands, och fick ett bord på stranden. Delade en halv flaska rödvin och Andreas valde revben och jag entrecôte med rödvinssås. Maten var god, men inte fantastisk.
Efter maten stannade vi till och tittade lite på den polynesiska showen. Den påminde en hel del om den vi såg senast, men kläderna skilde sig lite åt.

Vi spelade ett par omgångar biljard, en vinst vardera, och gick sedan tillbaka till vår villa och satte oss på terrassen en stund.


Vägen intill Hotel Maitai


InterContinental Le Moana Resort


Vyn från incheckningen på InterContinental Bora Bora Resort & Thalasso Spa


Poolvy


Jag på vår terrass


Mont Otemanu och InterContinental Thalasso




Deep Ocean Spa




EN DAG PÅ MOTUN
Bora Bora 2017-09-23


Gick upp vid 6-tiden för att titta på soluppgången bakom motun. Det verkade bli en strålande dag.
Gick runt och fotograferade lite från stranden med det vackra Mont Otemanu i bakgrunden.
Sedan gick vi för att äta frukost. Det var buffé som passade de flesta. särskilt gott smakade yoghurt, croissant, pannkakor och våfflor på en pinne.
När vi ätit upp såg vi att ett stort moln blockerade solen och det visade sig tyvärr hänga kvar hela dagen. Det är ju fortfarande vart och skönt, men färgerna blir inte alls desamma utan strålande sol.

Vi bytte om till badkläder och sen hängde vi mest på stranden och i den enorma infinitypoolen.

Ägnade oss åt stand up paddle en lång stund och tog även varsin kajak och paddlade runt bland vattenvillorna och hem till vår egen där vi passade på att ta en lunchpaus.

Det finns härliga hängmattor, soffor och solsängar på stranden, bl.a. en som ser ut som en gigantisk tagine. Den var väldigt skön att ligga i, inte minst om man vill hålla sig borta från solen.

Andreas tog en tur till gymmet medan jag låg och läste och tittade på solnedgången som man nätt och jämnt kunde urskilja bakom molnen och berget.
På väg tillbaka från gymmet fastnade Andreas i en konversation om träning med poolkillen. Det verkade skilja sig en hel del. Här är det mer vardagsträning och kanot är såklart en stor sport. Löpning är inget de ägnar sig åt, men fysiskt starka har vi i alla fall konstaterat att de är, både män och kvinnor.

Vi tog en kvällsdopp i villan innan vi bytte om för middag. Vi ringde efter en golfbil som körde oss till restaurang Reef där man hade buffén igår. Vi beställde samma halvflaska vin som igår. Andreas åt polynesisk bouillabaisse och jag tog krispig anka med grönsaker och ingefärs- och honungssås. Den såg ut som vårrullar, men smakade gott.

Efteråt gick vi till baren för den gratisdrink vi fick vid ankomsten. Kunde välja på öl, vin och alkoholfri cocktail så tog varsin av de senare. De smakade fantastiskt, speciellt min som bestod av vaniljglass, kolasås och mangojuice.
Spelade också en omgång biljard och fick med oss lite fiskmat att hälla i vattnet genom soffbordet.
Det kom dock inte så många fiskar när vi gjorde det, men en av dem som dök upp var en gigantisk barracuda-liknande sak.

Vi var ganska trötta och tittade bara på lite TV på datorn innan vi gick och lade oss.


Jag paddelsurfar



Andreas paddlar kajak utanför vår villa
(den längst till vänster)



Andreas och jag på Reef

Maupiti


Tutan ljuder när vi lämnar InterContinental Thalasso




Jag på flygplatsstranden i väntan på bagaget




Inne i vår bungalow på Pension Espace

FLYG TILL MAUPITI
Maupiti 2017-09-24

Vädret var mulet idag också. Gick och åt frukost lite senare än vi brukar. Badade lite nedan för vår villa och sen ville vi prova badkaret med havsutsikten innan vi checkade ut.

Vi packade ihop våra saker och ringde efter golfbilen som körde oss till receptionen så att vi kunde checka ut.
Sen tog vi shuttle-båten kl 12:15 tillbaka till Intercontinental Le Moana eftersom vi behövde åka via Vaitape för att ta ut pengar i bankomaten inför vistelsen på Maupiti där man behöver kontanter. Annars hade hotellet planerat in att vi skulle lämna hotellet med båt kl 13:40. Den båtturen kostar dock dubbelt så mycket som det alternativ vi gjorde istället.

Vi bad Le Moana ringa en taxi till oss och under tiden fyllde vi i ett frågeformulär som vi inte blev klara med innan vi lämnade hotellet. Det ringde dock först när vi fyllt i och då sa de att det skulle ta en kvart. Samtidigt dök en taxi upp, men de skulle köra någon annan. Vi väntade men det kom ingen så till slut blev vi nervösa. Receptionisten frågade vilken båt vi skulle med och vi sa kl 14, men då sa hon att båten går 13:45! Nu hade klockan blivit 13:15 och vi fick lite panik. Hon ringde taxin igen och 13:25 dök den upp - samma taxi som körde det andra paret! Hon körde snabbt, bra mycket snabbare än tillåtet och vi hann till båten i tid. Problemet var ju att vi även skulle ta ut pengar. Killen på båten sa att den skulle gå kl 13:35, vilket klockan då blivit, så fick springa bort till bankomaten. Tyvärr accepterade såklart inte automaten uttaget och hann inte springa till den andra banken. Enligt båtkillen skulle det gå en båt kl 14 också, men vi vågade inte chansa på att det verkligen gjorde det så vi åkte utan pengarna. Vi fattas nu drygt 1/4 av vad vi måste betala så får försöka lösa det på annat vis.

Det skulle gå två flyg nästan samtidigt så det kom ganska mycket folk till flygplatsen, det var dock inte så många som skulle med vårt flyg. Vi valde återigen att sitta på olika sidor av flyget. Jag fick bäst utsikt över Bora Bora och den lilla hjärtformade ön Tupai och Andreas fick vyn över Maupiti inför landningen.

När vi landade började solen skina och det såg så vackert ut. Flygplatsen är den minsta jag nånsin sett, det var knappt nån flygplats. När vi kommit av planet gick man till en liten öppen plats med ett stort träd i mitten. Där möttes vi av representanter från våra respektive pensionat och fick en blomsterhei runt halsen. Gick bort till stranden och beundrade vyn och sen fick vi våra väskor på en vagn vid det stora trädet. Lite längre bort intill stranden låg båtpiren där vi och ett franskt par steg ombord och kördes till Plage Tereia där vi ska bo. Båten körde upp på stranden och sen kom en pickup och körde oss de sista metrarna till vårt pensionat. Jag och Andreas fick sitta på flaket.

Vi fick vår lilla bungalow med väggar av palmblad och golv av stenar/koraller. Utanför har vi en liten uteplats. Pensionatinnehavaren visade oss runt lite, men bara på franska. Som tur var kunde mannen vi kom, Christoph, med översätta. Han jobbade på Ericsson så han hade spenderat en del tid i Sverige. Hans fru jobbade på Air France.

Vi bytte om till badkläder och gick till stranden utanför, men vattnet nådde oss bara upp till vaderna så vi gick för att hämta en kajak och paddlade ut till djupare vatten. Det var jätteskönt.

När vi kom tillbaka var solen på väg ned. Tog en snabbdusch, tittade på solnedgången och låg i hängmattan en stund. Sedan vankades middag. även några från pensionat sidan om åt hos oss. Det blev mahi-mahi med pommes och vattenmelon till efterrätt. Jag äter ju inte fisk, men den gick ändå ned. Smakade inte så mycket fisk och jag försökte glömma att det var fisk jag åt. Alla vid bordet var fransktalande så vi pratade bara lite med de andra, men de var trevliga, speciellt paret vi kom med.

Efteråt satt vi på stranden och surfade lite på Internet. Det blev en tidig kväll, som dock stördes lite av en krabba som kröp omkring i bungalowen.


Maupiti från luften


Maupitis flygplats


Stranden intill flygplatsen


Vår bungalow på Pension Espace


Solnedgång över Plage Tereia


Regnbåge över Motu Auira


Revet nära Motu Tiapa'a




LAGUNUTFLYKT OCH MOTU AUIRA
Maupiti 2017-09-25

Frukosten serverades efter klockan sju. Det blev kaffe, te, banan och baguette med sylt.
Efteråt kom Christoph fram till oss och berättade att pensionatet skulle göra en lagunutflykt och det fanns plats kvar om vi var intresserade. Vi satt och funderade på om vi skulle gå upp på berget idag eller ta en kajaktur till motun mittemot. Nu fick vi ytterligare ett alternativ att fundera på. Snorklingsställena ligger närmare det pensionat vi ska bo på om ett par dagar så egentligen hade vi tänkt ta det när vi kommer dit. Men det var ändå ganska lockande.
Till slut tog vi ett svagt beslut att vänta. Men när Christoph fem minuter före avresan frågade om vi skulle med började vi tveka igen. Så bestämde vi oss för att byta om och om vi hann skulle vi med, om vi missade det så fick det vara.
Det var dock inga problem att hinna eftersom de först hade en demonstration om hur man öppnar en kokosnöt med handen mot en sten. All information var förstås på franska. Andreas fick prova men fick inte upp den.

Vi vadade ut till båten och åkte runt norra sidan av ön och sedan stannade vi södra delen av lagunen där mantorna har sin "cleaning station". Det hör till de bästa ställena i Franska Polynesien att se mantor på och vi fick se 4-5 stycken, på lite närmre håll än på Bora Bora.

Sen fick vi en närmare titt på inloppet till Maupiti, beläget mellan Motu Pitihahei och Motu Tiapa'a. Det är väldigt smalt och svårpasserat och vid hårt väder är det inte ens möjligt för båtar att ta sig in.
Nordost om Motu Tiapa'a gjorde vi ännu ett stopp för snorkling. Här var det grunt med sandig botten och några större korallformationer här och där. Där fanns många färgglada hårda koraller, vilket inte är så ofta man får se. Inte så många fiskar, men när man slängde ut lite mat så dök stora stim upp, speciellt fjärilsfiskar. Man blev onekligen omsvärmad av dem.

Efteråt hade kaptenen dukat upp musslor till oss. Vi var osäkra på om han fångat dem medan vi snorklade eller om hade dem med sig. Han hade även mango och banan som jag åt.

Sedan körde vi tillbaka samma väg och vi satte oss en liten stund på vår veranda och åt lite kex innan vi tog en kajak och paddlade över lagunen till Motu Auira. Det är så grunt så man kan även vada, men vi tänkte att det går snabbare att paddla. På vägen såg vi ett flertal stingrockor.
När vi kom fram kom ett oväder in så vi ställde oss under en palm och väntade några minuter, sedan blev det fint igen.
Tog en promenad längs stranden där det fanns några fåtal hus. Utsikten över huvudön var magnifik.

På vägen tillbaka såg vi fler stingrockor och ett par revhajar. En hund simmade också fram till oss och hoppade nästan i kajaken. Den var så go och kelen!
Vi bytte kajak mot stand up paddle och tog oss en tur, men eftersom det börjat blåsa en del var det tungt att paddla i motvind. Nu fick vi syn på en örnrocka också.

När vi kom tillbaka tog vi en dusch och låg en stund i hängmattan. Den söta hunden vi träffade i vattnet dök upp igen. Han nosade och grävde en stor grop i sanden, plötsligt hittade han vad han letade efter - en jätteliten krabba! Men den sprang snabbt iväg innan hunden fått tag på den!

Det var dags för middag. Det doftade grillat och honung så jag hoppades att det var revbensspjäll, men det var det tyvärr inte, utan den tahitiska nationalrätten poisson cru, rå fisk i kokosmjölk. Jag slängde över fisken till Andreas, men kunde äta grönsakerna, riset och såsen, vilket var ganska mycket ändå. Till efterrätt fick vi grillad banan med honung - det var den som doftade tidigare!

Efter maten tog vi en ljummen hemmablandad drink på terrassen.


Motu Tiapa'a


Revet nära Motu Tiapa'a


Stranden på Motu Auira


Andreas utanför Plage Tereia


Poisson cru


Andreas på väg uppför Mont Teurafaatiu




Jag klättrar (det ser inte lika brant ut på bild!)




Plage Tereia och Pension Espace




BERGSKLÄTTRING
Maupiti 2017-09-26

Målet för dagen var att klättra upp på det 380 m höga Mont Teurafaatiu. Vi tog det dock lugnt på morgonen. Åt frukost och gick en runda på stranden. Vädret var ganska fint på morgonen, men vi såg att grå moln var på väg in. Vi hoppades att det skulle klarna upp senare för man vill inte klättra upp på ett berg i onödan.
Vid 10-tiden tog vi varsin cykel och och började cykla längs öns norra sida. Här ligger några enstaka hus och desto fler kokospalmer, banan-, mango- och brödfruktsträd. Över på öns östkust är det lite mer bebyggt och här finns även kyrkor, skolor och polis samt en och annan miniaffär av kioskstorlek.
Vi ställde cyklarna intill den trappa som markerar början av stigen upp till toppen av berget. Man fick fin utsikt ganska snart, men det skulle bli bättre.
Stigen är ganska brant och leder genom både skog och uppe på bergssidor.  I skogen fick man försöka sätta fötterna mellan rötterna för att inte glida på löv och blöt jord. Det började regna en del så det blev ännu halare. När det blev brant fick man hålla hårt i grenar och rötter, men när de inte fanns var det tufft.

Vi fick ta ett par pauser för att vänta ut regnet. Man blev rejält smutsig, speciellt när grenar och stenar var så våta. Förutom smuts blev det en del blåmärken och små rivsår också.
Vi träffade ett par när vi tyckte att vi gått långt. De sa dock att det var långt kvar och det var tufft! Inte så uppmuntrande...

Längre upp blev det brantare och rep hängde längs bergsväggen så man kunde klättra upp med hjälp av dessa. Det var lite hisnande att hänga på en bergsvägg med dessa vyer bakom sig.

Vi kom till slut upp till en topp med tre stora stenbumlingar, men jag tyckte inte jag kände igen utsikten från bilderna och man kunde heller inte se 360 grader. Då såg Andreas att stigen fortsatte längre upp och då gick vi vidare en liten bit till.
Där uppe hade vi en riktig panoramautsikt över de olika öarna och den turkosa lagunen.
Ett rejält moln drev in från horisonten så vi väntade en stund för att den skulle dra förbi. Man kunde verkligen se hur molnet svepte fram som rök. En lång stund var vi helt inne i molnet, men sen blev det klart igen. Molnen hopade sig dock uppe på berget så vi fick inte sol, men öarna där nere fick!

När vi sett nog av den fenomenala utsikten var det dags att ta sig ner igen. Turen var på drygt 900 m, men hade tagit oss drygt en timme och en kvart.
Det var lite lättare neråt och det var ganska roligt att repellera ner med hjälp av repen. Som tur var var det lite mindre halt eftersom marken torkat upp lite.
Tog en paus och tittade på när flyget till Tahiti lyfte.

Det kändes skönt när vi äntligen nått ner till marknivå igen. Cyklarna var också kvar trots att de var olåsta. Alla känner väl ändå alla här...
Hade en tanke på att äta på restaurang Snack Tarona som ligger precis vid trappan, men då klockan var drygt halv tre var det såklart stängt.
Vi fortsatte cykla söderut, men vände när vi nått sydkusten och cyklade tillbaka igen. Om man fortsatte runt om måste vi cykla uppför en kulle för att komma tillbaka till Plage Tereia och det hade vi inte lust med så vi valde den flacka vägen längs nordkusten.

När vi kom tillbaka gick vi för att bada i den nordligaste delen av stranden. Där blir det djupt snabbt. Det blåste dock något enormt idag och två kitesurfare flög fram över det grunda vattnet framför vårt pensionat.
Efter badet tog sig Andreas en löptur uppför den kullen vi inte ville cykla över. Han sa att det var brant och man hade fått leda cyklarna.

Sedan blev det middag. Alla gäster var utbytta mot nya fransmän. Idag serverades mahi-mahi med brödfrukt (tror jag) i currysås. Det var starkt, men gott och fisken smakade inte så mycket fisk. Till efterrätt blev det en papaya.
Efter maten satt vi mest och läste och surfade på Internet.
Vid läggdags hade vi återigen en krabba på rummet och vi hade lite bry med att släppa ut den, den var jättestor!


Frangipani


Utsikten från första platån


Utsikt mot Motu Tiapa'a och Motu Pitihahei från Mont Teurafaatiu


Utsikt mot revet vid Maupitis södra kust


Utsikt mot Motu Tuanai och staden Vai'ea från Mont Teurafaatiu


Jag med vår kokosnöt




Vår bungalow på Pension Papahani




Jag vid middagsbordet




FLYTT TILL MOTUN
Maupiti 2017-09-27

Strålande väder idag förutom att det blåste något enormt. Kelade lite med hunden som återigen försökte gräva efter krabbor.

Vi hade hört talas om att det skulle finnas fin snorking vid södra änden av Motu Auira, nära lagunbarriären. Så efter frukost och lite packning tog vi kajaken över igen. Gick i land lite längre söderut än sist, men gick mestadels längs stranden. När vi närmade oss slutet gick vi ut och snorklade lite. Det var ganska fint, men inte mycket mer än så. Vi kan dock inte vara säkra på att det var rätt ställe vi gick i på.
På vägen hittade vi en grön kokosnöt som vi tog med oss tillbaka.

Vi skulle checka ut kl 12 så vi packade ihop det sista, lämnade rummet och gick för att betala.
De tar även kreditkort, men med en extra avgift. Så det löste sig med betalningen i alla fall.
Vi försökte kommunicera med dem angående transport till vårt nya pensionat, Pension Papahani, på Motu Tiapa'a och de verkade säga att de skulle hämta kl 15, men vi var inte säkra på hur och om det faktiskt var så.
Vi hängde i alla fall på stranden i ett par timmar. Skickade ett mail på franska till pensionatet för att fråga om transporten och som tur var fick jag snart ett svar. De skulle hämta vid "stationen" kl 15.

Under tiden öppnade vi kokosnöten vi hittade, men den var inte så spännande på insidan. Hittade en annan gigantisk nöt som vi slog sönder på ett spett som satt fast i sanden. Där var desto mer mat på den så vi större delen av den till lunch.

När klockan närmade sig halv tre försökte vi få tag i någon angående transporten. Vi visade mailet och då blev det lite fart på dem vilket förvånade oss eftersom vi trodde att de redan hade koll på hur det skulle gå till.
Vi förstod det som att vi skulle till hamnen, men de nämnde först båt, vilket lät märkligt eftersom hamnen ligger på h uvudön. Men sen blev vi hänvisade till bilen och innan vi körde fick vi vars två mango och en till blomsterhei.

Där kom snart båten för att hämta oss och vi gick ombord. Men vi förstod snabbt att vi väntade på fler. En kvar senare kom fem personer som uppenbarligen spenderat dagen på huvudön och nu skulle tillbaka.
Vi kom fram till en fin strand och vår bungalow ligger precis på stranden alldeles intill piren där vi steg av.

Bytte om till badkläder och hoppade i vattnet framför. Det började mulna på och efter badet bestämde vi oss för att gå en liten runda längs öns norra udde. Längst upp har sanden eroderats rejält och skapat en låg sandbank medan palmernas rötter låg exponerade längre upp.
Vi rundade hörnan och fortsatte söderut på östra sidan. Det såg ut som om man anlänt till en öde ö, inte mycket där förutom palmer och korallrester påden vita stranden.
När vi kom fram till ett annat pensionat, var vi nyfikna på om man inte bara kunde gå över ön istället för att ta den långa vägen tillbaka runt udden. Vi var dock rädda för att gå in på folks tomter eftersom det är så svårt att se skillnad på natur och tomt här i Franska Polynesien.
Vi tyckte dock att vi hittade en bra väg via ett öppet fält och en stig som till slut ledde ut till stranden på västra sidan. Det visade sig att vi dessutom kommit fram precis intill vårt pensionat så det blev en jättebra genväg.

Hoppade in i en dusch och bytte om för middagen. Vi såg att folk satte sig vid halv sju-tiden så vi gick också dit då. Det var återigen bara fransmän och oss.

Det serverades en slags fiskplättar, fiskgratäng, brödfruktsgratäng och brödfruktschips. Andreas tyckte det var jättegott och jag sådär. Men åt lite fisk och lite mer brödfrukt, som är väldigt mättande.
Till efterrätt fick vi en tomatkaka, men det var ingen av oss som gissade att den innehöll tomat.

Resten av kvällen satt vi mest på terrassen och njöt.


Hunden gräver efter nya krabbor




Snorkling vid Motu Auiras rev




Pension Papahani (vår bungalow till vänster)




Jag på vår terrass


Revet utanför Motu Tiapa'as östkust




MOTU TIAPA'A
Maupiti 2017-09-28

Vi kom upp lite senare idag. Åt frukost strax efter kl 9. Det blev baguetter, kaffe, tropisk frukt och tomatkakan från igår.

På förmiddagen gick vi en runda längs stranden på andra sidan. Gick ut på sandbanken vid udden och tittade på alla musselskal och koraller som spolats upp. Tog ett dopp där, men det var så strömt att jag inte låg i en längre stund. Båten från förra pensionatet passerade förbi oss och vi vinkade till dem.

Gick sedan hemåt och badade en stund utanför vår bungalow.
Åt kokos och mangon från igår till lunch och senare på eftermiddagen gick vi tillbaka till östsidan för att snorkla.
Det var extremt strömt i vattnet här också och lite svårt att simma. Vi såg många fiskar, men eftersom den mesta energin gick åt att simma åt rätt håll och undvika att krocka med koraller hann man inte riktigt observera omgivningarna.

Efteråt tog vi ett bad medan solen gick ned och sedan gjorde vi oss i ordning för middag.
Idag blev det sashimi, grillade kycklinglår och auberginesallad samt ris och spaghetti. Till efterrätt blev det pannkaka med socker och kanel.

Resten av kvällen satt vi på terrassen och drack ett glas vin. En grannhund höll oss sällskap hela kvällen och somnade på terrassen utanför vår dörr.


Vy från vår terrass


Stranden strax norr om vår bungalow

Raiatea


Jag och den söta hunden




Andreas på Maupitis flygplats




Ankomstceremoni på Raiateas flygplats

STRANDLIV OCH NY FLYGRESA
Raiatea 2017-09-29

Vi vaknade av att vårt pensionats hundar brutalt körde iväg vår hundkompis som sovit utanför vår dörr hela natten.
Åt frukost vid halv åtta-tiden. De två äldre franska paren var på väg att resa och för vår del blev det sista dagen på Maupiti.
Jag tog en morgonpromenad på ön medan Andreas gjorde lite Internet-ärenden. Träffade grannhunden igen och den kom glatt fram och hälsade.

Det var en härlig och solig dag och efter att vi checkat ut klockan 10 låg vi mest och badade. Gjorde några försök att använda självutlösaren på kameran för att ta bilder på oss i vattnet. Ett par stingrockor gjorde oss också länge sällskap i vattnet.
Grannhunden dök upp igen och simmade ut till oss i vattnet. Sen ville den inte släppa taget och försökte mer eller mindre klättra upp i famnen på oss, men klorna var lite vassa så fick hålla den i framtassarna medan den stod på bakbenen. Den verkade inte vilja lämna oss alls.

Ett annat äldre franskt par som bor i pensionatet på andra sidan ön började prata lite med oss och undrade bl.a. om bergsklättringen så Andreas visade några bilder.

Vi gick för att köpa en Coca Cola och samtidigt ringde vårt förra pensionat och sa att kortköpet vi gjorde inte gått igenom. Det hade jag inte ens sett. Så nu ska vi sätta in pengar på deras konto. Förhoppningsvis kan vi göra det när vi kommer till Papeete.

Klockan 14 tog kördes vi med båten till flygplatsen för vårt flyg till Raiatea. Fick en ny vacker blomsterhei runt halsen innan vi lämnade dem.
Checkade in vid en disk sidan om det stora trädet och satte oss på en bänk och väntade.
Vi satte oss på vänster sida i hopp om att kanske få en fin vy över Bora Bora, men vi flög ganska långt söder om. Dessutom var mestadels stora moln i vägen. Utsikten över Taha'a blev lite bättre.

Även på Raiatea välkomnades man med en blomma och sång och musik i ankomsthallen.
Utanför väntade en taxi som körde oss till vårt pensionat som ligger 6 km från huvudstaden Uturoa, mitt i ingenstans ungefär. Det finns tyvärr inte så många boendemöjligheter här på Raiatea och detta var prisvärt och relativt nära stan. Ett rum inne i stan gick inte ens att hitta!

Vi fick vår bungalow och blev presenterade en meny så att vi kunde få mat hemkört. Vi beställde också frukost till imorgon. Allt detta förstod vi på franska. Börjar bli varma i kläderna nu!
Bungalowen är fräsch och i badrummet finns en trevlig blomsterrabatt! På terrassen finns ett välutrustat kök.

Gick iväg på en promenad, men det finns verkligen ingenting i närheten. Vi behövde ta ut pengar och möjligheten finns säkerligen imorgon när vi ska på utflykt, men Andreas bestämde sig för att ta en löptur in till stan för att ta ut pengar och kanske köpa något i butiken.
Medan jag var kvar fick jag ett samtal från det företag jag bokat båtturen imorgon. Det visade sig att det blir för blåsigt imorgon och han kan inte köra ut med sin lilla båt. Han erbjöd ombokning till söndag eller att boka om till ett annat företag. Eftersom vi åker vidare på söndag var det inget alternativ så accepterade ombokningen. Väntade i receptionen tills han ringde tillbaka och konfirmerade att det var okej. Han skulle också betala tillbaka den deposit vi redan betalt.
Det var dock synd att det blev inställt för det är överlägset den bästa turen till Taha'a enligt recensionerna.

Lagom tills maten anlände kom Andreas tillbaka från stan. Vi beställde räkor i curry respektive kyckling i curry. Åt det på terrassen och avslutade samtidigt vinflaskan vi öppnade igår.
Vi stördes dock av en gigantisk insekt, nästan av en småfågels storlek, som flög runt och på oss med racerhastighet. Till slut lyckades Andreas ta död på den och man kunde äta i lugn och ro.

Resten av kvällen tog vi hand om lite mer Internet- och bankärenden innan det var dags att sova.


Motu Tiapa'a med huvudön i bakgrunden


Jag med Motu Pitihahei bakom mig


Stingrocka hälsar på


Taha'a och lagunen

Badrummet på Pension Manava, Raiatea


Demonstration om pärlodling på Ferme Perlière Champon




Pärldemonstration på Ferme Perlière Champon




Vaniljodling på Vallée de la Vanille

  

TAHA'A
Raiatea 2017-09-30

Åt en frukost vid receptionen bestående av kaffe, baguette och pain chocolat.
Strax efter klockan 8 blev vi hämtade av en taxi. Vi var dock osäkra på om det var rätt för den var tidig och så sa chauffören bara "Julien" och vi trodde att det var den person han skulle hämta. Men det visade sig vara namnet på kaptenen; vi hade ju ingen aning om vad för företag vi blivit ombokade till.
Taxin släppte av oss, och fyra andra vi hämtat upp på vägen, i en småbåtshamn strax efter flygplatsen. Där väntade Julien med en stor fräsig båt med motorer på 900 hästkrafter.
Vi körde först och hämtade 14 människor till på ett annat hotell, alla var fransmän utom vi.
Sedan lämnade vi Raiatea och korsade lagunen mot Taha'a. Det var ju extremt blåsigt idag och båten, som har en maxhastighet på 64 knop, fullständingt flög fram. Jag har inte känt ett sådant vinddrag sedan jag hoppade fallskärm.

Första stoppet blev pärlfarmen Ferme Perlière Champon på södra Taha'a. Först demonstrerades hur man odlar pärlorna och sedan fick vi se hur man klassificerar de olika pärlorna efter storlek, kvalitet och form. Det var mycket intressant. Man kunde naturligtvis också köpa både pärlor och pärlsmycken, men då hade man behövt ta med det stora kreditkortet. I alla fall om man ville ha mer än en pärla.

Nästa stopp blev lyxhotellet Le Taha'a Island Resort där man kan driftsnorkla mellan två motus. Rakt i bakgrunden ser man silouetten av Bora Bora. Det var dock inte så strömt idag så det blev inte så mycket drift. Såg en hel del fiskar, men korallerna var inte så märkvärdiga.

Körde runt hela ön och stannade till på en motu mittemot Ha'amene Bay var det först bjöds på rum punch och sedan en lunch som bestod av brödfrukt och sötpotatis, en kinesisk nudelrätt med räkor, papegojfisk, friterad krabba, fläsk- och oxkött, frukt samt kokoskaka. Det var rikligt och gott.
Under lunchen pratade vi en hel del med ett nygift par från Lyon.

Sista stoppet blev Vallée de la Vanille, en vaniljfarm på östra sidan av Taha'a. Här fick vi en ännu mer detaljerad demonstration av hur man odlar vanilj i Franska Polynesien och hur man kan använda vaniljen i olika produkter. Det var intressant och vi fick känna på vaniljstängerna som är så mycket större, mjukare och mindre torra än de vi kan köpa hemma.

Sedan körde vi i full fräs tillbaka till Raiatea och anlände till hamnen strax före 18. Där stod taxin och väntade på oss och vi blev körda tillbaka till vårt pensionat.
Vi slappade en stund, men började fundera på vad vi skulle äta. I receptionen satt en lapp från en pizzeria, men vi visste inte riktigt var den låg och om de körde ut. Försökte hitta något annat och bestämde oss för att gå till det hotell som de två paren vi åkte taxi med bodde på. Där fanns nämligen också en restaurang som fått bra betyg.
När vi gått en liten bit stannade en bil och erbjöd oss skjuts. Det visade sig vara familjen som äger båten som vi bokat till dagens tur!
Väl framme vid restaurangen hade de dock fullbokat idag så det blev inget. Vi bestämde oss för att fortsätta in till stan och se om vi hittade något annat, t.ex. en pizzeria som skulle finnas där.

När vi äntligen kommit fram efter en lång promenad i regn hittade vi den dock inte så vi satte oss på den enda restaurang som fanns och var öppen. Vi visste dock att den inte fått så bra betyg.
Det var ganska livat där med liveband och en hel del locals som drack öl och dansade. Beställde varsin pizza och läsk. Pizzorna smakade nästan ingenting, speciellt inte degen som nog bara bestod av mjöl och vatten.

Vi var inte sugna på att gå hela vägen hem så vi bad restaurangen ringa efter en taxi.


Andreas på båten



Snorklingen ägde rum mitt mellan öarna med Bora Bora i bakgrunden



Le Taha'a Island Resort



Vanilj på tork

Tikehau


Tuheraheras huvudgata






Vår bungalow på Pension Justine

NÄSTA TUAMOTUÖARNA
Tikehau 2017-10-01

Jag vaknade 05:50 och kunde inte sova mer. Vi skulle bli hämtade av taxin kl 08:30 så hade en massa tid. Packade ihop och åt en liten frukost. Det visade sig vara samma trevliga taxichaufför som körde oss från båtturen igår och han kände ju också igen oss direkt.

Efter vi checkat in hade vi en timme kvar till flyget mot Bora Bora skulle gå. Satt bara och löste korsord i gaten.
Vi kom ombord som några av de första så vi lyckades få fönsterplatser båda två även om det redan satt folk ombord. Den här gången landade vi från andra hållet så vi fick se ön från lite längre håll vilket var roligt. Det var dock inte lika fint väder idag.
Vi gick in i terminalen och så var det bara en kvart till nästa flyg skulle gå. Det visade sig vara samma plan vi skulle med, men det skulle tankas först.

Eftersom vi ska byta ögrupp var det en lite längre resa på 2 timmar med en mellanlandning.
Inför landningen på Rangiroa fick vi en fin utsikt över Lagon Bleu, en liten lagun i den enorma lagunen. Det såg så vackert ut, men bilderna blev inte helt bra p.g.a. alla moln.
På Rangiroa fick alla gå ur planet eftersom de skulle tanka igen. Efter drygt en kvart fick vi gå tillbaka på planet. Vi som var i transit fick gå ombord först.

Sedan var det bara ett kort skutt till grannatollen Tikehau som är en mycket mindre atoll än Rangiroa.
Blev hämtade av vårt pensionat, Pension Justine, och blev körda de få metrarna dit.
Vi bor i en enkel bungalow intill den vackra stranden. Vi öppnade våra väskor och sen tog vi varsin cykel och cyklade in mot "stan". Det är en smal gata kantad av kokospalmer och små villor med stora trädgårdar. Cyklade hela vägen fram till öns slut där vi såg över till nästa ö några meter bort. Plockade upp en kokosnöt som Andreas skalade med hjälp av smal trästubbe.

Sen stannade vi till i en affär som vi kört förbi tidigare, men som då var stängd. Gick in och köpte varsin glass.
Cyklade ut till piren och tittade innan vi körde tillbaka. Vid pensionatet Tikehau Village gick vi in för att höra om de erbjöd utflykter, men vi fick inte tag på någon så vi gick igen. Samtidigt som vi passerade flygplatsen landade ett flyg.

När vi kom tillbaka åt vi kokosnöten på stranden och sen hoppade vi i och badade. Det blev djupt ganska snabbt för en gång skull vilket var skönt.

Klockan sju var det dags för middag. Den serverades i en större lokal och alla satt vid ett långbord. Inte så mysigt jämfört med andra ställen där vi suttit ute under tak på stranden.
Vi pratade en del med ett backpackerpar från Tyskland.
Det serverades mahi-mahi i en sås med ris och grönsaker. Till efterrätt en kokoskaka. Jag åt inte så mycket.

Eftersom vi bara har Internet i de allmänna utrymmena satt de flesta kvar efter maten och surfade.

Det blev en tidig kväll för vi var trötta.


Norra sidan av Taha'a


Bora Bora


Lagon Bleu, Rangiroa


Motu Tavararo och Tuherahera, Tikehau


Rosa sand vid Relais Royal Tikehau







Fetärnor på Bird Island


Vy från ö vi åt lunch på


Grillad lagunfisk och poisson cru




TUHERAHERA
Tikehau 2017-10-02

Gick för att äta frukost vid åtta. Det var kaffe, te, juice, baguette med sylt och lite frukt. Inte någon gourmentupplevelse.

Såg att paret som bor i bungalowen sidan om oss åkte iväg på en utflykt och tänkte att då kunde vi ju åkt med, men lite sent då.
Vi tänkte att vi skulle ta en promenad längs stranden till Tikehau Village igen, men stranden har eroderats bort långa sträckor och flera kokospalmer rasat ner i vattnet.
Istället gick vi längs vägen dit. Den här gången fick vi tag i någon som tog våra namn och lovade att ringa vid middagen ikväll för att meddela om det blev en tur. Det lät ju bra.

Vi gick tillbaka längs stranden och vadade i vattnet när det gick. Tog sedan varsin cykel och cyklade ut till Tuheraheras östra spets, som inte ligger så långt från vårt pensionat.
Sedan körde vi tillbaka, bytte om till badkläder och lade oss på stranden och slappade och badade.

Vid 14-tiden tog vi varsin kajak och paddlade mot grannöarna. Atollerna här i Tuamotus består ju av ringar med pyttesmå öar som ett pärlhalsband runt den turkosa lagunen. De skiljs åt av kanaler med strömt vatten från det yttre barriärrevet in mot lagunen.
Det var tufft att paddla eftersom vågorna var ganska höga. Vi kom heller inte så långt. Drog upp kajakerna bakom hotellet Relais Royale Tikehau och gick till andra sidan där man fick en fin utsikt mot följande öar och kanaler. Vi vadade över till nästa ö som var helt öde. Andreas fortsatte även över till nästa ö.

Sen gick vi tillbaka till kajakerna och paddlade hemåt igen. När vi var nästan framme omringades vi av sex revhajar, det var häftigt.
Satte oss på stranden och drack Coca Cola och åt upp resterna av kokosnöten från igår.

Vi badade lite till och sen var det dags att göra oss klara till middagen. Idag blev det samma sorts fisk som igår, men med en annan sås och så ris och grönsallad. Till efterrätt blev det en fruktcocktail.
Pratade med tyskarna igen samt ett franskt brödrarpar, den ena bor på Tahiti och den andra i Frankrike.
Vi fick också veta att det skulle bli en utflykt imorgon, men om det hade med Tikehau Village att göra vet vi inte. Bröderna bestämde sig också för att följa med.

Efter maten satt vi på terrassen och läste.


Utsikten från vår bungalow


Vy över stranden vid Pension Justine


Andreas framför ön som ligger mellan Tuherahera och Relais Royale Tikehau




TIKEHAU-ATOLLEN
Tikehau 2017-10-03

Efter frukosten var det dags för utflykten. Båten kom och hämtade oss klockan 9 och först körde vi till Pearl Beach Resort några öar bort för att hämta ytterligare två par.
Sedan körde vi till La Ferme aux Mantas, ett ställe som en gång varit en pärlfarm, men numera en "cleaning station" för mantor. Vi såg dock inga denna gång.

Vi fortsatte i hög hastighet över lagunen och det kändes i hela kroppen när båten slog i vågorna. Det var ganska hårt att sitta där utan dynor. Men vyn över de vackra palmklädda öarna var magnifik.

Nästa stopp blev Motu Puarua, Bird Island, i mitten av lagunen. Ön består mest av svart lavasten och en massa palmer och lövträd. I gyttjan under träden fanns massor av gigantiska krabbor och uppe och ovanför träden samlades tusentals fåglar som fetärna, rödfotad sula och brun noddy.

Vi körde därefter vidare till en vacker öde motu där en lunch skulle serveras. Gick runt och beundrade de vackra vyerna medan vi väntade på att maten skulle bli klar. Det blev poisson cru, grillad lagunfisk och grillad kyckling med ris och olika drycker till. Det smakade gott och jag blev glad att det även fanns kött!
Antog att vi skulle åka vidare efter lunchen, men vi stannade där ett par timmar. Hade önskat att vi visste det från början för då hade man slappnat av mer istället för att känna att man var på väg.
När vi såg att de andra snorklade och badade gjorde vi också det. Vattnet i kanalen från barriärrevet mot lagunen var väldigt strömt även här och det räckte att man lade sig på ytan så hade man flutit flera meter utan att ta ett simtag. Det var riktigt kul.

När vi skulle lämna ön slängde de i fiskresterna från lunchen i vattnet och snart kom massor av revhajar fram och slogs om bitarna. Det var festligt. Hajarna är så söta och fina.

Turen började gå mot sitt slut och vi åkte tillbaka till Tuherahera efter att vi släppt av medresenärerna från Pearl Beach Resort. Det hade varit en härlig dag även om jag tycker vi borde hunnit med ett stopp till om vi inte stannat så länge på lunch-ön.

Vi tog i alla fall ett sista bad för dagen när vi kom tillbaka. Sedan tittade vi på solnedgången med en drink.

Middagen var samma fisk som de andra dagarna, den här gången med spaghetti och currysås samt rå fisk och grönsaker i olja. Det smakade faktiskt ganska bra. Till efterrätt fick vi en chokladkaka.

Resten av kvällen läste vi och surfade på Internet.


Öde ö



Jag och Andreas vid ön vi åt lunch på



Solnedgång över Tuherahera


Jag på Le Retro i Papeete






Andreas med drinkar på Bora Bora Lounge i Papeete




TILLBAKA TILL PAPEETE
Papeete, Tahiti 2017-10-04

Det regnade häftigt på natten och även på morgonen, men efter frukost sken solen igen.

Jag tog en cykeltur till Tuheraheras västra del för att ta några bilder, bl.a. ut mot Motu Tavararo där det dyra Ninamu Resort ligger. När jag kom tillbaka packade vi ihop för de ville städa rummet trots att de sagt att checkout är 3 timmar före flygets avgång.

Efteråt låg vi på stranden, badade och hade det skönt. Alla, förutom ett par som kom igår, skulle åka ut idag, men de andra skulle flyga till Rangiroa.
Vid halv två-tiden var det dags för oss att åka till flygplatsen. Vi fick varsitt snäckhalsband som avskedsgåva.

Flyget blev en kvart försenat. Vid inflygningen till Papeete hade vi valt fel sida så utsikten blev inte så bra den här gången.
Jag hade sett att den bank jag behövde sätta in pengar på hade ett kontor på flygplatsen så jag sprang ut för att lösa det medan Andreas hämtade väskorna.
Gick först in för att kolla om jag ens kunde göra det och det var inga problem. Behövde dock kontanter så gick ut för att ta ut i bankomaten, men mitt kort fungerade inte nu heller så fick vänta tills Andreas kom ut. Då hade han redan hittat representanten från vårt hotell Fare Suisse, men han väntade även på några andra resenärer så jag skyndade mig att ta ut med Andreas kort och sedan in på banken igen. Det tog dock lite tid och de andra satt och väntade i bilen.

Sen åkte vi in mot Papeete på en tre-filig motorväg. Det kändes helt märkligt att se en motorväg igen.
Hotellet ligger uppe på en höjd i utkanten av stan. Från terrassen har man ganska fin utsikt. Vi fick vårt rum som var rätt lyxigt jämfört med de senaste rummen vi haft.
Gick direkt ut för en promenad. Båda två reagerade på den väldiga trafiken och alla människor överallt. Vi kände oss smått stressade efter lugnet vi haft i flera veckor.
Längs vattnet finns en långsträckt vacker park, Jardins de Pa'ofa'i, som vi promenerade igenom fram till småbåtshamnen. Tittade lite på olika alternativ på restauranger. Vi var dock ganska hungriga så köpte en glass innan vi tittade lite på Mairie de Papeete, Stadshuset, och sen gjorde vi ett kort besök i mataffären i närheten av hotellet.

Efter en dusch och klädombyte gick vi ut på stan igen. Längs huvudgatan hittade vi restaurang Le Retro där en trevlig jazzorkester spelade. Jag valde entrecôte med portvinssås och Andreas New York-stek med pepparsås. Till det blev det varsitt glas rödvin. Maten smakade jättegott.
Till efterrätt delade vi en glasscoupe och en cappuccino.

Vi hade tidigare sett en bar där de hade Happy Hour på cocktails från kl 17-22 så vi gick dit efteråt och beställde varsin.

Sen gick vi tillbaka till hotellet och surfade på Internet på terrassen.


Vy från Tuheraheras västra udde


Dags att hoppa på ännu ett Air Tahiti-flyg


Jardins de Pa'ofa'i och Temple de Paofai


Mairie de Papeete

Rarotonga


Jardins de Pa'ofa'i



Jag ankommer till Rarotongas flygplats



Jag på Waterline Restaurant

KIA ORANA COOK ISLANDS!
Rarotonga 2017-10-05

Vaknade som vanligt tidigt och jag tog en morgonpromenad in till centrum solskenet. Gick till det administrativa kvarteret där man bl.a. har Haut-commissariat och Présidence de la Polynésie Française, Presidentpalatset. Jag ställde mig utanför presidentpalatset för att ta en bild och så kom en vakt fram och sa att jag kunde gå längre in. Bilden blev dock inte så bra eftersom det var direkt motljus.
Tog också en extra tur till Jardins de Pa'ofa'i innan jag gick till den stora affären för att köpa lite frukost. Kunde dock inte handla så mycket eftersom vi inte har så mycket kontanter kvar.
Åt frukosten på terrassen på hotellet och sen packade vi ihop och surfade på Internet.

Klockan 10 blev vi körda till flygplatsen av hotellägaren som är från Schweiz. Med samma flyg skulle även ett tyskt äldre par som reste runt i Oceanien i ett halvår. Mannen hoppade dock på kryckor eftersom han skadat sig på en korall och fått såret infekterat. Otur!

Efter vi checkat in tittade vi in i pärlbutiken som låg. Det slutade med att vi köpte en jättefin pärlberlock med tre pärlor till mig. Halsbanden med pärlor hela vägen runt är vackrast, men de kostar också omkring 10 000 kr. Eftersom priset på mina pärlor inte var vrålhögt var det nog den lägre kvaliteten, men de var ändå jättevackra!
Sedan gick vi igenom säkerhetskontrollen och eftersom det bara var vår flight just då var det mycket lugnt i terminalen. Den såg ut att vara nyrenoverad för den var mycket modern och snygg, i synnerhet i jämförelse med inrikesterminalen som bara är en trist lokal.
Andreas köpte en macka och glass till oss, men då började boardingen så vi fick skynda oss att äta glassen.

Flyget till Rarotonga tar drygt 2,5 timmar och det är en litet flygplan så och sätena är ganska tunt vadderade så det var inte den bekvämaste flygturen man suttit på.
Ankomstproceduren var betydligt mer avancerad än Franska Polynesiens. Det var fler papper som skulle fyllas i, fler frågor och så fick vi röntga vårt bagage. Vi kryssade i att vi hade snäckor med oss, men dessa ville de inte ens se så efter röntgen var det bara att gå vidare. När vi kom ut gick vi först till Bluesky för att köpa wifi som gäller på vissa hotspots på öarna.
Sen gick vi för att ta ut pengar, men det nekades några gånger och det visade sig att vi valt för högt belopp.

Vi gick ut till vägen för att vänta på bussen och så visade det sig att den faktiskt körde in på flygplatsen så vi fick hejda den på väg ut. Köpte ett rabattkort med tio resor direkt. Då kostar varje resa $3 istället för $5.

Vi bor på mitt på sydkusten, i orten Vaimaanga, på motsatta sidan om flygplatsen så resan tog drygt en halvtimme. När vi kom fram till Arapati Holiday Homes var ingen där satte vi oss för att vänta vid det hus vi trodde att vi skulle bo i. Loggade in på wifi:n för att skicka ett mail till ägaren samt ett SMS, men vi hörde inget. Vi ville helst undvika att ringa eftersom det skulle kosta 25 kr/minut plus en startavgift på knappt 7 kr.
När vi väntat i över en timme kom mannen som äger kiosken mittemot fram och undrade lite. Han hade nämligen sett oss komma. Då var han snäll nog och ringde till ägaren och så fick jag pratat med henne och hon sa att hon skickat ett mail men det fick jag aldrig. Vi fick i alla fall veta vilket hus det var och det var inte det vi väntade vid. Fick också veta var nyckeln var och då var det bara att gå in. Skönt!

Vi packade upp lite och snart började solen gå ned, en halvtimme senare än i Franska Polynesien. Till vår glädje kunde vi se solnedgången från vår strand även om den ligger på sydkusten. Vi blev sugna på att bada, speciellt nu när vi såg att vattennivån höjt sig sedan vi kom, så vi hoppade i en liten stund.

Sedan gjorde vi vid oss inför middagen. Vi tänkte äta den på Waterline Restaurant som ligger mitt på västkusten och bussen, som bara går en gång i timmen, skulle komma 19:24.
Vi ställde oss på gatan och väntade och liksom tidigare under dagen var den drygt en kvart försenad.

Det var ganska fullt på restaurangen, men vi hade tur att få ett bord precis vid stranden. Det var ett jättemysigt ställe med en terrass högt ovanför stranden med palmer och sand nedanför.
Vi beställde vitlöksbröd och varsitt glass rött vin. Till huvudrätt blev det en Strip steak med rödvinssås och sauterad potatis och grönsaker till mig och fläskkotlett med potatismos och grönsaker till Andreas. Till efterrätt delade vi en kokosflan, en slags creme caramel med kokossmak, och en jättegod drink med Midori, Malibu, ananasjuice och kokosgrädde på toppen.

Sedan tog vi bussen tillbaka och eftersom bussen bara går medurs på kvällen blev det en extra lång tur hem.
Vi var ganska trötta och somnade direkt.


Présidence de la Polynésie Française i Papeete


Tahiti från ovan


Rarotonga


Solnedgång från vår strand


Picasso trigger fish, en av de vanligaste lagunfiskarna i Polynesien




SNORKLING PÅ VÄSTKUSTEN
Rarotonga 2017-10-06

Var inte lika pigg idag som jag varit de andra morgnarna. Det var dessutom väldigt mulet så vi hade inte bråttom iväg. Började gå till Wigmore's Superstore som ligger en liten bit västerut. Det var väldigt dyrt i affären och vi misstänker att Nya Zeeland infört en typ av sockerskatt för 1,5 l vanlig Coca Cola kostade 45 kr medan Coca Cola Zero eller Light kostade 27 kr. Mycket märkligt och tråkigt.
Det blev i alla fall juice, bananbröd och ost. Mitt över gatan fanns ett café så vi gick dit och köpte varsin cappuccino och drack den tillsammans med några skivor bananbröd. Kaffet var mycket gott.

Tillbaka i huset bestämde vi oss för att ägna dagen åt två av de snorklingsställena som rekommenderas på Rarotonga. När bussen kom (återigen en dryg kvart försenad) hoppade ett gäng på tre äldre par av med resväskor. De visade sig vara svenskar och skulle bo på vårt hotell! De första svenskar vi mött under hela resan. Bytte några ord med dem innan vi hoppade på och åkte till Black Rock på Rarotongas nordvästra udde. Här snorklade vi på lite olika ställen kring den svarta stora klippa som finns här. Korallerna var tyvärr inte speciellt levande eller fina (kanske den där korallätande törnekronan varit framme, vi såg många färgglada sjöborreliknande varelser i olika hålrum), men det fanns många och ganska stora fiskar.

När vi kände oss klara var det en bra stund tills nästa buss skulle komma så vi började gå längs stranden tills nästa buss var på väg. Först strax före tre satt vi på bussen igen och hoppade av vid Aroa Beachside Inn. Här ska sträckan ner till Rarotongan Beach Resort vid öns sydsvästa udde bjuda på bra snorkling.
Nu var det lågvatten så det var ganska svårt att komma till eftersom revet delvis var ovanför vattenytan. Det var ganska djupt i början, men sen fick vi gå längs stranden en bit. Längre söderut blev det djupare igen och där fanns även några finare koraller att titta på.

När klockan närmade sig fem skyndade vi oss för att vi visste att sista bussen som går moturs skulle komma snart. Men just när vi höll på att packa ihop såg vi bussen komma. Vi kom fram till att det skulle ta längre tid att vänta på medurs-bussen och åka nästan hela varvet runt än att gå de 3 km hem så vi gjorde det senare. Dessvärre var vi inte klädda för en längre promenad. Andreas gick på strumpsockarna och jag lånade hans sandaler.
En timme senare var vi hemma och då hade vi inte ens sett bussen.

Till vår glädje har vi äntligen tillgång till tvättmaskin så vi satte igång en medan vi gjorde oss i ordning inför middagen. Den skulle ta mer än en timme så den hann inte gå klart innan vi åkte iväg.

Tog bussen till Kikau Hut, som ligger bara en liten bit från Black Rock. Folk äter tidigt här så det var inte mycket folk. Ägaren var jättetrevlig och berättade ingående om rätterna på menyn då Andreas frågade. Det var svårt att välja eftersom det fanns så mycket gott.
Vi beställde varsin god cocktail samt ett glas rödvin och vitlöksbröd att dela. Till huvudrätt valde Andreas curry med fisk och jag kycklingbröst panerad i kokos och mandel med grönsaker, potatis och rödvinssås. Det var mycket gott.

Vi misstänkte att bussen skulle komma snart så Andreas gick och betalade medan jag åt upp. Under tiden kom dock bussen vilket innebar en lång väntan och restaurangen stängde. Andreas hade stått och pratat med ägaren en stund så vi nämnde att vi hade lång tid att vänta eftersom vi precis missat bussen. Då erbjöd sig ägaren att köra oss till stan så att vi kunde ta en drink i en bar så länge och det tackade vi ja till. Men när vi satte oss i bilen sa han att han skulle köra oss hem istället för han skulle ändå söderut, om än inte lika långt.
Det var vi oerhört tacksamma för och vi erbjöd honom ersättning, men det ville han inte ha.

Tvätten var klar så vi fick börja med att hänga upp den på linorna vi har utanför vår dörr. Sen tog vi det lugnt resten av kvällen.


Black Rock




Sjöstjärna utanför Aroa Beachside Inn




Korall utanför Rarotongan Resort




Jag på Kikau Hut


Muri Beach med ön Taakoka i bakgrunden




Fika på museet i Muri Beach




Te Vara Nui Cultural Village




Demonstration om polynesisk medicin




MURI BEACH OCH TE VARA NUI
Rarotonga 2017-10-07

Vädret var precis lika grått som igår och efter att ha tittat på prognosen verkar vi inte få mycket till sol under hela vår vistelse på Rarotonga. Tråkigt, det är ju ändå mycket vackrare när det är sol!
En av öns vackraste platser är Muri Beach och eftersom bussarna endast går sporadiskt på söndagar tog vi oss dit idag trots vädret.

Hoppade av bussen i norra delen av Muri och gick ut på stranden. Tidigare i år har de haft problem med alger och förorenat vatten i Muri Lagoon, men de senaste månaderna har det blivit bättre och nu såg det fint ut och en stor del var fri från både koraller och sjögurkor.
Muri är öns mest turistiga del och det ligger hotell och utflyktsföretag längs nästan hela sträckan. Det är dock inga stora hotell.
Vi promenerade söderut på stranden en bit och sedan gick vi tillbaka till vägen. Tittade lite i affärer och sen letade vi efter någonstans att äta lite lunch.
Hamnade till sist på ett café på ett museum där vi beställde en smoothie, cappuccino, köttpaj med pastasallad och en morotskaka. Det var jättegott.

Sen promenerade vi vidare längs kusten bort till ett känt snorklingsställe framför affären/caféet Fruits of Rarotonga vid Titioki Beach. Jag försökte först simma ut till en utflyktsbåt där passagerarna snorklade, men kände till slut att det var för långt så jag simmade tillbaka och hittade några andra ställen intill stranden. Korallerna var ganska livlösa även här, men det fanns massor av fiskar, bl.a. stora stim med jättestora vita fiskar som hade en förmåga att följa efter en. Dem gillade jag inte alls, de gav mig nästan panik.
Andreas hittade en kokosnöt som han slet av ytterskalet på, men vi öppnar själva nöten en annan gång.

Vid halv fyra tog vi bussen tillbaka för klockan 16:30 skulle vi bli upphämtade av Te Vara Nui Cultural Village som också ligger i Muri Beach.
När vi kom fram fick vi först checka in och sedan fick vi ett glas mousserande vin som välkomstdrink medan vi väntade på att alla skulle dyka upp. En ung kvinna i vackra kläder och blomsterkrans frågade om hon skulle ta en bild på oss och det fick hon gärna. Samtidigt kom ett par småtjejer fram och ville bli fotograferade med henne. Vi började undra om hon var känd på något sätt, men det har vi inte lyckats få reda på. Hon var verkligen varm och trevlig och blev genuint glad efter att ha tagit bilden eftersom hon tyckte att vi blev så fina - och det blev verkligen en bra bild!

Te Vara Nui är oerhört vackert; en slags tropisk park kring en näckrosdamm där man byggt upp en scen för kvällens föreställning. Senare fick man veta att stället fram till 2005 var en sumpmark med taroväxter som levde av en underjordisk bäck. Sedan byggde man anläggningen för att visa upp antik polynesisk kultur.

Första delen av vårt besök var en kulturrundtur där man på olika stationer fick veta mer om Polynesiens historia, i synnerhet Cook Islands, medicin, kläder, folket och stammarna, fiske och allt om kokosnöten. De visade också hur man öppnar en kokosnöt med hjälp av en pinne och det gick bra mycket snabbare än när vi gör det...
Det hela var mycket intressant och man fick en närmare inblick i hur det fungerar med stammarnas tomter som leasas ut till olika verksamheter, t.ex. hotell, precis som i Franska Polynesien. Man kan alltså aldrig köpa land/tomt om man inte har föräldrar som är födda på ön. Det var också roligt att folket var mycket lättklädda när européerna anlände. Dessa tyckte då att polynesierna hade för lite kläder på sig och sedan befolkningen gick över till kristendomen på 1800-talet är de nu de som har mer kläder på sig än de besökande européerna!

Efter rundturen var det dags för buffé och vi fick dela bord med ett äldre par och två tjejer från Nya Zeeland samt ett ungt kinesiskt par. De var alla mycket trevliga och pratsamma.
Buffén var god och bestod av blandade rätter, mycket polynesiskt men även internationellt. Vi beställde varsin drink och ett glas vin också. Drinkarna var jättegoda, speciellt min Pina Colada.

Sedan började showen och eftersom jag hade min stol alldeles intill näckrosdammen och scenen fick jag första parkett.
Showen var mycket bra och påminde såklart om de andra vi sett, men här berättades en historia och själva arenan var ju mycket mer spektakulär än det blir på en hotellrestaurang.
Dansarna imponerar alltid med deras rörelser och Andreas fick ytterligare en gång gå upp och dansa.

Den duktiga konferencieren som också hade flera presentationer på kulturrundturen gick runt och pratade lite med alla medan desserten dukades upp. Hon undrade bl.a. varför vi inte ropat när hon ropat upp Sverige (hon ville höra var folk kom ifrån och ropade upp i stort sett alla världens länder), men vi missade att hon sa det, jag tror det var precis då vi fick våra drinkar. Många av dem vi pratade med kände till Öresundsbron, men inte Malmö.

Klockan 22 blev vi köra tillbaka till hotellet.


Muri Beach


Fjärilsfiskar vid Titioki Beach


Vi på Te Vara Nui Cultural Village


Kokosnötsdemonstration


Polynesisk dansshow




Utsikt från terrassen




STRANDHÄNG I VAIMAANGA
Rarotonga 2017-10-08


Idag hade vi inga planer utöver att hänga på stranden utanför vårt hus i Vaimaanga. Endast medurs-bussen går och bara under halva dagen så man kan ändå inte ta sig runt så bra. Vädret var lika dåligt som de två andra dagarna dessutom så på förmiddagen åt vi bara frukost i lugn och ro och slappade.

Badade och snorklade en stund. Återigen få levande koraller, men mycket fisk.
Andreas öppnade en kokosnöt som vi åt till lunch. Det smakar alltid gott och är väldigt mättande.
På eftermiddagen blev det äntligen lite solsken genom tunna moln, men inte så länge. Passade på att fotografera på stranden så länge solen sken.

Vi tog oss också ut en stund med kajakerna som tillhör huset. Det låg bara en singelkajak vid vårt hus och vi försökte åka båda på den, men det gick inte så bra. Då kom grannen fram och sa att vi kunde ta en av deras eftersom de tillhör alla som bor här.
Det var rätt blåsigt så åt ena hållet behövde man inte ens paddla, men desto hårdare var det att paddla tillbaka. Det gjorde i alla fall att vi inte tog oss så långt bort, i fall man inte skulle orka tillbaka.

Efter en dusch tittade vi på solnedgången från stranden. Den var magnifik idag.
Sen gick vi direkt till Vaima Restaurant där vi bokat bord till klockan 19. Restaurangen ligger bara 1 km från vårt hus så vi kunde gå dit.
Vi fick bord allra längst ut på stranden, jättemysigt! Vi beställde varsin cocktail och ett glas vin och till huvudrätt tog jag entrecôte med pepparsås och olika tropiska grönsaker och Andreas mahi-mahi med mango- och chilisalsa. Det var jättegott.
Vi delade även en efterrätt, trio av crème brûlée (choklad, lime och vanilj). Det var också gott.

När vi kom tillbaka satt vi på terrassen och tittade på den klara stjärnhimlen. Det var helt fantastiskt! Synd att vi inte fått chansen att se den mer.


Vy mot vår strand och österut


Fantastisk solnedgång från stranden


Jag på Vaima Restaurant


Vackra frangipani längs vägen



Heliconia rostrata på
Maire Nui Gardens




Titikaveka Beach



Andreas på The Islander Resort




SISTA DAGEN PÅ RAROTONGA
Aitutaki 2017-10-09

Det fanns goda solchanser inför idag och då skulle vi eventuellt åka tillbaka till Muri Beach. Men det var inte speciellt soligt även om molnen var lite tunnare än tidigare, så det var lite ljusare.

Eftersom vi ätit upp vårt bananbröd började vi med att gå till affären. Köpte några bullar som kallades "coconut buns" (men de smakade inte kokos) och ett paket kakor till nästa ö. Köpte en cappuccino på caféet mittemot och tog den med oss hem. På vägen träffade vi ett av de svenska paren och snackade en stund med dem.
Åt frukosten på terrassen och sen funderade vi på vad vi skulle göra. Jag var lite sugen på att ändå åka tillbaka till Muri Beach och eftersom vi bara hade fyra resor kvar på vårt busskort föreslog Andreas att jag skulle åka och så skulle han stanna och ta det lugnt. Så blev det till slut.

Jag gick en runda längs stranden och det var betydligt fler människor ute nu än sist trots att tiden var ungefär densamma.
Jag bestämde mig för att promenera lite längre och ta bussen sista biten.
Det var nog tur att det inte var så varmt för jag hade glömt både vatten och pengar.

Passerade en tropisk trädgård, Maire Nui Gardens, som såg vacker ut, men det var inträdesavgift så kunde inte gå in. Hamnade till sist vid det mysiga hotellet Little Polynesian som ligger vid Titikaveka Beach. Smygtittade in lite och gick ut på stranden som var riktigt fin. Eftersom det var ett bra tag till bussen skulle gå satt jag en stund på stranden där och badade fötterna lite i vattnet. Sidan om hotellet fanns en övergiven trädgårdstomt där jag väntade.
Till slut kom bussen och det tog inte så många minuter innan jag var hemma. Hoppade i vattnet med Andreas direkt. Sen åt vi kokosnöten som var kvar.

Vi hade tänkt äta i närheten av flygplatsen innan vi skulle flyga så vi packade ihop och tog bussen vid halv fyra. Det var rätt mycket folk på bussen sådet var svårt att komma på med väskorna. Den här gången fick vi också betala för att ta dem med.

När vi kom fram gick vi fram till disken och efter en liten stund kom någon fram och checkade in oss. Sedan hade vi lite mer än en och en halv timme innan boardingen skulle börja.
Vi gick över gatan till The Islander Resort och satte oss på deras restaurang. Det var såklart inte så mycket folk där så tidigt.

Vi valde båda varsitt glas rött vin och en stor ryggbiff med spenat, sås, lökringar och klyftpotatis. Det smakade bra. Sen hade vi tänkt ta en cocktail i baren sidan om, men det visade sig att man bara kan beställa cocktails i restaurangen. Vi var inte helt sugna på att gå tillbaka dit så vi gick för att se om det fanns något annat ställe, men det var för långt bort med tanke på tiden vi hade kvar.
Var dock väldigt sugna på en så gick tillbaka till restaurangen i alla fall och beställde en Pina Colada att dela.

Sen gick vi tillbaka till flygplatsen och ställde oss där det stod "Gate domestic". Det fanns dock ingen disk där så vi undrade lite om det verkligen var där. En äldre amerikansk man kom fram och snackade med oss om allt mellan himmel och jord. Han och hans fru skulle åka med samma flyg.
Efter en stund kom en kille och började räkna människorna som satt där och kollade vem som skulle med och inte. Sen sa han bara att vi kunde gå ombord. Jag frågade om han inte skulle ha våra boardingkort, men det var våra, sa han.
Så vi gick ut till det mycket lilla flygplanet som stod utanför. Det hade sju rader med ett säte på vardera sida om gången. Det var minimalt med plats till handbagage så det blev lite trångt i knäet.
Det fanns ingen kabinpersonal utan styrmannen skötte försnacket.
Sedan lyfte vi och 50 minuter senare landade vi på Aitutaki. Eftersom solen gått ner var inte inflygningen så spektakulär som den kan vara, men det var inte helt mörkt och himlen var alldeles rosa, vilket gav en annan effekt. Det såg i vilket fall som helst fantastiskt ut.

Vi välkomnades av ett blomsterhalsband, som här kallas ei, av en representant från Paradise Cove Lodges där vi ska bo. Hon frågade om vi ville köpa något i stan först och det tackade vi inte nej till även om vi egentligen inte behöver så mycket.
Köpte i alla fall juice och lite kakor.

Sen fick vi vår bungalow som är fräsch, men liten. Vi har dock en härlig balkong med kokospalmer och stranden nedanför.

Vi gick ner till Coconut Shack, strandbaren och beställde varsin cocktail. De var mycket goda. Min var nästan som en dessert med Baileys, Kahlua, glass och chokladsås.
Pratade liten med ett argentinskt par som bor i bungalowen bredvid oss.
Sedan blev det en lugn kväll med lite Internet och bankärenden.


Muri Lagoon och ön Koromiri



Maire Nui Gardens



Aitutaki från ovan (Tekopua, One Foot Island och Motukitiu)



Som en akvarellmålning, rosa himmel över Aitutaki



Jag i vår bungalow på Paradise Cove Lodges

Aitutaki


Pandanusträd på Moturakau



One Foot Island



Vrak



Jättemusslor



Andreas på vår balkong

UTFLYKT TILL AITUTAKIS LAGUN
Aitutaki 2017-10-10

Efter en natt i en skön säng gick vi för att äta frukost strax efter åtta då den öppnade. Men när vi kom var både bröd och sylt slut vilket var lite märkligt.
Det fanns dock frukt, mjölk och flingor och pannkakor samt kaffe och te. Liksom många av de andra ställena vi bott på har de dock bara snabbkaffe, vilket inte är särskilt gott.

Vi gick upp till receptionen för att undersöka transportmöjligheter, lagunutflykter etc. Jag hade undersökt att det verkade bli bäst väder imorgon så planerade att ta utflykten då, men receptionisten sa att det absolut skulle bli bäst väder idag och visade en helt annan prognos där det enbart ska regna och åska resten av tiden vi är här!
Då blev vi ju sugna på att åka idag, men det var bara 10 minuter kvar till de skulle komma och hämta våra grannar.
Vi skyndade oss tillbaka för att byta om och hämta det vi behövde med en förhoppning om att det skulle gå. Allting låg ju fortfarande nerpackade i våra resväskor. Under tiden ringde receptionisten Kia Orana Cruises för att kolla om de hade plats till oss. Det hade de och vi hann precis få med oss allt.

Kaptenen hämtade upp oss två par och ytterligare tre amerikanska par på två andra hotell och körde sedan till hamnen där vi hoppade på vår lilla båt. I sista sekund dök amerikanska mannen från flygplatsen upp med sin fru. Kaptenen hade inte dem på sin lista, men paret menade att fått bokningen bekräftad av någon på kontoret. De fick åka med de också. Han snackade på även nu, men inget tydde på att han kände igen oss från tidigare!
Vädret såg verkligen ut att förbättra sig och vi hoppades att det skulle bli en del sol.

Vi åkte först till Moturakau som är en av Aitutakis två vulkaniska öar. Gick igenom skogen där en mängd fåglar häckade. På andra sidan fanns en strand med svart vulkanisk sten utslängd här och där. Mittemot kunde man också se den andra vulkaniska ön, Rapota.

Nästa stopp blev en enorm sandbank med mycket grunt vatten på ena sidan och ett stup ner till 8 meters djup på andra. Det var väldigt vackert, i synnerhet vyn mot de andra öarna bakom. Solen var också generös mot oss trots att det var mycket moln runt omkring.

Inte långt från sandbanken ligger Tekopua där vi gjorde nästa stopp. Det är en stor ö och vi tog en promenad längs den långa stranden. Jag gick också lite ut i vattnet, skönt och avsvalkande.

En smal kanal med strömt vatten delar Tekopua och den berömda One Foot Island, eller Tapuaetai.
Härifrån tas många bilder som ligger högt upp då man googlar "tropical island" eller liknande.
Det är också enormt vackert och som tur var hade vi sol mestadels även här. Kaptenen berättade en historia om ön och de som hade pass med sig kunde få dem stämplade med öns egna stämpel. Det var dock inget vi brydde oss om.

Stoppet här blev inte så långt och kaptenen ville gärna iväg innan de stora turbåtarna kommer för då kan det blir upp till 100 människor som trängs här.

Vi körde vidare mot sydvästra delen av lagunen, först till Honeymoon Island, en sandö med en palmdunge i mitten och en lång sandbank i andra änden. Det såg verkligen ut som en typisk söderhavsö.
Kring sandbanken var det ett stort antal kitesurfare och vi har fått veta att stora internationella tävlingar arrangeras här då och då.
I palmdungen hittade man flera fåglar som ruvade och ovanför såg man vita fetärnor flyga omkring.

Därefter släppte kaptenen av oss på en annan liten sandbank, kallad Motu Tavake. Härifrån kunde vi vada över till sista ön, Maina Island, där lunchen skulle serveras.

Vi badade lite innan och kaptenen berättade lite mer om de senaste öarna vi besökt.
Det serverades grillad korv och gulfenad tonfisk samt papaya- och curry-sallad, potatissallad och frukter som vattenmelon, ananas, mango och papaya.
Jag saknade lite mer kött och annan dryck ön vatten, annars var det perfekt. Några av oss fick en typisk polynesisk tallrik, flätade torkade palmblad med stora löv att lägga maten på.

Efter lunchen åkte vi iväg för att snorkla. Första stoppet var ett korallrev. När kaptenen slängde i resterna från lunchen flockades enorma bluefin trevallies kring båten. De var över en meter långa och jag tyckte att de var mycket skrämmande! När vi skulle hoppa i simmade jag åt ett helt annat håll.
Revet var fint och det fanns även ett gammalt vrak som man kunde titta närmare på. Såg även en stor napoleon wrasse.

Andra stoppet var ett grunt sandigt område som sedan sluttade skarpt ner till 4-5 meters djup. Här fanns massor av fiskar, ett fint korallrev och enorma musslor som Aitutaki är kända för. De man brukar se är drygt 15 cm långa, men dessa är runt en meter! Fantastiskt! Man kommer dock inte nära dem om man inte dyker ner.

Sedan var dagens utflykt slut och det blev en underbar dag, vilken tur att vi hann med! Vädret blev också bättre än vi vågat hoppas på.
Vi kördes tillbaka till hotellet och innan vi duschade gick tittade vi lite på stranden och tog ett halvt bad. Det var lågvatten igen, men det finns ett grävt dike som man kan bada vid ebb.

Andreas sprang iväg för att ta ut pengar och fixa nytt wifi-kort. Den närmaste bankomaten var stängd så han fick springa hela vägen in till stan.
När han kom tillbaka beställde vi mat i Coconut Shack. De kom sedan upp med det till rummet och vi åt på balkongen tillsammans med rödvin som vi tagit med hemifrån. Andreas åt räkor i currysås och jag oxspett. Båda rätterna med pommes och sallad. Det var gott.
Sen satt vi bara och njöt på balkongen en stund.


Utsikt över Rapota


Andreas och jag på sandbanken


Den långa stranden på Tekopua


One Foot Island


Honeymoon Island


Maina Island


Andreas tallrik


Jag på vår balkong


Stranden vid Pacific Resort


Andreas äter lunch på Aitutaki Village



Drink och dessert på The Boatshed Bar & Grill




BERG OCH OOTU BEACH
Aitutaki 2017-10-11

Det var återigen en grå morgon vi vaknade till. Gick för att äta frukost och den här gången fanns det både bröd och sylt, dock inga pannkakor.

När vi ätit upp öppnade himlen upp sig en hel del precis som igår. Vi tänkte prata med receptionisten om cyklar/scooters, men det var ingen där så vi tog istället på oss vandringsskorna och gick upp på öns högsta berg, Maunga Pu, som är 124 m högt. Grusvägen upp börjar bakom vårt hotell och passerar först en trädgård med papaya-, mango- och bananträd och en dal full av kokospalmer innan den når en platå där man har fin utsikt. Sen är det ytterligare en brant backe upp till toppen med ännu finare utsikt. Det var inte helt klart i horisonten, men man kunde absolut se de närmaste öarna och halvön där flygplatsen ligger.

Vi stannade där uppe ett tag och efter oss kom ett par med intressant fotoutrustning, bl.a. en drönare som killen skickade upp i luften och som kunde flyga 2 km bort. Måste verkligen bli fantastiska bilder.

När vi kom tillbaka till hotellet fick vi hjälp i receptionen. Vi funderade en stund på vad vi skulle göra och till slut valde vi att hyra en scooter, vilken skulle levereras till oss. Vi var förberedda på att vi behövde skaffa ett körkort som gäller Cook Islands, men det sa att det var okej så länge vi hade ett vanligt körkort och erfarenhet. Det är i alla fall mycket billigare och enklare att skaffa en sådant här än på Rarotonga.
Vi fick scootern, packade en strandväska och körde först till kontoret i stan för att fylla i papper och betala hyran.

Sedan stannade vi till vid lyxhotellet Pacific Resort för att kolla på deras meny och eventuellt boka bord.
Maten var såklart dyr och annorlunda, men vi bestämde oss ändå för att boka. En annan tjej kom för att ta emot reservationen och det visade sig att hon var från Höllviken och hade bott på Aitutaki i tre år!
Vi ville boka bord till klockan 18 imorgon, men de hade bara klockan 20 så vi bokade det så länge.
Efteråt gick vi ner och tittade på deras strand och sedan gick vi förbi poolen och restaurangen, det var så vackert och mysigt - en riktig smekmånadsresort!

Vi var på väg till Ootu Beach som ligger förbi flygplatsen så vi fortsatte helt enkelt dit. Parkerade scootern och gick först och tittade på Aitutaki Lagoon Resort som ligger på en egen ö precis utanför Ootu Beach. En liten båt kör regelbundet över kanalen. Klockan var över ett så vi tänkte äta lunch och eftersom jag visste att många har kunnat komma över till ön om man t.ex. vill äta eller dricka frågade vi mannen som körde båten, men han sa att det inte var möjligt så de har kanske ändrat sin policy.
Istället gick vi till Aitutaki Village och satte oss på deras restaurang. Jag tog en cocktail och wraps med kyckling, sallad och en tropisk chutney och Andreas tog en lokal öl och en tropisk sallad med fisk. Det smakade mycket bra.

Sedan gick vi till stranden och hoppade i vattnet. Här är det mest sandbotten och denna pendlar mellan grunt och lite djupare, vilket gör det lättare att bada samt att färgerna skiftar så vackert i olika blå och turkosa nyanser.
Sidan om oss låg ett amerikanskt överviktigt äldre par och flöt i två "floaties" med hatt, solglasögon och en ölflaska i händerna. Mellan sig hade de en flytande kylväska full med fler ölflaskor. Det såg så underbart ut - som ett skämtsamt vykort! Jag kunde inte hålla mig för skratt.

Vid halv fem-tiden blev molnen allt tätare och vi började fundera på att köra tillbaka, den här gången körde jag och det var jätteroligt. Vi stannade först till vid The Boatshed Bar & Grill, för att titta på deras meny. Det fanns mycket gott där så vi bokade bord och körde vidare, men gjorde en avstickare till golfbanan som ligger på Aitutakis norra spets. Den såg inte riktigt ut som man är van vid och den var också ganska mycket mindre. Andreas pratade med en man som jobbade där och han sa att de har tävlingar där varje vecka.

Efter en dusch och en drink på balkongen i solnedgången (som inte var så fin p.g.a. alla moln) körde vi tillbaka till The Boatshed. Restaurangen har väldigt intressant inredning med fisketavlor, sköldpaddsskal, gamla fotografier av kända platser och personer samt modellbåtar, bl.a. en som föreställde "Bounty" tillverkad 1970 av trä från Pitcairn Island åt myteristen Fletcher Christians son.
Vi beställde först vitlöksbröd och varsitt glas vin. Andreas tog lokal fisk, wahoo, med ris och sallad och jag kyckling i whisky- och honungssås med grönsaker och pommes. Efteråt tog vi en cocktail och friterad glass. Det var gott.

Sedan körde vi hem i becksvart mörker. Synd att det inte var klart väder så vi kunde tittat på stjärnhimlen!


På väg upp till Maunga Pu


Utsikt mot Ootu, Akitua och Angarei


Pacific Resort


Aitutaki Lagoon Resort på Akitua


Akitua


Andreas på The Boatshed Bar & Grill


Sjöstjärna





Djungeln på Akaiami





Pavlova på Pacific Resort




AKAIAMI
Aitutaki 2017-10-12

En av mina förhandsplaner var en drop off på en av öarna i lagunen, t.ex. Akaiami, en ganska stor ö i östra delen. Men det kändes som om vädret var lite avgörande. Det var mulet idag, men det såg ut som om solen kanske var på gång och den har ju trots allt dykt upp de andra dagarna.

Efter frukost ringde jag upp det företag jag tänkt anlita för transporten, men de kunde inte idag, kanske imorgon. Istället ringde jag ett annat vattentaxiföretag som kunde göra det. De tog dock $70 istället för $50, men det berodde förmodligen på att deras bas är här på västkusten och inte vid Ootu Beach som det andra företaget. Vägen dit blir alltså längre.

Vi blev hämtade klockan elva och färden dit var skumpig, men härlig. När vi kommit fram en dryg halvtimme senare skulle vi bestämma när vi skulle bli hämtade och det var ett jättesvårt beslut. Det kändes som om 2-3 timmar skulle vara lagom tid så vi sa klockan 14, men det skulle vi ångra senare.

Vi började med att gå igenom bushen till andra sidan där vi fick fin utsikt över grannön Muritapua, samt även Tekopua i bakgrunden.
Sedan gick vi runt udden i vattnet och tillbaka till stranden. Vi hoppade i och badade en stund. Det var riktigt skönt i vattnet. Jag plockade upp en kokosnöt, men hittade inget att öppna den med så Andreas gick på jakt och hittade till slut en lämplig gren.

Högvattnet var på väg in så vi tog en promenad längre bort på stranden medan det fortfarande var möjligt utan att vada i vattnet. Mitt på ön finns en lodge med enkla bungalows. På samma plats stod den terminal som användes av flygbolaget TEAL som körde den s.k. "Coral Route" med sjöflygplan mellan Nya Zeeland, Fiji, Samoa, Aitutaki och Tahiti på 1950-talet. De stannade på Akaiami för att tanka medan passagerarna kunde ta igen sig på stranden. Man kan fortfarande se resterna av kajen som användes.

Tiden på ön var tyvärr på väg mot sitt slut och vi tog ett sista bad. När vi såg båten komma simmade vi in för att ta våra saker och sedan var det dags att åka. Vi hade inte haft något emot att stanna en timme till, tiden gick oerhört fort.

Tillbakavägen blev inte lika lång eftersom kaptenen körde till en annan hamn. Sen åkte vi bil därifrån och fick se de inre delarna av Aitutaki där framför allt lokalbefolkningen bor.
Kaptenen berättade om livet på ön och jag fick svar på mina tidigare funderingar över om de finns jobb till alla som bor här. Svaret förvånade mig. Öborna är till största delen självförsörjande. De äger sin mark och sitt hus, man fiskar och äter djur, grönsaker och frukt från egen tomt. Det enda man måste betala för är el och telefon, allt annat är gratis, så man behöver inte jobba och om man gör det är det bara bonuspengar. Skulle man behöva extra pengar kunde man sälja en gris, sa han. En helt annan livsstil och väldigt intressant att få veta!

Vi blev avsläppta vid hotellet och satte oss på balkongen och åt kokos och lite annat snacks.
Efteråt tog vi scootern till stranden lite längre söderut för att snorkla. Korallrevet var lite levande, men mest dött. Vi såg dock en korallätande törnekrona så den hade var kanske skyldig till en del av det som såg nydött ut.
Tog en liten promenad på stranden, badade lite och räddade en sjöstjärna som hamnat på stranden när tidvattnet dragits ut. Sedan körde vi tillbaka till hotellet.

Vi hade ju en middagsbokning klockan 20 så vi tog en drink på balkongen och slappade lite innan.

Det märktes att Pacific Resort är ett lyxigare ställe. Priserna var höga, menyn avancerad och så fick man linneservetter och extra bra service.
Vi tog varsitt glas vin och jag valde tigerräkor med nudlar, curry- och kokossås samt grönsaker och Andreas tog seafood pasta med räkor, musslor och fisk.
Efteråt delade vi på en kaffe och en pavlova med passionsfruktsås, mango och kokos flakes. Denna var mycket god.

När vi kom tillbaka packade vi inför vår inte efterlängtade hemresa.


Muritapua


Akaiami


Andreas på vår rosa scooter


Stranden utanför Hotel Tamanu Beach


Tigerräkor och seafood pasta på Pacific Resort


En icke önskvärd törnekrona som äter koraller




SISTA DAGEN I PARADISET
Rarotonga 2017-10-13

Det var ganska grått när vi vaknade precis som alla andra morgnar. Åt frukost och packade ihop det sista för att sedan checka ut. Vi hade scootern till klockan halv ett så bestämde oss för att köra ut till Ootu Beach igen för lite bad. De var mer lågvatten idag, men den utgrävda kanalen gör att man kan bada ändå.
Det såg inte ut att bli någon ljusning vädermässigt, snarare tvärtom, och strax före tolv körde vi till stan för att tanka och sedan lämna scootern. Då började det dessutom regna rejält.

Vi blev körda tillbaka till Paradise Cove där vi satt och väntade ut det värsta regnet i receptionen. Vi hade tänkt gå och snorkla vid revet i slutet av den gamla landningsbanan så vi gjorde det när det regnade lite mindre. Promenerade längs stranden dit och utsikten över kullarna och kusten var fin, eller hade varit fin om det varit klart väder.
Vi hoppade i vattnet och det var lite mer att se på här även om mycket var dött. Vi såg en jättestor törnekrona här också.
På slutet började det ösregna och det var mycket skönare att ligga i vattnet än att vara på land. Vi gick dock tillbaka till hotellet och hoppade i och badade där en stund.

Sedan fick vi låna dusch i en av bungalowerna och det var skönt inför hemresan. Hade mycket våta kläder så hängde dem på tork.
Eftersom det fortsatte regna satt vi bara inne och läste och surfade på Internet samt pratade med trevliga Moana som jobbar där och är den som kör till flygplatsen.

Strax efter klockan sex var det så dags att åka. Flyget var lite större idag, en SAAB med hela 11 rader.

Klockan åtta landade vi på Rarotonga och hämtade våra väskor, men Air New Zealands check-in hade såklart inte öppnat än så vi bestämde oss för att ta med oss väskorna bort till strandbaren Vaiana's där vi tänkt äta. Det ligger drygt 500 m från flygplatsen och när vi kom erbjöd personalen plats i köket för våra väskor.

De hade ganska enkla rätter och mycket alkoholdrycker såklart. Beställde varsin cocktail och så tog Andreas nationalrätten Ika Mata, rå fisk i kokosmjölk (som i Franska Polynesien heter Poisson Cru), och jag tog grillad kyckling med grönsaker, grönsaker, ris och potatis. Det var helt okej. Medan vi väntade på maten kom en australiensisk man i 50-årsåldern över och snackade med oss. Han var på semester med sin fru och de var nu på en pub crawl med buss. Han var riktigt härlig och vi pratade länge, men sen skulle hans buss vidare.

Efter maten gick vi tillbaka till flygplatsen och när vi var nästan framme stannade en kvinna och frågade om vi behövde skjuts. Men vi tackade nej eftersom det var så lite kvar. Sen träffade vi henne på flygplatsen igen.
Vi kom på att vi missat att få med oss kameran med oss från baren så Andreas sprang tillbaka och hittade den. Tur att den var kvar för det hade varit ganska mycket folk där!

Nu var det ganska lång kö till check-in, men vi hade ju gott om tid.

Vid midnatt lämnar vi paradiset för att flyga till Los Angeles, första stoppet av två.


Jag vid Ootu Beach



Frangipani



Paradise Cove Lodges

 


FLYG FLYG FLYG
London, Storbritannien 2017-10-15

Man var ganska sugen på att sova hela flighten från Rarotonga till Los Angeles, men så blev det såklart inte. Sätet mellan oss var dock ledigt så fick en del sömn ändå tack vare det extra utrymmet.
Maten var god. Tog lite mousserande vin till kycklingrätten jag valde.

Ett par timmar innan landning serverades frukost. Man kunde välja på två varma rätter, den ena en slags kanelkaka som jag blev jättenyfiken på, men den tog slut på raden framför! Det andra alternativet var inget för mig så tog bara lite frukt.

Det var jättefin vy över Los Angeles inför landningen, men vi satt precis vid vingen så vår utsikt var lite begränsad.

Fick gå igenom samma procedur med pass och tull som förra gången. Eftersom vi släpade med oss den kokosnöt vi aldrig hann äta upp fick vi gå igenom en extra röntgen, men de godkände den eftersom vi skulle flyga vidare.
När vi åter lämnat väskan hade vi några timmar kvar så vi gick ut i den sköna Californien-solen. Tog en promenad till de andra terminalerna och så bestämde vi oss för att ta en närmare titt på den ikoniska Theme Building från 1961. Gick igenom en passage från terminalen över till taket på ett parkeringshus intill byggnaden. Det verkade dock som om restaurangen inte längre är i drift. Där stod vi en stund och tittade på flygen som lyfte och landade innan vi gick tillbaka till den internationella terminalen.

Tittade lite i affärer och gick för att äta. Andreas tog kinamat och jag en pizza, som var jättestark.
Sedan började det bli dags att gå till gaten. Köpte en god Frappuccino på Starbucks innan vi gick ombord.

Den här gången var inte sätet bredvid oss ledigt så jag fick inte mycket sömn. Tittade på en film istället.
Valde kycklingrätten även på denna flight och den var god, men jag var inte speciellt hungrig efter pizzan och frappuccinon.

När vi landade på Heathrow köpte Andreas en whisky och jag en parfym. Köpte med oss en cappuccino och varsin kaka till gaten.
De sista två timmarna till Köpenhamn blir en baggis!


Inflygning över Downtown Los Angeles




Theme Building, LAX